tisdag 19 maj 2026

Bondmora/bondhora

Vi ska ta över min morbrors hus på landet. Så om 1-2 år när lantmäteriet gjort sitt efter att mamma sålt skogen (seriöst, hur kan det ta ett halvår och kosta 100 000 kr för en handläggare att byta ägare på lite mark), och vi blivit nya ägare och vi har renoverat klart- då kommer vi flytta ut på landet. Igen. 

Självklart är jag lite orolig för att bli bondmora igen (nu var ju vårt förra hus en mexitegelvilla, men vi bodde faktiskt precis bredvid en kohage), särskilt eftersom jag verkligen älskar att bo i stan. Men samtidigt: det här är min familjs släktgård. Huset morfar byggde i byn där han bodde största delen av sitt liv. Huset mamma är uppväxt i. Det närmsta jag har ett barndomshem. Så det fanns inget tvivel, bara lite oro/funderingar kring hur allt ska bli. Å ena sidan: behöva pendla igen? Suck och stön. Å andra sidan är det bara en knapp mil utanför stan, med bra cykelväg och helt okej busstrafik på vardagsmorgnar. Å ena sidan, ska Majken tvingas ut på landet när hon är som mest tonåring? Å andra sidan: rätt skönt att ha den vilda adhd-muppen (sagt med kärlek osv) på behagligt avstånd från stan, så att vi kan ha lite koll på henne.

Så ja, ni fattar. Det är lite oro, men framför allt väldigt mycket förväntan och tacksamhet (och förvirring och sorg eftersom även om jag såklart alltid velat bo här "i framtiden", trodde vi ju att "framtiden" var typ 15 år bort). 

Jag som hade lite oro kring vad tusan jag skulle ta mig till med min tid efter att även Emmy flyttat hemifrån behöver nu inte undra - renovera. Renovera, renovera och renovera. Och trädgårdsarbete. 

"Vad behöver ni åtgärda?" frågar folk. Well, det är lättare att säga så här: vi behöver inte göra något åt taket (vad vi vet). Annars ska vi byta/renovera putsfasaden (fått lite olika bud där på vad som behöver göras), renovera alla fönster, byta alla rör, byta elen, byta köket, byta ut badrummet, troligtvis sätta in radonventilation, ta ner limväven i innertaken och måla om dem, byta/renovera vartenda ytskikt ner till varje liten list, varje dörr, varje cm av golv- och tapetyta. Det enda jag tror ska vara kvar helt som de är? Fönsterbräden i marmor. I övrigt är det liksom totalt utbyte/ommålning/renovering som gäller. 

Och det handlar inte om att jag är kräsen (vilket jag är) eller att vi känner att huset måste vara 100% perfekt (vilket ju vore nice), utan om att det är inte något åtgärdat på väldigt länge. Och vi pratar inte "perfekt bevarad villa från 1950 med intakta detaljer" tyvärr.

Men men! Det gör ju att jag kan sätta min prägel på allting. Bestämma varje liten detalj. Jag är redan utmattad och då är huset inte ens vårt än. Förstår ni hur många badrumskranar det finns? Och hur fula alla är? Bara såna saker.

Å andra sidan är såna detaljer långt borta. Först ska det bli vårt som sagt, och det är ju först nån gång i vinter. Sen kan vi byta el och sen är det bara att vänta tills våren då vi kan byta fasad och renovera fönster och sen, om ett år ungefär, kan vi börja med övrig renovering. Så jag har gott om tid på mig att bli utbränd både en och två gånger redan innan vi börjar.

För att inte helt fastna i att vara besatt kring renovering av ett hus som - återigen - inte ens är vårt än, försöker jag fokusera på annat. Som t.ex. att handla fina vår- och sommarkläder från Vinted, i stilen "bondhora", som är min favoritstil de senaste somrarna. Viben är liksom lång kjol, gärna rutig, och sen en jävligt slampig top/linne. Eller linneklänning men med världens urringning. Ni fattar, hoppas jag.

Hot girl summer? More like "hot piga summer" (eller, med tanke på hur jag ser ut: "hot pig summer"). Man måste ju förbereda sig inför att flytta ut på landet liksom. Det är nästan som att jag undermedvetet kände på mig att jag skulle hamna på landet inom kort när jag började anamma bondhora-looken. Kommer jag klä mig så hemma sen? Knappast. Det blir väl urtvättade hemmakläder som vanligt. Men i teorin!

