måndag 22 mars 2010

"att vara förälder innebär att..."

Ni har väl alla läst någon sån där strof? Sen fyller man på med små tokroliga saker som "... kunna signaturmelodin till barnprogram bättre än låtarna på toplistorna" eller "... att äta frukost sittandes på toaletten och tycka att det är helt ok".

Jag känner sällan igen mig i de där små gulliga stroferna. Visserligen kan jag nästan hela introsången till Piggley Winks utantill, men det är ändå inte så att de där små meningarna fångar det jag tycker är essensen av att vara förälder. Därför har jag formulerat några egna.

Att vara förälder innebär att kämpa jättehårt för att inte vara sarkastisk mot sitt barn, ty sånt är tydligen dåligt för barnet. När man till sist misslyckas (för det gör man jätteofta, de ger en ju såna guldlägen!) får man skuldkänslor för att man är en Dålig Förälder.


Att vara förälder innebär att man aldrig någonsin kan diskutera med sin partner (eller vem som helst som nu råkar ha oturen att vara i närheten), eftersom då kommer genast en 2.5-åring som undrar "är ni snälla mot varandra? Vad bråkar ni om? Är ni arga på varandra?" och om man försöker svara att "nej, vi bråkar inte - vi diskuterar bara politik" så hamnar man i en lång diskussion om vad politik är och slutligen står man där med ett barn som frågar "men varför vill de inte att alla ska ha det lika bra?" och det har ju vi inte heller något svar på. Får dra med ungarna till någon av moderaternas väljarstugor och låta the kiddos fråga själva.

Att vara förälder innebär att behöva lära sig svära på nya språk, för det är tydligen frowned upon på förskolor och skolor att lära sina barn osande ramsor med svordomar. Nu klarar vi oss på engelska ett tag till, men sen då? Hur säger man "helvetes jävla skitfan" på franska?

Att vara förälder innebär att behöva stå ut med att det alltid är CANCER som dyker upp på skärmen när man googlar barnens symptom. Prova att googla vad som helst + symptom + barn så kan ni ge er fan på att det är någon form av cancer som dyker upp. Och när storbarnet somnar med huvudvärk på soffan klockan 17.30 dagen efter en natt då han klagat på stora smärtor i benen, samma ben som är fulla med blåmärken - då hjälper det inte att alla tester som är tagna på sjukhuset säger att inget är fel. Google skriker i alla fall cancer, och det är svårt att bortse ifrån.

3 kommentarer:

aequinoxia sa...

Jag brukar vara lite lagom kosmopolitisk när det behövs något lite rejälare, och dra till med ett "putain de fucking merde". Inte för att det lär hjälpa er särskilt länge till.

Familjen skogstokig sa...

En kompis sa till mig (innan jag hade barn) "att ha barn är att ha ångest. Resten av livet" Och hon hade rätt. Vad jag inte visste var också en en treåring kan på tre frågor ALLTID styra in samtalet på en existensiell/filosofisk diskussion. Jag hade nog räknat ut den villkorslösa kärleken man skulle känna. Men att man kunde bli så vansinnigt arg på sina barn var en överraskning.
Och jo, trots att jag är läkare tänker jag varje gång de blir sjuka "jaha, den här gången dör de"

Unknown sa...

Kör lite finska svordomar! Utmärkt för att göra av med aggressioner. Tyvärr funkar inte det med tvåspråkingen här hemma. Känns lite för inte-PK tillomed för mig med en tvååring som utbrister "Pejkelle!" när han blir sur. Jag är närapå femspråkig men har ännu inte hittat ett språk med bättre svordomar än finska...