Något jag tycker är sjukt svårt: att försöka vända klaget till något positivt när barnen klagar på någon kompis, när jag själv har oerhört svårt att se något positivt med barnet.
Jag menar, jag vet ju att inget barn är jobbigt och elakt rakt igenom. Så klart inte! De barn som vi ser som bråkstakar, elaka eller mobbare - de är säkerligen supergulliga hemma. Kanske världens mest omtänksamme storebror? Kanske det där barnbarnet som lyser upp en farmors vardag? Kanske en hejare på att hjälpa föräldrarna i hemmet?
Men det ser ju inte vi. Vi ser ju bara det våra barn ser, och ibland är det svårt att hitta det där försonliga. Ibland vill man bara klämma i med ett "Jaa, han är riktigt dum. Men låt bli att lek med honom så slipper du bli ledsen när han är dum"
Men hur bra är det då? Hur bra är det att befästa bilden av ett barn som dumt, bråkigt och elakt? Även om det kliar i en att få ur sig allt det där man själv stör sig på med barnet som är elakt mot ens lilla guldklimp så blir det ju bara kontraproduktivt. Man kan fördöma handlingen, kritisera vad barnet gör - men inte vem barnet är.
Så jag biter ihop, även om det är svårt. Jag försöker uppmuntra barnen att komma på något positivt med barnet de klagar på istället. Och det går ju, nästan alltid. Och om det inte går så är det väl så då.
Jag menar inte att man ska försvara mobbare eller att negligera barnets upplevelse av hur hen blir behandlad. Absolut inte. Men om vi som föräldrar faller in i samma jargong och fördömande och klagomål som barnet, då säger vi att "ja, det där barnet är minsann elakt och dumt och larvigt". Och så går det runt, runt och runt.
Så även om jag drar till med ett "jävla skitunge" när jag är ensam så försöker jag att uppmuntra barnen till att hitta något positivt med de barn som är dumma. Försöker, nota bene. Det är inte alltid lätt. Tyvärr. Men det - hur föräldrar låter sina (deras??) barn bete sig utan att agera - är en helt annan fråga.
måndag 13 juni 2011
söndag 12 juni 2011
Skepp ohoj!
Såhär taggad och peppad (om än ofokuserad) var jag innan Noas sexårskalas. Sjörövarkalas med 11 kompisar.
Nu? Typ död. Väntar på salamipizzan som gräddas i ugnen. Tänker inte röra en fena mer än nödvändigt.
Godnatt!
lördag 11 juni 2011
Alltså.
(Mest överanvända rubriken ever. Min svenska är inte på topp här i bloggen känner jag, men jag måste ju få vara ungdomlig och hipp - ha ha! - någonstans)
Men i alla fall då: alltså, är det normalt att vara rynkig som ett russin vid blott 27 år? Jag menar nu inte bekymmersrynkorna i pannan, de har funnits där sedan tidiga tonåren. Men nu finns det skrattrynkor vid munnen och skrattrynkor vid ögonen och jag känner att det borde vara minst 10 år bort?
Det här med botox, är det verkligen så skadligt som folk säger? Och ifall fallet är så, måste jag alltså sluta skratta? Det blir nog svårt i såna fall, jag är ju så jävla rolig. Tycker jag själv då.
Ett annat tips kan ju vara att typ, sminka av sig? Men jag är alltid så trött när jag lägger mig att "ta av mig linserna" känns som en bedrift.
Men i alla fall då: alltså, är det normalt att vara rynkig som ett russin vid blott 27 år? Jag menar nu inte bekymmersrynkorna i pannan, de har funnits där sedan tidiga tonåren. Men nu finns det skrattrynkor vid munnen och skrattrynkor vid ögonen och jag känner att det borde vara minst 10 år bort?
Det här med botox, är det verkligen så skadligt som folk säger? Och ifall fallet är så, måste jag alltså sluta skratta? Det blir nog svårt i såna fall, jag är ju så jävla rolig. Tycker jag själv då.