I teorin kommer jag även sylta och safta och torka och musta och cidra och lägga in osv osv när jag bor där. Jag kommer ha en hel matkällare full av glasburkar med vackert skrivna etiketter. Tycker jag ens om typ... äppelmos? Absolut inte, men i mitt framtida liv så är det inget problem. Jag kanske säljer äppelmoset på min loppis? Vilken loppis? Well, den som jag påbörjat redan. Vi har ju röjt hela bostadshuset (inte källaren) och jag har flyttat ut de saker som jag tror går att sälja till "stallet" där jag börjat iordningsställa en loppis. Kvar att röja är verkstaden (ca 20 000 skruvar och 7 motorsågar osv) och "magasinet" (förrådet ovanför verkstaden och garaget) där det inte direkt finns några skatter, men en jäkla massa skräp och gamla skidor/byggmaterial etc. Oavsett: det som går att sälja hamnar på loppisen. Ni hör ju! Jag kommer behöva skaffa en livsstilsblogg/livsstilskonto på insta. Eller först och främst ett renoveringskonto där man kan följa "vår resa", SEN får det gå över till ett konto där jag iklädd en slampig klänning står i motljus i ett fält och visar min hemgjorda päronmarmelad. 

Förresten: mängden människor som sagt åt oss att söka till "husdrömmar"? Helt orimlig. Är INTE sugen på att visa upp mig i TV när man inte ens kan vinna något? Bara vara med och bli hånad för att man hade för liten budget, för kort tidsram och för naiva förhoppningar. Och sen vilja dö för att man är så ful? Nej tack. 

Aja, vi får se vad som händer. Först ska vi bli ägare till huset. Eller nej, först ska alla mina bondhora-kläder komma och jag ska strutta runt som en överårig slutty Lönneberga-Lina. Men ni får förlåta mig faktiskt, för jag har insett att vid 42 års ålder har jag inte många år kvar innan mina bröst inte ens ser bra ut i bh. Jag måste krama ut de sista dropparna ur dessa år innan det är heltäckande som gäller. Låt en kvinna leva osv! 



söndag 1 februari 2026

Varför jag är emot AI (världens längsta inlägg)

Först och främst vill jag förekomma alla med några saker: ja, jag saknar källhänvisningar till många av mina påståenden. Delvis beror det på att om jag skulle leta reda på källor till varenda sak jag har läst så skulle jag aldrig komma mig för att skriva det här inlägget, och delvis beror det på att källan i många fall är Helt Vanligt Sunt Förnuft. Jag kommer dock försöka hitta källor i efterhand och uppdatera inlägget med. Jag välkomnar dessutom mer än gärna länkar i kommentarerna.

Sen så är jag inte på något sätt perfekt själv. Jag lever inte alltid som jag lär (ganska sällan faktiskt). Använder jag AI ibland? Ja. När jag inte lyckas lösa ett kodproblem själv så frågar jag copilot, och om jag behöver få till en bökig databasfråga och inte lyckas själv så frågar jag chatgpt. Jag har också använt mig av AI för att generera rena nöjesgrejer innan jag visste bättre. Och jag förstår att det finns vissa användningsområden där AI faktiskt gör stor nytta (som t.ex. att hitta tumörer och dylikt).

(Efter att ha skrivit det här inlägget och hamnat på 3500 ord inser jag att det behövs en TL;DR också. Så, det jag kommer gå igenom är klimatpåverkan, osäker/inkorrekt information, opålitlig avsändare, säkerhetsrisker (personlig data samt teknik), försämring av vår tankeförmåga, ökat arbetstempo samt allmän kasshet i slutprodukten.)

