En helt händelselös helg. typ.

Det blir inte så jäkla mycket bloggande trots goda föresatser, jag har inte längre någon dator (förutom jobbdator) och att blogga från telefonen (som jag gör nu) är verkligen inte optimalt. Nåja. Man kämpar på, det gör man. 

Jag började fundera förut på vad som avgör ifall jag tycker att jag har GJORT något på helgen eller inte. Denna helg tycker jag tex har varit väldigt oproduktiv och händelselös. Så här har den sett ut:

Fredag

Efter jobbet tog jag några vinflaskor och åkte hem till två kompisar och drack lite vin och så kom en gemensam fd kollega också förbi och vi munhöggs lite och såg skräckslagna på Naked attraction och sen gick jag hemåt vid 21.30, kom hem och såg på lite serier. 

Lördag

Först färgade jag ögonbrynen och passade på att städa ur och sortera hela badrumsskåpet och sen skurade jag badrummet. Efter lunchen tog jag med Emmy på stan för att köpa skolavslutningskläder, och efter ett par timmar joinade Majken som också behövde leta efter nåt att ha på sig då. Efter att vi kommit hem och ätit middag så hade vi spelkväll. När vi spelat klart några spel gick jag och Majken på en kvällspromenad och köpte glass. 

Söndag

Idag på förmiddagen var vi på gymmet, sen efter det har jag städat och lagat lunch och duschat krukväxter och tvättat och spelat schack och läst och nu sitter jag här och skriver detta. 

Det är ju inte så att det varit en rafflande händelserik helg, men jag har ju fått lite gjort ändå. Men det är som att om jag inte gör någon aktivitet eller typ åker iväg nånstans så har jag inte gjort ”nåt”. Hade vi varit i sommarstugan så hade jag absolut inte känt så. Där kan jag läsa hela helgen och ändå inte känna att jag slösat bort min lediga tid. 

Apropå att slösa bort tid: dessa ljusa fantastiska sommarkvällar gör mig alltid lite deppig när jag är i stan. Det går liksom inte att ta vara på dem då, om man inte går ut och roar sig. Och det ska sägas, att jag försöker ändå gå ut och roa mig så mycket jag kan, men man måste ju vara hemma ibland också. Igår kväll fick jag i alla fall somna till ljudet av fulla ungdomar som sjöng allsång till diverse bangers på nån av uteställena i närheten. Det var fint. 

And just like that. Om jag hade skrivit manus.

Nej men jag förutsätter att ni har sett Sex and the city-rebooten "And just like that"? Om ni inte har det, men vill: sluta läsa här för det kommer spoilers. Om ni inte har det och inte vill, läs vidare eller ej - så länge jag slipper kommentarer om att SATC inte var bra från början eller att ni hatar tv-serier för kvinnor eller vad fan som helst. I detta hushåll avgudar vi SATC och det är utifrån det som jag skriver det här inlägget. 

För vad i helvete höll de på med, manusförfattarna?! Blir så provocerad. Kommer de öht ihåg vilka karaktärerna var? Hur de betedde sig? Vad de hade för personligheter? Och VARFÖR gjorde de så många pinsamma "moderna takes" som bara kändes oerhört malplacerade? Well... antagligen för att de försökte vara "woke" och "uppdaterade", men ja. Det föll ju lite platt. Obs! Jag hatälskade AJLT - älskade för att det i sina bästa stunder åtminstone var lite liknande SATC. Hatade för att... ja, allt ovan.

Nåja. Kan jag göra bättre själv eller? Eh ja. Här kommer mitt förslag på en remake av "And just like that":

Mr Big och Carrie

Carrie kommer på Big när han är otrogen med en mycket yngre kvinna. Deja vu från när hon var älskarinnan, här kan säkert nån som är duktig på tv göra snygga saker med bildspråket. I alla fall: Carrie lämnar Big och flyr tillbaka till sin gamla lägenhet. Hon försöker erövra "marknaden" igen och börjar ligga med yngre män, för om Big kan så kan väl hon. Eller? Var går gränsen mellan att vara creepy och att vara frigjord? Varför tycker Big det är "annorlunda" när Carrie ligger med en man som är i 20-årsåldern när han gjorde samma? Dessutom befinner sig Carrie återigen vid "singelbordet", men nu har bordet ändrats till "frånskilda"-bordet. Varför känns en skilsmässa som det ultimata misslyckandet, när singelskapet kändes fritt? Blir Carrie bjuden till de events hon brukade gå på, eller väljer de gemensamma vännerna Big? Det finns hur mycket intressant som helst att utforska här när det gäller frånskilda, äldre kvinnors sexuella och sociala kapital. Och ekonomiska! Hade de ett äktenskapsförord? Känner sig Carrie som en lyxprostituerad när hon får massa pengar i skilsmässan, för att hon egentligen får betalt för att ha haft sex med honom i x antal år? Men om hon tackar nej av princip, hur ska hon försörja sig? Nya karriär? Mer skrivande? Kanske en podcast - ENSAM - som i slutet av riktiga AJLT?