Ett annat tips kan ju vara att typ, sminka av sig? Men jag är alltid så trött när jag lägger mig att "ta av mig linserna" känns som en bedrift.
Ska vi fortsätta avliva lite klyschor då?
Om det är något jag stör mig på så är det föräldraklyschor. Som till exempel "Amning är det absolut bästa för ditt barn" eller "Man skaffar väl barn för att umgås med dem!", som jag redan har tagit upp.
Men det finns ju fler. Det finns ju sjukt många fler. Och alla liksom rapas upp av förälder till förälder, från morföräldrar till nyblivna föräldrar. Från bvc-personal till mammor, från pappor till kompisar och så vidare i all oändlighet.
Men vad är det egentligen klyschorna säger? Och varför upprepar man dem? Jag antar att det är för att lugna föräldrar och det är ju lovansvärt i sig (för herregud vad föräldrar är oroliga idag), men samtidigt kan plattityderna faktiskt uppmuntra felaktigt beteende och det är det väl ändå ingen som vill? Som följande exempel:
"Du som förälder vet alltid bäst när det gäller ditt barn"
Eh nej? Jo visst, jag fattar att man menar att föräldrar ska stå på sig när de misstänker öroninflammation trots att vårdpersonalen säger att det inte är något. Eller att man inte ska ta åt sig när mormor eller farmor tycker att barnet ska få skrika lite, det är ingen fara. Det är som sagt en fin tanke, men jag har märkt att fler och fler använder uttrycket så att det ska tolkas bokstavligen. Och då blir det skrämmande.
För nej, jag vet inte bäst när det gäller mina barn. Det är därför vi har vården, till exempel. Det är också därför vi har utbildade lärare som ska ansvara för barnets utveckling. Det är också därför som jag läser böcker av kunniga inom ämnet barn och barnuppfostran, för att lära mig mer. Jag vet till exempel inte vad som är bäst för mitt barn gällande solskydd om jag inte lyssnar på de som är experter i ämnet.
För drar man uttrycket till sin spets så betyder det ju att föräldrar inte kan göra fel. De vet ju bäst när det gäller deras barn. För det finns inget försonande i uttrycket. Det heter inte "Du som förälder vet vad som är bäst för ditt barn, så länge du håller dig inom de givna ramar och regler som vi som samhälle har satt upp". Och om man nu inte menar att föräldern alltid vet bäst så blir ju uttrycket rätt så menlöst, eller hur? "Du vet alltid bäst, fast egentligen bara när det gäller små områden som vilket pålägg ditt barn gillar mest. Och även då vet du inte bäst, för ungar ändrar sig ju från dag till dag."
Jag har höga tankar om mina läsare, jag är övertygad om att för er som läser det här så håller jag just nu på att försöka sparka in en dörr så vidöppen att en hel studentkortege kommer igenom den. Men jag är ledsen att säga det: vissa resonerar faktiskt som så att föräldrar alltid vet vad som är bäst för deras barn. Skrämmande, men sant.
En klyscha på ungefär samma tema är "Mår mamman bra, mår barnet bra". Alltid mamman, nota bene. Och återigen, om man använder det i betydelsen "Klart du kan gå på spa trots att din ettåring är förkyld, mår du bra så mår ditt barn bra", då är det ju helt okej. Lite överflödigt dock, om man nu inte är en självuppoffrande typ som hellre skulle offra sitt lillfinger än ge barnet burkmat. Men jag fattar grejen.
Saken är ju tyvärr att det inte är så folk använder uttrycket. Istället slängs det fram när gravida kvinnor röker, när mammor uppenbart negligerar sina barns behov, när föräldrar sätter sitt eget välmående framför barnens. Återigen, en vidöppen port för er - himla svårt att förstå för många andra.
Jag kan fortsätta i evigheter.