Kommer detta bli rörigt i och med att många anledningar går in i varandra? Kommer jag slarvigt använda mig av ”AI” som begrepp utan åtskillnad? Ja, absolut. Men jag ska göra mitt bästa. Nu kör vi. Mina anledningar till att vara emot AI:

Klimatpåverkan

 

 

 (Anita Goldman i DN 30/1)

Eftersom det fortfarande är ”tidigt” i AI:ns era så är det svårt att veta exakt vilka konsekvenser på klimatet som vår AI-användning kommer ha. Det vi redan vet är att AI kräver vatten och energi. Två saker som vi inte direkt behöver mer utnyttjande av. ”Men alltså att ta ett bad kräver typ lika mycket vatten som 100 frågor till ChatGpt, men ingen klagar på det”. Well jo? Om folk skulle ta bad i badkar varje dag, eller ibland flera gånger om dagen - nog fan skulle vi kritisera det också? Jag förstår inte den här strutsmentaliteten som vettiga människor uppvisar när man diskuterar de negativa sidorna med AI. Särskilt inte människor som i vanliga fall är mycket medvetna om klimatet och anstränger sig för att minska sitt klimatavtryck. Men när det kommer till AI så är det tydligen inte så farligt längre? När det är en av de absolut enklaste sakerna att dra ner på?

Det är absolut rimligt att tycka att jag hycklar när jag pratar om klimateffekterna av AI, eftersom jag själv inte lyckats sluta flyga (även om jag försöker). Skillnaden här är dock att jag är medveten om att jag gör fel. Jag skulle aldrig börja veva med argument om att flyg är enda sättet att nå vissa ställen, eller att så länge tågnätet är uselt så är det enda valet osv osv. Jag vet att jag gör fel, jag vet att det är dåligt, jag önskar att jag var bättre och aldrig flög – och jag köper helt varför jag borde sluta. Så ni behöver inte påpeka min dubbelmoral. Jag är högst medveten om den.

Jag kommer inte ägna mer tid åt att lyfta klimataspekten för dels tror jag att de flesta är medvetna om den och dels så är jag inte tillräckligt kunnig. Google is not your friend, men den som söker skall finna osv.

Som du frågar får du svar – eller? Informationsriskerna när det gäller AI.

Det finns för mig främst två aspekter när det gäller informationen som du får när du ber AI om hjälp: går det att lita på att informationen är korrekt, samt frågan om vem som egentligen är avsändaren.
Om vi börjar med det första så är det för mig förbluffande hur många som bara köper svaren från chatgpt (eller vad de nu använder, men eftersom de flesta använder chatgpt kommer jag använda det som benämning för allt). Jag menar, jag använder ju chatgpt extremt sällan men även när jag gör det så är ju svaren fel hälften av gångerna? Jag förstår inte hur man kan lita på att det svar man får är korrekt?

Om jag googlar svaret på något som är minsta lilla avancerat så läser jag ju inte på första länken jag hittar och tar det för sanning? Jag kollar ju på fler ställen och bildar mig sen en egen uppfattning om vad som är sant och inte. Men folk matar in sina undringar och tar sen emot utfallet och kör på det. Även när det finns hur många tokroliga bilder som helst på när chatgpt fått psykbryt och svarat tokfel på enkla frågor. Eller när ett långt och avancerat svar med källhänvisningar ifrågasätts och chatgpt direkt pudlar och säger att jaja, jag hittade visst på lite. Hur kan man värdera fakta och sanning så lite att man köper svaren man får av en ”datormaskin” rakt av?

Ja, lugna er. Jag hör hur ni skriker ”men man får ju kontrollera svaren såklart”. Okej… men om du själv inte är kunnig i ämnet du frågade om – hur kan du då kontrollera svaret? Och om du ändå ska sätta dig och faktagranska allting som chatgpt säger, hade det inte varit enklare att göra din research själv från första början? Här är några saker som Sam Altman, vd för chatgpt har sagt om AI:



(https://fortune.com/2023/06/08/sam-altman-openai-chatgpt-worries-15-quotes/)

Och även om all information alltid hade varit helt korrekt (det är den inte) och sann (det är den inte), så kan du ju aldrig vara säker på att du får objektiva fakta. Vilka är det som ligger bakom dessa tjänster? Jag pratar inte om de som ligger bakom själva tekniken och driver utvecklingen framåt på så sätt, utan jag pratar om de som äger tjänsterna. De som tjänar pengar på det här. Eller för den delen de som har politiska mål och ser den mest effektiva propagandamaskinen någonsin. Jag vill verkligen inte låta som en konspirationsteoretiker, men om vi nu ändå är inne på hela domedagsgrejen så är det ju faktiskt så enkelt att ni litar på att ni får korrekt information ifrån tjänster som några av de absolut värsta människorna som finns ligger bakom. Jag menar, Elon Musk har hur många brister som helst men det man får ge honom är att han åtminstone är en klassisk skurk. En äkta villain, värdig en Bondfilm. Och även om inte alla kan uppnå samma löjeväckande idioti som Musk, så är det ju inte direkt korgossar vi snackar om. 