Efter sin höftoperation funderar hon på att köpa en ny lägenhet, på första våningsplanet, och då träffar hon Seema som hon klickar med och blir vän med och som hon presenterar för de andra för att de alla ska bli vänner. Miranda fäller en kommentar om att Seema är som Samantha fast från en annan kedja: namnet är väldigt likt och de är båda extravaganta men med olika hårfärger. Charlotte blir förfärad, och Miranda skäms när hon inser att Seema har hört det men Seema tycker att utifrån det hon hört om Samantha så är det bara en komplimang. And just like that låter man bli att pissa på Samanthas karaktär!

Självklart kommer Big sen vilja ha tillbaka henne och Carrie får väga trygghet och tvåsamhet mot sårat ego och svek. Ska man nöja sig med trygghet när man är 55, eller kan man fortfarande vilja ha passion och kärlek? 

Samantha 

Dör. Alltså 100% är hon en sån som min mamma som ba "men JAG är ju inte riskgrupp!". Nu är ju Samantha visserligen inte 70, men hon har genomgått cancerbehandling och dukar självklart under i första vågen av covid-19. Detta eftersom hon - enligt henne själv - vill kunna njuta av sin kropp innan varje nytt ligg innebär en risk för att bryta lårbenshalsen. She died doing what she loved osv. Hon testamenterar sin stora samling sexleksaker till tjejerna, som alla hanterar det på olika sätt. Carrie säger att hon ska slänga sina, Miranda invänder att egentligen är det ju samma sak som att ha sex med en man din kompis har legat med. Troligtvis tvättade Samantha sina sexleksaker mer noga än någon man någonsin tvättat sitt kön. Charlotte är självklart förfasad över att ärva använda sexleksaker, men lika förfärad över att trotsa sin döda väns sista önskan och slänga sakerna. Vad är egentligen rätt sätt att hantera detta på? Hon bestämmer sig för att fråga sin rabbi.

Charlotte

Jag tycker att hon är den som fick bäst storyline i AJLT. Hon var inte personlighetsförändrad utan precis lika välmenande neurotisk som vanligt. Fint. Tyckte också att hanterandet av ett barn med könsdysfori var intressant. Däremot kanske de kunde ha låtit själva Charlotte - alltså inte i rollen som mamma - få lite mer utveckling? Som engagerad mamma tar hon på sig att anordna en konstauktion till förmån för skolan, och kommer där i kontakt med nya konstnärer som inte lyckas slå sig fram i New Yorks gallerivärld. Charlotte hjälper en av dem, sedan en till och på något sätt sprider sig ryktet och hon upptäcker att det kanske finns en karriär för henne som manager för unga lovande konstnärer? Är detta ett jobb som faktiskt kan finnas? Inte vet jag, men i min fantasi är det så. Charlotte halkar alltså in på sin nya karriär på ett bananskal men finner att det är precis vad hon saknade utan att veta om det. Hon märker även att det hjälper henne att lättare hantera Rose när hen blir Rock, och konstaterar att förut var barnen hela hennes värld och då blev varje förändring en stor jordbävning. Men nu, med mer distans, har hon lättare att hantera barnens egna viljor. Obs! Hon är fortfarande neurotisk, såklart, men samtidigt tror jag hon trivs som medelålders. Dessutom klipper hon av sig håret till en kort page, i ett fåfängt försök att passa bättre in bland gen Z. Först känner hon sig naken och okvinnlig, men efter att ha fått en komplimang för sin "vackra nacke" börjar hon vänja sig vid sin nya frisyr och till sist till och med älska den. I och med det börjar hon även uppgradera sin garderob lite. Inte mycket - fortfarande rikt och klänningar, men liksom... lite roligare. "It turns out that at a certain age dressing like Alice in wonderland becomes less cute and more cringe " säger hon vid en lunch vilket får Miranda att håna henne för att hon identifierat med en vimsig skolflicka tidigare, och Carrie att skratta åt användandet av ordet "cringe". 