"Ingen har på sin dödsbädd tänkt att man tillbringat för mycket tid med sina barn"
- Kanske inte det, men jag tror att rätt så jävla många kvinnor har ångrat att de inte haft något arbete och ingen karriär och därmed ingen inkomst och ingen pension. Kanske inte på dödsbädden, men i ca 20 år innan dess. Men det kanske inte räknas?
"Alla barn är individer, det går inte att säga något om det specifika barnet"
- Njae... är det verkligen så? Klart som fan att alla barn är individer. Till och med enäggstvillingar som har föräldrar med makabert dålig smak och blir klädda i likadana kläder under hela uppväxten är individer, även om deras föräldrar har missat det och trott att de fått TVÅ till priset av EN. Men går det inte att generalisera då? Jo men fan visst gör det det. Alla ungar behöver kärlek, värme, närhet, föräldrar, stimulans etc. Sen behöver inte alla det på samma sätt, tid eller sådär - men grundförutsättningarna finns liksom där ändå. Det här är rätt så basic, precis som allt annat, men ändå - svårt för vissa.
"För en förälder är det egna barnet alltid vackrast"
- Say what now? Är det bara jag som inte riktigt förstår sambandet få barn - bli blind? Jag är i alla fall mycket medveten om att mina barn inte är sötast eller vackrast. Jag tycker med största sannolikhet att de är sötare än vad andra tycker, men jag har inget problem med att se andra barn som är sötare, vackrare eller finare. Jag har heller inga problem med att se att en av dem inte precis är Lika Söt som sina syskon, men hey - sen när är söthet det viktigaste här i världen?
Jag kommer inte på några fler, gör ni?
(Det här med blogg alltså, så sjukt bra. Ingen skulle någonsin orka lyssna på mig om jag hävde ur mig allt det här. Men om jag skriver ner det så läser ni, och jag tror säkert att någon av er var uttråkad nog att läsa ända hit trots att hela inlägget egentligen var rätt meningslöst. Vidöppna dörrar and all that.)
Men det finns ju fler. Det finns ju sjukt många fler. Och alla liksom rapas upp av förälder till förälder, från morföräldrar till nyblivna föräldrar. Från bvc-personal till mammor, från pappor till kompisar och så vidare i all oändlighet.
Men vad är det egentligen klyschorna säger? Och varför upprepar man dem? Jag antar att det är för att lugna föräldrar och det är ju lovansvärt i sig (för herregud vad föräldrar är oroliga idag), men samtidigt kan plattityderna faktiskt uppmuntra felaktigt beteende och det är det väl ändå ingen som vill? Som följande exempel:
"Du som förälder vet alltid bäst när det gäller ditt barn"
Eh nej? Jo visst, jag fattar att man menar att föräldrar ska stå på sig när de misstänker öroninflammation trots att vårdpersonalen säger att det inte är något. Eller att man inte ska ta åt sig när mormor eller farmor tycker att barnet ska få skrika lite, det är ingen fara. Det är som sagt en fin tanke, men jag har märkt att fler och fler använder uttrycket så att det ska tolkas bokstavligen. Och då blir det skrämmande.
För nej, jag vet inte bäst när det gäller mina barn. Det är därför vi har vården, till exempel. Det är också därför vi har utbildade lärare som ska ansvara för barnets utveckling. Det är också därför som jag läser böcker av kunniga inom ämnet barn och barnuppfostran, för att lära mig mer. Jag vet till exempel inte vad som är bäst för mitt barn gällande solskydd om jag inte lyssnar på de som är experter i ämnet.
För drar man uttrycket till sin spets så betyder det ju att föräldrar inte kan göra fel. De vet ju bäst när det gäller deras barn. För det finns inget försonande i uttrycket. Det heter inte "Du som förälder vet vad som är bäst för ditt barn, så länge du håller dig inom de givna ramar och regler som vi som samhälle har satt upp". Och om man nu inte menar att föräldern alltid vet bäst så blir ju uttrycket rätt så menlöst, eller hur? "Du vet alltid bäst, fast egentligen bara när det gäller små områden som vilket pålägg ditt barn gillar mest. Och även då vet du inte bäst, för ungar ändrar sig ju från dag till dag."