Hade det här varit en film för kanske 10 år sen, Bond eller ej, och ni hade sett hur världens befolkning litade på (och lämnade över information till – men mer om det senare) de superrika onda männens superdatorer så hade ni känt att nä, det här är väl ändå lite väl överdrivet. Så naiva är vi människor inte. Well lo and behold, det är vi visst? Förstår ni ens hur påverkningsbara våra hjärnor är? Vi pratar om ett organ som är så dumt att om vi låtsasskrattar så blir vi gladare. Om vi upprepar ett mantra så börjar vi tro på det. Jag förstår absolut den här viljan att tro att man själv minsann inte är så himla lättpåverkad, men självklart är du det. Jag också. Vi är också utmattade och utarbetade och trötta och oroliga över världen osv – det finns väldigt sällan utrymme i vårt vardagsliv att ifrågasätta den information vi matas med. Men när det gäller media eller ”övriga internet” så finns det åtminstone olika alternativ och vi kan bilda oss en egen uppfattning. När vi bara sväljer rakt av vad en dator säger till oss, då är vi jävligt illa ute. Här är ett citat citat från Geoffrey Hinton, ”godfather of AI” och jag tycker ni kan fundera på varför stora företag vill minska regulationen av AI:



 (https://fortune.com/article/geoffrey-hinton-ai-godfather-tiger-cub/)

Säkerhet – personlig och teknisk

Kommer ni ihåg den där filmen jag nyss nämnde, där jordens befolkning okritiskt matade in information och svalde de svar de fick? Well, det där med att mata in information… förlåt, men är ni fucking galna?! Alltså ja, jag vet att vi lever i en värld där vi är övervakade. Jag förstår att när jag googlar så bidrar jag till att kartlägga mig som konsument av såväl produkter som information som propaganda. Jag använder iphone och jag lägger upp saker på sociala medier (men fan heller att jag tänker ha en alexa hemma som lyssnar konstant). Så jag vet att jag knappast är off the grid och skyddar mina persondata. Men jag berättar i alla fall inte allt om mitt liv för chatgpt. Jag skriver inte in mina sjukdomar för att få hjälp att tolka min journal. Jag häver inte ur mig moraliska bekymmer med detaljer och exempel för att få hjälp att reda ut ett bråk. Jag matar inte in information om vad jag äter, vad jag ska göra på fritiden, vad jag oroar mig för, min menscykel osv osv. 

Ni får tänka på att jag har en blogg och haft ett väldigt aktivt twitterkonto. Om JAG undrar vart fan folks integritet tagit vägen, då är det illa. Jag delar med mig av väldigt mycket men jag blir förbluffad över hur folk på riktigt verkar tro att chatgpt är en kompis som kommer bevara deras hemligheter. Ni vet det här med att om du inte betalar för en tjänst så är du produkten? Well nu betalar ju väldigt många för chatgpt, men till och med ett barn kan väl inse att det är vi som är produkten även där? Nej, jag tror inte att chatgpt kommer använda din information emot dig när robotapokalypsen kommer. Men att du i framtiden blir nekad ersättning från din försäkring för att du själv orsakat ditt tillstånd/situation utifrån din beskrivning av din livsstil? Att du blir matad med innehåll som anpassats just för dig, i syfte att påverka dig i någon specifik fråga eller riktning? Att ”hemlig och privat” information som får dig att se sämre ut används mot dig ifall du skulle hamna i en rättssituation? Återigen, jag är ingen foliehatt men det behöver jag inte vara heller eftersom alla dessa exempel i någon utsträckning redan är verklighet.
    
Och om vi bortser från det galna i att lämna över personlig data på det där sättet, så kan vi istället rikta blicken mot tekniska säkerhetsrisker. Som till exempel i IT-branschen, där folk generellt är gagagogo över AI. (Ännu mer än alla tjejer i tjejgrupper på fb som använder chatgpt för att skapa en bild av deras hypotetiska pojkvänner.)