Miranda

Okej, först och främst: varför i hela helvetet får Miranda så mycket skit för att hon lämnar Steve? Ja, han är gullig och Che - don't get me started - är vidrig, men alltså... vafan? Deras äktenskap är stendött, Steve pratar som en bebismuterad pensionär och har noll intresse av Miranda. Varför ska hon stanna i det bara för att folk gillar Steve? Blir galen! Med det sagt, så är det så här Mirandas story skulle ha varit istället:

Brady är en kåt tonåring och lämnar kondomer överallt och har högljutt sex med sin flickvän. Miranda, som aldrig nånsin har backat från något eller haft särskilt bra känsla för takt och ton, lackar ur och börjar försöka trumfa sin son. "It's MY house! If someone should be allowed to have sex so loud that you can hear it through the walls, it should be the one who pays for the walls. Me!". Tyvärr är Steve rätt ointresserad av sex, vilket gör Miranda frustrerad och hon försöker liva upp deras sexliv på olika sätt. De testar allt ifrån partnerbyte till bdsm till nudism, men inget känns rätt. Till sist har de det stora bråket där Steve säger att det här räcker för honom: jobba, tv, glass i soffan... det är vad han behöver. Och Miranda säger frustrerat att det inte räcker för henne. Hon vill mer. Och då frågar Steve om inte hon kan vilja ha mer utan att han måste vara involverad i det. Om de har ett öppet äktenskap, där han får behålla sin fru och deras efterättsritual, och hon får upptäcka nytt och uppleva annat - och andra - utan honom? Kan inte det vara bra för dem? Och jo, det kan det visar det sig. Miranda färgar håret rött igen och ger sig ut i dejtinglivet ännu mer nervös än efter att hon var nyförlöst. I början är det befriande och hon blir nästan manisk - alla dessa dejtingappar som inte fanns förut! Hur kunde man nånsin dejta innan Tinder? Förstår dagens ungdom hur LÄTT de  har det? Ett ligg finns ett knapptryck bort, när vi var singlar var det ju nödvändigt att dra på sig spanx och sätta på sig smink och köa till nån bar osv osv - men efter ett tag byts utekvällar mot soffkvällar med glass. Till sist landar det i några roliga äventyr då och då, men en vardag som både hon och Steve är nöjda med. Miranda inser att det inte var äktenskapet hon var missnöjd med, utan föreställningen om vad ett äktenskap nödvändigtvis ska vara.  "And just like that, it turns out that you CAN have the ice cream... and eat it too!". 

Yrkesmässigt då? Ja, hon är väl för fan FÖRELÄSAREN, inte studenten! I sin roll som juridiklärare får hon utlopp för sin sarkasm och vassa tunga när hon sätter stöddiga unga män på plats när de försöker hävda sig mot henne. Sen ligger hon med nån (eller några) av dem. "Men bara efter att de inte längre är mina elever!" säger hon, vilket får Charlotte att mumla något om "vad bra att du har så starka principer" och Carrie att fundera över varför Miranda inte har samma problem med åldersskillnader som hon har. Är Big och Miranda mer lika än Miranda och Carrie? Kanske handlar det inte om kön - iaf inte enbart - trots allt?

Stanford och Anthony

De tussades ju bara ihop pga var de enda två gaykillarna och Alla Skulle Vara Ihop i slutet av SATC, så självklart höll de inte ihop så här länge. Istället har de gift sig och skilt sig så många gånger att Elizabeth Taylor skulle vara stolt. I början av serien är vännerna på väg till deras fjärde, eller femte, bröllop och Charlotte säger något om att det är synd att Samantha missar det. Miranda svarar med att hon var ju ändå på deras fyra första bröllop och Carrie säger att de alla någon gång kommer bli så gamla att de dör och inte får vara med på Stanford och Anthonys senaste bröllop. 

Utöver detta?