Jag har höga tankar om mina läsare, jag är övertygad om att för er som läser det här så håller jag just nu på att försöka sparka in en dörr så vidöppen att en hel studentkortege kommer igenom den. Men jag är ledsen att säga det: vissa resonerar faktiskt som så att föräldrar alltid vet vad som är bäst för deras barn. Skrämmande, men sant.
En klyscha på ungefär samma tema är "Mår mamman bra, mår barnet bra". Alltid mamman, nota bene. Och återigen, om man använder det i betydelsen "Klart du kan gå på spa trots att din ettåring är förkyld, mår du bra så mår ditt barn bra", då är det ju helt okej. Lite överflödigt dock, om man nu inte är en självuppoffrande typ som hellre skulle offra sitt lillfinger än ge barnet burkmat. Men jag fattar grejen.
Saken är ju tyvärr att det inte är så folk använder uttrycket. Istället slängs det fram när gravida kvinnor röker, när mammor uppenbart negligerar sina barns behov, när föräldrar sätter sitt eget välmående framför barnens. Återigen, en vidöppen port för er - himla svårt att förstå för många andra.
Jag kan fortsätta i evigheter.
"Ingen har på sin dödsbädd tänkt att man tillbringat för mycket tid med sina barn"
- Kanske inte det, men jag tror att rätt så jävla många kvinnor har ångrat att de inte haft något arbete och ingen karriär och därmed ingen inkomst och ingen pension. Kanske inte på dödsbädden, men i ca 20 år innan dess. Men det kanske inte räknas?
"Alla barn är individer, det går inte att säga något om det specifika barnet"
- Njae... är det verkligen så? Klart som fan att alla barn är individer. Till och med enäggstvillingar som har föräldrar med makabert dålig smak och blir klädda i likadana kläder under hela uppväxten är individer, även om deras föräldrar har missat det och trott att de fått TVÅ till priset av EN. Men går det inte att generalisera då? Jo men fan visst gör det det. Alla ungar behöver kärlek, värme, närhet, föräldrar, stimulans etc. Sen behöver inte alla det på samma sätt, tid eller sådär - men grundförutsättningarna finns liksom där ändå. Det här är rätt så basic, precis som allt annat, men ändå - svårt för vissa.
"För en förälder är det egna barnet alltid vackrast"
- Say what now? Är det bara jag som inte riktigt förstår sambandet få barn - bli blind? Jag är i alla fall mycket medveten om att mina barn inte är sötast eller vackrast. Jag tycker med största sannolikhet att de är sötare än vad andra tycker, men jag har inget problem med att se andra barn som är sötare, vackrare eller finare. Jag har heller inga problem med att se att en av dem inte precis är Lika Söt som sina syskon, men hey - sen när är söthet det viktigaste här i världen?
Jag kommer inte på några fler, gör ni?
(Det här med blogg alltså, så sjukt bra. Ingen skulle någonsin orka lyssna på mig om jag hävde ur mig allt det här. Men om jag skriver ner det så läser ni, och jag tror säkert att någon av er var uttråkad nog att läsa ända hit trots att hela inlägget egentligen var rätt meningslöst. Vidöppna dörrar and all that.)
fredag 10 juni 2011
Dagens (andra) ordspråk
"Om man ändå får ont i huvudet efter bara ett glas vin, är det lika bra att dricka fem glas vin."
Jag ser en ny karriär framför mig. Jag menar, någon måste väl komma på alla de ordspråk som finns i lyckokakor?
Jag ser en ny karriär framför mig. Jag menar, någon måste väl komma på alla de ordspråk som finns i lyckokakor?
Dagens ordspråk.
En god bok är det största hindret för ett rent hem.
Nåja, jag är åtminstone en bra förebild för mina barn. En mamma som hellre läser än städar, det är en bild jag vill att de ska växa upp med faktiskt. Jag hoppas att de blir små bokmalar som jag var som liten.