Först och främst tycker jag att det är lite smått komiskt hur IT-bros som simpar för ny teknologi i hög fart är på väg att eliminera sina egna jobb. Nej, jag tror inte att AI kommer ersätta alla systemutvecklare – men om din enda förmåga är att skriva ”bra kod” och att ligga i framkant rent tekniskt, då hade jag oroat mig lite om jag var du. Jag, som alltid haft mina styrkor i att t.ex. ta fram/ifrågasätta krav eller hitta buggar eller att prata med användarna eller att förbättra arbetssätten? Inte lika oroad.

Men skit i min arbetssituation nu (som dessutom kanske inte är lika säker som jag inbillar mig efter det här inlägget?) (skoja) och så fokuserar vi på risker istället. För vad skulle det någonsin kunna finnas för risker med att mindre och mindre kod är skriven av människor, och mer och mer kod är skriven av AI? Även om vi bortser från de faktiska fel som AI gör, och förutsätter att all kod är rätt, så ökar ju säkerhetsrisken ju mindre vi förstår av den kod ”vi” producerar. Om jag skriver kod för en funktion och inte lyckas lösa en mindre grej och ber copilot om hjälp, är det så farligt? Nä, för några rader AI-kod bland ”mänsklig” kod är ingen fara. Men sen blir det mer AI och mindre människa och efter ett tag har vi hela projekt där det mesta, om inte allt, är AI-genererat. Vad bra och smidigt! Synd att ingen kanske förstår koden till 100%. Synd att AI-generad kod innehåller säkerhetsrisker både i form av felaktiga mönster och saknade kontroller. Osv osv. Jag har varken tid eller lust att gå igenom alla säkerhetsrisker (också sjukt ointressant för alla utanför IT-branschen), men ni fattar principen.

Eller så gör ni inte det eftersom ni outsourcat ert tänkande till en chatbot. Det finns ju nämligen den aspekten också. Nämligen:

Hjärnor, behövs de ens?

Ett av många argument för användandet av chatgpt eller copilot för outlook osv är det här att det går ju så mycket fortare och enklare än om man ska göra det själv. Istället för att själv formulera ett svar till en jobbig kollega så kan AI göra det bättre. Istället för att själv skriva ner det du vill säga med dina egna ord så kan du be AI skriva ihop något åt dig utifrån några korta fokuspunkter. Istället för att själv researcha en fråga inför en uppgift kan du be chatgpt. Istället för att läsa en bok kan du få en sammanfattning. Förlåt, men det är så dystopiskt att jag blir deprimerad. Och det är klart att det är skillnad på att få hjälp att skriva en rapport eller att få en klassisk roman sammanfattad, men det är ju bara i olika ändar av skalan. För hur lata får vi bli? Vi håller alltså seriöst på att överge det som gör oss människor till människor till förmån för ett enklare liv. Vår tankeförmåga, vår kreativitet, vår förmåga att dra slutsatser, att lära oss nytt, att utvecklas… hur kan så många vara så villiga att överge det till förmån för bekvämlighet? 

Nej, jag menar inte att enbart för att man ber AI om hjälp med något som är lite besvärligt så är man en grönsak som ligger på soffan och petar naveln och har övergett all tankeverksamhet. Som sagt, jag använder också copilot eller chatgpt ibland. Men vore det bättre om jag lärde mig att skriva de här bökiga databasfrågorna själv istället? Ja, självklart vore det bättre. Om jag istället för att be chatgpt formulera det åt mig sökte upp hur man kan skriva och sen applicerade det på mina egna databastabeller, då lär jag mig ju lite mer för varje gång. Till sist kommer jag kunna det. Att bara fråga och få ett färdigt svar som jag klistrar in i ett fönster och kör lär mig ingenting. Det där jättebökiga mailet som man inte vill skriva – om man trots allt gör det då? Om man kämpar sig igenom att få fason på den där rapporten? Nästa gång är det troligtvis inte lika svårt Och till sist kommer det inte vara svårt alls. Det är ju så det fungerar? Vårt ordförråd växer av att läsa, inte av att få en sammanfattning av innehållet. Vår slutledningsförmåga förbättras av att användas, inte av att matas med slutsatser som chatgpt tagit fram (eller hittat på, som sagt).