Fler återbesök av andra karaktärer. Fan service för fan! Helt skära bort poddgänget, fy fan vad vidrigt det var. Gillade iofs delen med Charlottes panik över att vara "för vit" när hon har blivit vän med Lisa Wexley, men denna vänskap kan ju vara en sidohistoria och inte allt Charlotte har i livet. 

Jaha, det var väl det jag hade att säga om detta. 

Hej hej, hemskt mycket hej

 Yet again, I ask you to glömma att jag har sagt ca 500 ggr att jag ska börja blogga igen, och låtsas som att detta är den första gången jag säger det. Ja, alltså jag tänkte börja blogga igen. Inte som att jag inte har tid när jag sitter 8-9 timmar framför datorn per dag liksom.

Så, en kort recap av mitt liv senaste... halvåret?

Jag har:

1) bytt jobb. Oerhört ångestfyllt och läskigt och jag är absolut inte säker på att jag har gjort rätt. 

2) köpt en svindyr stringhylla som gör vårt vardagsrum fantastiskt snyggt och jag är 100% säker på att det var ett bra köp.

3) börjat spela bridge. Har gått en nybörjarkurs och ska gå fortsättningskursen nu i vår. Det är oerhört mycket svårare än jag förväntade mig. Alla andra är minst 60 (såklart), så jag får känna mig ung för en gångs skull.

4) ett barn som går på gymnasiet! Helt sjukt. Jag som är så ung, osv.

5) haft jävligt tråkigt och är nu så ressugen och festsugen och DET MÅSTE HÄNDA NÅGOT KUL ANNARS KREVERAR JAG-sugen. 

Det var väl det. Inte särskilt mycket kanske, även om min ångest över byte av jobb inte varit nådig. 

I denna ljuva sommartid

 Not.

Eller jo, sommartiden är ju ljuv. Men alltså... varför tror jag jämt att sommaren ska bli en lång fantastisk period med nöjen, fester och vänner när sanningen är att 99% av tiden tillbringas i sommarstugan med sura barn som bara vill hem till sina skärmar?

Ja. Det är löjligt att klaga när vi faktiskt HAR en fantastisk sommarstuga att vara i.
Ja. Det är självklart bara vårt eget fel att ungarna är skärmberoende och hatar stugan (obs, jag är på dåligt humör idag, det är inte riktigt så illa som jag får det att låta.)
Ja. Jag tänker ändå klaga.

Nej men jag vet att folk generellt inte lever som Elsa Billgren (hennes instagram är den nya Pripps blå-reklamen när det kommer till att ge folk ångest över hur misslyckad deras sommar är i jämförelse), men ändå. Liiite av hennes liv kunde jag väl ändå få? Om inte huset på Gotland, så rika föräldrar? Om inte rika föräldrar, så vacker stadsvåning? Om inte vacker stadsvåning, så fantastiskt socialt umgängesliv med massa vackra vänner som bara längtar efter att umgås hela sommaren med mig? Om inte det så... nej jag vet inte, behåller nog helst mina egna ungar och min egen klädstil ändå.

Man ska inte tro att gräset är grönare och så vidare, och jag har en miljard bra grejer i mitt liv, jag vet. Men det är det där med att inte lyckas få till det liv jag vill ha, det skaver ibland lite extra. Jag är såklart fullkomligt unik med att vilja ha mitt liv perfekt på alla sätt, jag vet. I'm quirky osv. 

Nej men nu ska jag sluta klaga. Okej en grej till: fucking EM är förstört för att Frankrike åkt ut! Ja ja, Sverige åkte också ut, men det VISSTE man ju att vi skulle göra när som helst. Frankrike hade ju möjlighet att vinna? De är regerande världsmästare. Skyller allt på Griezmanns fula frisyr. 

(Kul grej: Noa har börjat döma fotboll - vanlig fotboll utöver amerikansk fotboll som han redan dömt ett par år - och helt plötsligt får jag inte vara förbannad på domaren längre. Eller okej, det han faktiskt blev arg över var väl att jag sa att jag skulle bombhota domaren, men petitesser. Roligt att han identifierar sig så mkt som domare nu.)

En hund hade gjort ett bättre jobb

 Alltså, det finns typ inget just nu som gör mig lika förbannad som alla restriktioner/inställda saker som drabbar barn och ungdomar på grund av pandemin. Särskilt inte när de är helt godtyckliga och har noll relevans, utan görs bara för att... man hatar barn? Man vill jävlas så mkt man kan? Man vill verkligen verkligen skicka signaler om att ALLT kul ska vara inställt?