Det är ett av mina områden där jag har dåligt samvete; sedan Majken kom blir det alldeles för lite läsande för och med barnen. Jag skäms, ärligt talat. Visserligen läser maken för dem, och det är ju superviktigt främst för Noa eftersom pojkar behöver se pappor läsa, men jag skäms ändå. Vi läser för lite, vi läser för dålig litteratur (joho då, det finns visst!) och vi lägger för mycket tid på våra datorer.
Nåja. Idag har jag försummat både barn och hem för den bok jag läser. Vilken välgärning!
Nåja, jag är åtminstone en bra förebild för mina barn. En mamma som hellre läser än städar, det är en bild jag vill att de ska växa upp med faktiskt. Jag hoppas att de blir små bokmalar som jag var som liten.
Det är ett av mina områden där jag har dåligt samvete; sedan Majken kom blir det alldeles för lite läsande för och med barnen. Jag skäms, ärligt talat. Visserligen läser maken för dem, och det är ju superviktigt främst för Noa eftersom pojkar behöver se pappor läsa, men jag skäms ändå. Vi läser för lite, vi läser för dålig litteratur (joho då, det finns visst!) och vi lägger för mycket tid på våra datorer.
Nåja. Idag har jag försummat både barn och hem för den bok jag läser. Vilken välgärning!
torsdag 9 juni 2011
Teckna en prenumeration på Tivoli!
När jag bloggade om att Bamse blivit Sverigedemokraternas våta dröm, fick jag följande tips i kommentarsfältet:
Tivoli är något så bra som en barntidning som dels inte ägs av Egmont (plus bara för det), men som dessutom är medveten, nytänkande och rolig! Men - nu läggs den ner eftersom den ska försvinna från butikerna och prenumerationsintäkterna inte räcker. Men det kan vi ju ändra på, vi konsumenter. Det är det som är så fint med att vara konsument, vi kan faktiskt förändra!
Så nu tycker jag att alla ni som har tröttnat på Egmont och deras monopol (och deras jävla idioti, för att tala klarspråk) går in och tecknar en prenumeration. Ni som har bloggar: tipsa där! Ni som inte har bloggar: tipsa på annat sätt!
Förhoppningsvis kan den komma igång igen. Om inte annat så får de som ligger bakom tidningen veta att de är uppskattade för vad de försöker göra. Tyvärr kommer den uppskattningen kanske för sent, men ändock. Allt är bättre än inget.
Tivoli är något så bra som en barntidning som dels inte ägs av Egmont (plus bara för det), men som dessutom är medveten, nytänkande och rolig! Men - nu läggs den ner eftersom den ska försvinna från butikerna och prenumerationsintäkterna inte räcker. Men det kan vi ju ändra på, vi konsumenter. Det är det som är så fint med att vara konsument, vi kan faktiskt förändra!
Så nu tycker jag att alla ni som har tröttnat på Egmont och deras monopol (och deras jävla idioti, för att tala klarspråk) går in och tecknar en prenumeration. Ni som har bloggar: tipsa där! Ni som inte har bloggar: tipsa på annat sätt!
Förhoppningsvis kan den komma igång igen. Om inte annat så får de som ligger bakom tidningen veta att de är uppskattade för vad de försöker göra. Tyvärr kommer den uppskattningen kanske för sent, men ändock. Allt är bättre än inget.
Osorterade tankar
1. Jag måste byta header. Jag står inte ut med att se mig själv le utvecklingsstört varje gång jag ska skriva ett nytt inlägg.
2. Hur sjukt maktkåta är inte sossarna i Örebro län? De fick inte egen majoritet, inte ens ihop med vänstern. Så vad gör de? Jo, de går ihop med centern och kd. KD! Om jag hade röstat på dem hade jag känt mig så jävla lurad. Sviken, till och med. KD liksom. Det är ju bara ett steg ifrån SD; högerkonservativt med ett pyrande hat mot alla som är annorlunda och så lite kärnfamilj på det. Kräks.