 
(https://time.com/7295195/ai-chatgpt-google-learning-school/)

Det är klart att man kan hävda att genom att använda AI för de bökiga och svåra sakerna så får man mer tid över till att använda hjärnan till något bättre, mer kreativt, mer utvecklande. Men det är ju inte hur verkligheten ser ut. Det är liksom ingen som säger ”åh vad skönt att jag slapp skriva den där rapporten, nu kan jag förkovra mig i hur syresättningen i havet påverkar korallreven”. Ni kan låtsas att det är så det funkar, men…

Jag talar också av egen erfarenhet: när jag fått min databasfråga levererad så lägger jag ju inte den halvtimme jag tjänat in på att lära mig något annat. Nej, jag jobbar väl på som vanligt, men utan att faktiskt ha tagit till mig ny kunskap.

Det denna förenkling av vardagen faktiskt kan/kommer leda till dock, är ett ökat krav på produktivitet och arbetstakt. Om du tar tid på dig för att faktiskt läsa och sätta dig in i de långa och tråkiga dokument som är en del av dina arbetsuppgifter, och sedan också lägger tid på att omformulera det på ett sätt som är relevant för just er verksamhet så finns det en överhängande risk att någon annan gör ”samma sak” tio gånger så snabbt genom att helt enkelt använda sig av AI. Och vad är det negativa med det, kan man ju då fråga sig? Är det inte bättre att alla blir mer effektiva? Förutom då att den som använder AI inte tar till sig innehållet, inte kan hitta felaktigheter, inte kan dra nya slutsatser som kan användas i rapporten som andra sedan ska fatta beslut utifrån osv.

Jag tror att alla som läser det här skulle hålla med om att en person som får en klassisk roman sammanfattad av chatgpt inte ens tar till sig en bråkdel av det som en som läser boken upplever. Det handlar inte bara om innehållet, utan om språket, ordvalen, poesin, tolkningarna, det underliggande osv. Litteratur kan vara en omvälvande upplevelse, alldeles oberoende av vad själva handlingen är. Att få handlingen sammanfattad hjälper absolut till om man ska ha prov, men går det att jämföra med att läsa boken? Nej.

Så varför skulle inte samma sak gälla även tråkiga eller svåra uppgifter? Kan det någonsin vara samma sak att få en komprimerad och förenklad version av något komplext? Nej. Kan det någonsin utveckla dig, utmana dig eller utbilda dig att be chatgpt göra det där du tycker är svårt? Nej.

Men om nu ”alla andra” förenklar sitt dagliga arbete med hjälp av AI så kommer du också förväntas göra det. Det spelar ingen roll hur många argument emot du kommer med. Vi lever i en ekonomi som bygger på tillväxt. Allt ska bli snabbare, mer, fortare, billigare. Varje gång vi tar dessa genvägar bidrar vi till ett ännu snabbare ekorrhjul, oavsett om vi vill eller inte. Jag förstår att jag låter väldigt dömande och sträng. Herregud, låt folk chilla lite bara. Ja, fast… FAST. Alltså jag är ju rädd och oroad på riktigt.

För att inte tala om hur folk inte kan se skillnad på AI och verklighet? Och nu menar jag inte deep fakes eller manipulerade foton osv, utan om såna där ”Jag virkade denna filt till min svärdotter men hon skrattade åt mig”-inlägg kombinerade med en AI-bild och som får tusentals kommentarer av människor som går på det? Vi behöver inte ytterligare verktyg för att fördumma mänskligheten. Vi gör ett så väldigt bra jobb själva. Jag tänker inte ens gå in på det dystopiska att vi inte längre kan använda videos som bevis eftersom det alltid går att hävda att det är AI. Jag orkar inte beröra det absurda i att vi lever i en tid där sanning nu blivit ett relativt begrepp och där det är oerhört svårt att veta om man kan lita på sina egna ögon. Det är för mycket. Istället gör jag det jag gör bäst: är en snobb.