Noa slutar ju åk 9 i år och balen är inställd. Det kan jag förstå, massor av ungdomar från olika skolor skulle ha samlats osv. Tråkigt, men rimligt. Men på skolavslutningsdagen brukar de tydligen åka båt klassvis till nån plats för avslutningslunch (jag har fått min info från en 15-årig kille, därför är den knapphändig), men det är också inställt pga corona. De får alltså inte åka båt - utomhus! - till en lunch där alla nior på skolan samlas? Jag fattar inte, det är ju helt urbota korkat. Det är liksom "nej ingenting som är festligt får hända, det skickar fel signaler". 

Eller som Majkens skolavslutning. Nu har de ju lättat på restriktionerna och man får för fanken vara hundra personer på kulturevenemang. Varför kan de inte ha skolavslutningen som vanligt, men klassvis istället för hela skolan? Samlas, sjunga och sen gå hem. Med föräldrarna i publiken. Nej, istället ska det vara helt publikfritt och ske på skolgården istället för i stadsparken som vanligt. JAG FÅR SPADER!

Emmy då. På hennes skola har de en "lattjo lajban"-dag varje år i slutet av terminen. Det innebär att alla klär ut sig (maskeradtävling) och man bakar tårtor till en tårttävling. Finns det nån anledning att det ska ställas in pga corona? Självklart inte! Är det inställt? Jomenvisst. Det är så jävla märkligt hur det är så lätt att bara ställa in precis allt som går, istället för att försöka lösa det på bästa sätt. 

Generellt har ju barn och unga fått ta den absolut största delen, jämfört med hur liten risk covid innebär för dem. Visst, äldre har fått isolera sig - vilket väldigt många av dem inte gjort - men de löper ju också störst risk att bli sjuka. Men nåt är ju jävligt skevt när studenterna inte får ha utspring, fast shoppinggalleriorna får ha öppet. Barn får inte träna sina sporter fullt ut, men vuxna får trängas i skidbacken. Unga får absolut inte fira att de tar studenten, eller slutar nian, eller tar körkort, eller fått ett jobb... men stora arbetsplatser får kräva att deras anställda kommer in och jobbar på kontoret. 

Vem som än är ansvarig för att planera skolavslutningar i Örebro kanske skulle läsa det här och tänka "jaha, men gör det bättre själv då?". Eh, ja tack? Låt mig! Lovar att jag gör ett bättre jobb. Lovar att Bibi gör ett bättre jobb till och med. Seriöst. Sån idioti.

Blommor, lera, böcker och franska agenter

Ja, jag är ju en periodare i mina intressen. Och ibland blir det så att intensiva perioder med något sammanfaller med intensiva perioder av något annat. Som just nu. Jag gör massa smycken i lera, jag har svept tre säsonger av ”ring min agent” så fort att jag börjat tänka på (stapplig och usel) franska ibland, jag har läst typ fyra böcker på två dagar... och så har jag torkat blommor. 

Schack! Just ja! Jag tvingar både min man och Noa att spela schack med mig, men eftersom jag börjat bli bättre än dem så vill de sällan. För typ en månad sen visste jag inte mer än hur pjäserna får röra sig, och att damen är bäst. Sen fick jag för mig att lära mig att spela schack (faktiskt långt efter jag sett Queen’s gambit) och drog ner en app och blev helt hooked?! Det var jag inte beredd på. Pga min adhd-hjärna trodde jag inte att ett strategispel där man måste tänka flera steg i förväg skulle vara nåt för mig, men jag älskar det. Där ser man. 

Så ja, det är jävkigt mkt aktivitet just nu på jobbyfronten. Blir ju så, när man håller på att tråkas ihjäl. 

Been there, read that

 Förra årets lästa böcker kommer här. 

Det är viss sortering, på så sätt att den absolut sämsta läggs i slutet med en sågning, och att mina favoriter kommer först. Men sen harjag inte sorterat bättre. Jag menar... orka.