3. Jag är snart 30. Ångest på det.
4. Noa har en lös tand - sin första! - och vill att jag ska vicka på den och känna på den och jag avskyr lösa tänder så jag säger äcklat "eeew" varje gång. Rätt så taskig morsa, men det ÄR ju äckligt! Tydligen hade en av hans kompisar fått 20 kronor för sin tand, så nu är det den nya taxan för tappade tänder. 20 kronor? Vad hände med en guldpeng?
5. Jag ska ha vänner med respektive över på grillning imorgon. Eller, vi ska ha. Jag ska inte låsa in resten av familjen i källaren, främst eftersom vi inte har en källare. Båda dessa vänner är underbara personer, men dock pedanter. Jag vet inte hur man städar inför att pedanter ska komma. Jag kan tänka mig att min absolut finaste-nivå är i klass med deras "det duger i brist på bättre"-nivå.
6. Jag är sjukt tandspridd för tillfället. Och då menar jag sjukt tankspridd. Jag skrev till exempel tandspridd först, det säger väl en hel del? Igår så letade jag efter Majkens mössa i tio minuter innan jag upptäckte att jag hade den i handen. Nu hittar jag den inte igen; jag tappade bort den mellan förskolan och hemmet. Häromdagen när jag skulle göra frukost så stod jag och tittade på brödrosten jättelänge, tills jag insåg att det inte fanns något bröd i den. Jag hade inte bara glömt att stoppa i brödet, jag hade inte ens tagit fram något. Och idag så ringde det från förskolan på mobilen när jag var på apoteket och bara "du vet väl att du har ett arbetspass idag?". Vilket jag självklart inte visste.
7. Jag har just slösat bort 6 bra uppslag till blogginlägg på ett enda inlägg. Så ovärt. Nu måste ni kommentera 6 gånger så mycket, för att det ska bli värt det igen. (Med andra ord vill jag se 12-18 kommentarer på det här inlägget. Ha ha.)
8. Ja. Det var väl det. Lite choklad på det här skulle sitta fint, men sån har vi ingen. Så klart.
/självömkande_84
2. Hur sjukt maktkåta är inte sossarna i Örebro län? De fick inte egen majoritet, inte ens ihop med vänstern. Så vad gör de? Jo, de går ihop med centern och kd. KD! Om jag hade röstat på dem hade jag känt mig så jävla lurad. Sviken, till och med. KD liksom. Det är ju bara ett steg ifrån SD; högerkonservativt med ett pyrande hat mot alla som är annorlunda och så lite kärnfamilj på det. Kräks.
3. Jag är snart 30. Ångest på det.
4. Noa har en lös tand - sin första! - och vill att jag ska vicka på den och känna på den och jag avskyr lösa tänder så jag säger äcklat "eeew" varje gång. Rätt så taskig morsa, men det ÄR ju äckligt! Tydligen hade en av hans kompisar fått 20 kronor för sin tand, så nu är det den nya taxan för tappade tänder. 20 kronor? Vad hände med en guldpeng?
5. Jag ska ha vänner med respektive över på grillning imorgon. Eller, vi ska ha. Jag ska inte låsa in resten av familjen i källaren, främst eftersom vi inte har en källare. Båda dessa vänner är underbara personer, men dock pedanter. Jag vet inte hur man städar inför att pedanter ska komma. Jag kan tänka mig att min absolut finaste-nivå är i klass med deras "det duger i brist på bättre"-nivå.
6. Jag är sjukt tandspridd för tillfället. Och då menar jag sjukt tankspridd. Jag skrev till exempel tandspridd först, det säger väl en hel del? Igår så letade jag efter Majkens mössa i tio minuter innan jag upptäckte att jag hade den i handen. Nu hittar jag den inte igen; jag tappade bort den mellan förskolan och hemmet. Häromdagen när jag skulle göra frukost så stod jag och tittade på brödrosten jättelänge, tills jag insåg att det inte fanns något bröd i den. Jag hade inte bara glömt att stoppa i brödet, jag hade inte ens tagit fram något. Och idag så ringde det från förskolan på mobilen när jag var på apoteket och bara "du vet väl att du har ett arbetspass idag?". Vilket jag självklart inte visste.