Samlade verk - Lydia Sandgren
En halv gul sol - Chimamanda Ngozi Adichie
Rotvälta - Tove Alsterdal
Ya Leila - Donia Saleh
De sju morden på Evelyn Hardcastle - Stuart Turton
Att tro på Mister Pip - Lloyd Jones
Tigrar i rött väder - Liza Klaussmann
Hundra skäl att leva - Richard Roper
Svärmodern - Moa Herngren
Queenie - Candice Carty-Williams
Själarnas Ö - Johanna Holmström
Det svarta trädet - Tana French
Den sorgsne busschauffören från Alster - Håkan Nesser
Ödesmark - Stina Jackson
En dag ska jag lämna allt det här - Katarina Bivald
Kirke - Madeline Miller
Sent på dagen - Tessa Hadley
Där kräftorna sjunger - Delia Owens
Där fåglarna slutat sjunga - Jenny Quintana
Small pleasures - Clare Chambers
Svarta näckrosor - Michel Bussi
Min mörka vanessa - Kate Elizabeth Russel
Jag ser allt du gör - Annika Norlin
Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts - Mhairi Mcfarlane
Jungfrustigen - Philip Teir
Främlingen - Elly Griffiths 
Idag ska allt bli annorlunda - Maria Semple
Silvervägen - Stina Jackson
Säg inget om Lydia - Celeste NG
Himmel över Alaska - Kristin Hannah
Ormarna - Sadie Jones
Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt - Gail Honeyman
Ränderna går aldrig ur - Agnes Hellström
Goda grannar - Mattias Edvardsson
Jonathan bortom all kontroll - Meg Rosoff
Evelyn Hugos sju äkta män - Taylor Jenkins Reed
Drömhuset - Veronica Henry
Adhd, från duktig flicka till utbränd kvinna - Lotta Borg Skoglund
Som pesten - Hanne Vibeke-Holst
Stormvakt - Kristina Ohlsson
Strandläsning - Emily Henry
Hon den roliga - Alba Mogensen
Ciderträdgården - Veronica Henry
Terapeuten - Helene Flood
Glass houses - Louise Penny
A great reckoning - Louise Penny
The nature of the beast - Louise Penny
Det är inte jag, det är du - Mhairi McFarlane
Bergens stjärnor - Jojo Moyes
Vuxna människor - Marie Aubert
Person okänd - Susie Steiner
Saknad, förmodad död - Susie Steiner
Den oändliga familjen - Cilla Naumann
Offermakaren - Viveca Sten
Floden hem - Hannah Richell
Jag borde sagt det först - Annika Wall
Överlevarna - Alex Schulman
Fjärilsvägen - Patrik Lundberg
Jul i krinolin - Amanda Hellberg
Bokcirkeln vid världens ände - Frida Skybäck
I hjärtats bibliotek - Phaedra Patrick
Ett väldigt stort hus på landet - Claire Sandy
Dockorna- Katarina Wennstam
En oönskad julklapp - Sara Molin
Det slutar med oss - Colleen Hoover
Bröllopsfesten- Lucy Foley
I sommar blir det nog bättre - Sisko Savonlahti
Männen i mitt liv - Sofia Rönnow Pessah
Fjärilsrummet - Lucinda Riley
Hem till Scupper Island - Kristan Higgins
På andra sidan Hudson River - Kristan Higgins
Jul i strandhuset - Veronica Henry
Sanningens ögonblick - Kristin Hannah
Livets aviga och räta - Kate Jacobs
Moratorium - Monca Rehn
Hjärtats bokhandel - Veronica Henry
Ett år av vila och avkopplinge - Ottessa Moshfegh
Den där kvällen - Sheila O'Flanagan
Lögnarens flickvän - Catherine Ryan Howard
Dödligt arv - Rachel Rhys

SÄMST:
Kärlek i mån av snö - (författarens lamn utelämnas av barmhärtighet)
Så här skrev jag om den:
"Det enda som fick mig att ta mig igenom den här boken var tanken på hur jag skulle kunna lustmörda den sen. Vad är så illa då? Utan inbördes ordning:
1) Ingen pratar, alla tjuter av skratt eller skriker av bestörtning eller flämtar av indignation. Främst skrattar de. Jag har aldrig läst om några som så ofta skrattar så de gråter, och INGENTING som sägs är roligt?! (första bilden här nedanför)
2) Den absurda historien om svenska akademin som är huvudpersonens arbetsplats. Det är som att författaren ville bevisa att hon också hade kunnat skriva "Klubben" (det hade hon inte), vilket resulterar i långa sidospår där folk pratar om Horace, Sara Danius, Katarina Frostensson osv. Komplett med hänvisningar till citat?!
3) Inga detaljer stämmer. Se bilderna nedan för exempel. Kom brorsan Oscar år 1991 eller 1992? Var storebrorsorna 14 eller nästan 18? Hur kan storebror Kalle bara vara 2 år äldre än lillebror oscar när de är vuxna, när han var 10-14 år äldre som barn?
4) Jag bara måste nämna de usla dialogerna igen. Vansinnigt
5) Nivån på språket och korrläsningen. Båda ligger nära noll. Vid ett tillfälle är huvudpersonen "coollugn". Inte ko-lugn, utan cool-lugn. Alltså...

Läs. Inte. Denna. Bok! Det gör mig så förbannad att sån här slapphet och nonchalans inför läsaren accepteras. Gud, höll på att glömma! Vid ett tillfälle beskriver en karaktär sin förläggare som en förläggare som en jättehärlig och bra person vid namn Louise. Boken är utgiven på Louise Bäckelins förlag... (där de uppenbarligen inte kostar på sig korrläsare)."

Nytt år, ny hobby!

 Jag har börjat med två nya saker: vinterbad och att göra smycken av lera. Det ena - vinterbadet - lär jag fortsätta med eftersom bada är min stora passion (sjukt trist liv jag har), men det andra lär jag tröttna på inom två veckor. Det brukar vara så med mina hobbies, nånstans mellan 2 veckor och 4 månader håller de i sig. Under senaste åren har jag tex gått igenom bullet journaling, hand lettering, att rita blommor, att rita små "doodles" i form av typ träd eller berg, att göra blommor av silkespapper (!)... och säkert en mängd saker jag glömt.

Vinterbad då. JA det är astrendigt just nu och jag känner mig aslöjlig som tycker så här, men det gör jag, nämligen: jag borde inte räknas in i såna som börjar vinterbada för att det är trendigt, för min mamma har faktiskt vinterbadat i typ ett ÅR! Har JAG vinterbadat förut? Nej. Men min MAMMA har, och därför ska jag inte få en släng av skopan när folk ba "guuud alla börjar vinterbada helt plötsligt".

Japp, min logik är ofelbar. Jag vet. 

Vinterbad är såklart inte samma som sommarbad. Det är liksom mer "sänka ner kroppen i en isvak och försöka kontrollera andningen" och mindre "dyka i och bada en timme". Men ändå, när man har kommit upp är det en så oerhört skön känsla. Har dock köpt speciella badstrumpor för att inte fötterna ska värka så jävla mycket av att stå på is och snö. 

Smyckena då? Varför har jag börjat med en hobby som de flesta ägnade sig åt i mellanstadiet?
Så här: det finns ju INGET att göra efter jobbet. Vädret är piss, mörkt och kallt ute, man får inte träffa folk, kan inte ge sig iväg nånstans och jag är så trött på att slökolla på nåt på netflix eller liknande. Så en dag förra veckan stod jag bara inte ut med tanken på ännu en astrist kväll utan nåt att göra, så jag gick och köpte lite lera och krokar till örhängen och sen gick jag hem och gjorde örhängen.

Blir det fint? Nja. Har jag väldigt många idéer men ingen förmåga att utföra dem? Ja. Kommer detta sluta med att jag har typ 20 par halvfula örhängen i lera som jag aldrig kommer använda? Troligtvis.

Men det gav mig nåt att göra ett litet tag i alla fall. Och just nu är allt som lättar tristessen välkommet. 

Ja men god fortsättning då

 There was jul, there was nyår. Julen var supermysig, lågmäld och alldeles lagom. Vi öppnade julklappar, åt god mat och spelade sällskapsspel. Oerhört unikt och annorlunda. Nyår var värdelöst jämfört med andra år, men vi klädde åtminstone upp oss och gjorde trerätters och hade quiz och bubbel och så sköt grannarna av lite fyrverkerier så att det åtminstone blev lite firande.

Och nu då?

Jag har för en gångs skull INTE städat ut julen än. Syster med familj kommer till helgen för att fira lite jul ihop och det vore mysigt att ha julgran och julpynt kvar tänkte jag. Men på söndag åker allt. Jag vet, jag vet... tjugondag knut osv. Men det blir liksom krock för mig när vardagen börjat och man går i skolan och jobbar och så ser det ut hemma som att julledigheten pågår. Nej in med krispiga (hatar det ordet) tulpaner och börja längta efter vår. Bara tre månader för tidigt.