7. Jag har just slösat bort 6 bra uppslag till blogginlägg på ett enda inlägg. Så ovärt. Nu måste ni kommentera 6 gånger så mycket, för att det ska bli värt det igen. (Med andra ord vill jag se 12-18 kommentarer på det här inlägget. Ha ha.)
8. Ja. Det var väl det. Lite choklad på det här skulle sitta fint, men sån har vi ingen. Så klart.
/självömkande_84
Fuck.
Emmy:
- Jag vill inte ha den tröjan! Jag vill bara ha klänning eller kjol! Jag vill vara en fin sommartjej! Det är jag inte i den tröjan. Man kan bara vara fin sommartjej i rosa eller klänning. Om jag inte är fin säger mina kompisar inte att jag är en fin sommartjej och det vill jag vara. De säger att jag är ful om jag inte har fina kläder på mig. Jag vill vara fin!
Nämen jag tänkte väl gå och dunka huvudet i väggen ett tag nu.
- Jag vill inte ha den tröjan! Jag vill bara ha klänning eller kjol! Jag vill vara en fin sommartjej! Det är jag inte i den tröjan. Man kan bara vara fin sommartjej i rosa eller klänning. Om jag inte är fin säger mina kompisar inte att jag är en fin sommartjej och det vill jag vara. De säger att jag är ful om jag inte har fina kläder på mig. Jag vill vara fin!
Nämen jag tänkte väl gå och dunka huvudet i väggen ett tag nu.
onsdag 8 juni 2011
Dagens ord.
Läste det nyss i Vi Föräldrar och älskar't! Dvs "Bomullsföräldrar", min raka motsats och något jag stör mig enormt på. I tidningen beskrivs de så här:
"Dessa föräldrar överbeskyddar med tanke på vad som kan vara farligt. Vänder sig oroligt till vårdcentralen om barnet varit förkylt i två dagar."
Är det bara jag, eller svämmar inte Sverige (och andra rika, välbeställda i-länder där barn lever i extrem säkerhet) över av bomullsföräldrar? Jag vet inte hur ofta jag fått bita mig i läppen för att inte ifrågasätta när bekanta, som i vanliga fall är rationella och sakliga, åker till akuten för att barnet har 39 graders feber/ringer bvc för täppta näsor/köper hjälmar till barn som lär sig gå/förbjuder barn att klättra i träd/inte låter barn gå i låga trappor själva/inte ens låter en sjuåring vara ensam i en halvtimme och så vidare och så vidare.
Ja, det är min käpphäst. Ja, jag tycker uppenbarligen att min inställning till föräldraskapet är bättre. Ja, jag har skrivit om det här förut.
Men nu har jag ett ord för det hela: Bomullsföräldrar. Klockrent!
"Dessa föräldrar överbeskyddar med tanke på vad som kan vara farligt. Vänder sig oroligt till vårdcentralen om barnet varit förkylt i två dagar."
Är det bara jag, eller svämmar inte Sverige (och andra rika, välbeställda i-länder där barn lever i extrem säkerhet) över av bomullsföräldrar? Jag vet inte hur ofta jag fått bita mig i läppen för att inte ifrågasätta när bekanta, som i vanliga fall är rationella och sakliga, åker till akuten för att barnet har 39 graders feber/ringer bvc för täppta näsor/köper hjälmar till barn som lär sig gå/förbjuder barn att klättra i träd/inte låter barn gå i låga trappor själva/inte ens låter en sjuåring vara ensam i en halvtimme och så vidare och så vidare.
Ja, det är min käpphäst. Ja, jag tycker uppenbarligen att min inställning till föräldraskapet är bättre. Ja, jag har skrivit om det här förut.
Men nu har jag ett ord för det hela: Bomullsföräldrar. Klockrent!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)