Nyårslöften? Det är ju svårt när man verkligen inte vet hur året kommer se ut. Jag har ökat mitt läsmål till 100 böcker, det ni! Förra året läste jag 82 böcker och hade ett mål på 75, så i år tänkte jag utmana mig själv rejält. Anledningen till att det blivit så många fler böcker lästa i år än tidigare år är för att jag börjat läsa e-böcker på en ipad och har ett Nextory-konto. Who knew att enklare tillgång till böcker skulle öka ens läsande? Galet!

Och nej, jag räknar inte in ljudböcker i dessa 100. Dels för att jag avskyr ljudböcker (har noll fokusförmåga, wonder why) och dels för att det för mig inte gills som läsande. Om jag nu har läsutmaningar för att öka den tid jag lägger på att läsa (jämfört med t.ex. tv-tittande eller tiktok-surfande) så kan jag ju inte räkna in nåt som inte är Att Läsa. 

Anyhow. Mitt andra nyårslöfte är att skaffa en hobby som Tar Mig Hemifrån. Svårt innan vaccinet kommer, I know. Svårt även eftersom jag letat efter en hobby jättelänge men verkligen inte hittar något. Jo, jag ska börja vinterbada! Det gjorde jag och min kompis på nyårsafton och förutom att mina fötter gjorde ont som fan så var det en härlig upplevelse.

Apropå fötter: på julafton trampade jag på en glasbit som kilade in sig i hälen. Vi fick inte ut den under julafton, inte heller under följande dagar. Till sist bet jag i det sura äpplet och gick till jour-vårdcentralen... som inte HELLER fick ut den lilla glasflisan. De satte på ett plåster som ska "dra ut" grejer ur foten och hänvisade mig till vanliga vc om det inte skulle hjälpa. Well, det hjälpte inte. Så jag ringde vanliga vc som sa att om inte jour-vc får ut den kommer inte vi få ut den. Du får gå till akuten.

Akuten? Ja dit går man ju gärna i coronatider och under nyårshelgen osv. Well i lördags pallrade jag mig dit trots allt bara för att få gå hem igen efter en timme. Eftersom den är så liten och foten har läkt igen utanför glasflisan får den sitta kvar. Tydligen kommer kroppen vänja sig vid att ha den där till sist och då kommer det sluta göra ont att belasta hälen. Well, vi får väl hoppas.

Jaja, det är bara en fot som är skadad i alla fall. INTE! För på nyårsafton lyckades jag dra ut en byrålåda för långt så den ramlade rakt ner på min tå på andra foten. Rakt ner på stortån som fick ta hela smällen. Så nu har jag en blå stortå på ena foten och en glasbit i hälen i andra foten. 

Varför händer sånt här bara mig? För att jag är klantigast i världen? Okej då. Rimligt. 

Storföretagen spelade på hennes känslor. Klicka här för att se varför hon älskade det!

 Nä men alltså julreklam? Redan i november började jag leta upp denna min quickfix till att få tårarna att rinna. Jag ÄLSKAR julreklam, den har allt jag vill ha! Sentimentalitet, budskap om julens kärlek och glädje, fin musik, julpyntade hem. Släng in ett barn eller en gammal gubbe/tant och jag gråter ungefär lika mycket som när Rose släppte Jacks hand och lät sitt livs kärlek försvinna ner i ishavet.

Vilka är bäst i år, förstår jag att ni undrar. Ja men ni kanske inte är bevandrade i julreklamens tårfyllda värld? Låt mig därför presentera mina favoriter. Ja, det är stora onda företag som Amazon och McDonalds jag nu gör reklam för. Jag ber om ursäkt, men min blödiga "älskar julen"-gen trumfar min kommunist-gen, så nu blir det så här. Håll käften och gråt!

Ja alltså det finns ju såklart mängder fler än dessa, och dessutom från tidigare år. Så har ni missat detta nöje (om man nu anser det vara ett nöje att fulgråta) så är det bara att bänka er framför youtube i några timmar.

Själv är jag tacksam över att jobba hemifrån efter att ha upptäckt några nya favoriter. Också en fördel med julreklam: jag är till och med tacksam över att jobba hemifrån efter en höst där det varit enda alternativet.