För allt med AI blir ju så mycket sämre också? Jag menar ”AI-konst” är ju inte konst, det tror jag att de flesta håller med om förhoppningsvis. Men när texter redigeras av AI eller skrivs helt av AI? Herregud det är så dåligt att min ryggrad krullar ihop sig. Det går ju knappt att vara på sociala medier längre på grund av alla inlägg som så uppenbart är AI (”XXXX isn’t YYY, it’s ZZZ. Here’s the difference, and why you should pay attention…” osv). Vi har AI slop i reklam och i filmttrailers och ju mer vi accepterar den här utvecklingen desto värre kommer det bli. Varför ska vi betala författare för att skriva barnböcker när AI kan göra det? Varför ska vi ha riktiga manusförfattare när AI finns? Varför ska vi ens ha riktiga skådespelare? Det är samma sak här: pengar styr och om det finns ett billigare och smidigare sätt, varför skulle vi inte utnyttja det? Det är ju så det har varit sen alltid, och kommer alltid vara.

Det här blev oerhört långt och jag är ledsen för det. Jag inser att jag säkert blandar äpplen och päron ibland och det blev inte alls så tydligt som jag hade önskat. Det finns samtidigt så otroligt mycket mer att säga. Jag har heller inte ens berört det här med att folk ersätter riktiga relationer med att ha chatgpt som vän, och det är främst för att jag tror att det till största delen beror på psykisk ohälsa. Men visst finns det saker som oroar mig även med den utvecklingen. Män som har perfekta AI-flickvänner och som ska försöka ha en relation med en riktig kvinna, som inte är programmerad för att smeka hans ego t.ex.? Don’t get me started. 

Det kanske får bli en del två av det här inlägget. För nu har jag ju bara skrapat på ytan när det gäller mina anledningar till att vara emot AI. Det finns så mycket mer att säga. Men nu får det räcka för den här gången. 

tisdag 13 januari 2026

Life happens... förhoppningsvis!

 Min morbror gick och dog. Nej förlåt, det låter vanvördigt och som att jag inte är ledsen eller sörjer men det gör jag ju. Jag har en otroligt liten släkt och fram tills nyligen var det liksom min mamma, min syster med familj, mina två kusiner och min morbror. Nu är morbror borta och det var inget vi var beredda på alls. Han blev sjuk, det såg ut att reda upp sig och sen var han borta. Det är också den första människan som jag sett dö, och den första döda människan jag sett. Jag tror jag är ledsnare än vad man kanske "brukar vara" när det är "bara en morbror", men om man har en väldigt liten släkt blir man ju lite tightare än annars tänker jag. Han har heller inga barn (mina kusiner är på min pappas sida) och bor på landet utanför Örebro så vi har ju varit ute hos honom flera gånger per år och skottat eller hjälpt till i trädgården eller installerat ny skrivare osv osv. Och nu så är han bara borta? Det går ju inte riktigt att ta in. Det kanske låter som att jag försöker "försvara" att jag sörjer, men lite så är det ju. Jag är en stark anhängare av "det går visst att jämföra sorg" och tycker på fullt allvar att såna som påstår att de sörjer sina husdjur lika mycket som en förälder sörjer förlusten av ett barn borde spärras in. Det är klart att det är värre att förlora ett syskon än en klasskompis, värre att förlora en förälder än en morbror och värst av allt är att förlora ett barn. (Men om man inte har en normal relation med sin förälder då va va va? Nej men herregud, ni fattar väl att jag menar i normala fall. Jag tror inte att jag kommer fälla en endaste liten tår när min pappa ramlar av pinn, men det är ju liksom inte så en vanlig relation mellan förälder och barn ser ut.)

Nåja, nog om döden. (Förlåt, men kommer ni ihåg när Isobel Hadley-Kamptz på twitter hävdade att hennes mormor med vänner alltid började sina telefonsamtal med "döden döden döden", så hade de det avklarat sen? Och alla ba... well... det där är ju en känd anekdot om Astrid Lindgren? Du menar att din mormor gjorde exakt likadant? Och hon ba "jaha, men det kanske var vanligt i den generationen" istället för att kanske fundera ett varv på ifall hon blandat ihop mormodern med Astrid Lindgren.)

ANYHOW! Nytt år, new me. Nä absolut inte, men jag har faktiskt sen i höstas börjat med någon slags "välja glädje"-grej som går ut på att varje kväll när jag ska sova så tar jag och listar lika olika saker som jag har tur med och är glad över. Typ om jobbet har varit riktigt skit en dag så kanske jag listar upp saker som jag har tur med kring jobbet. Vilken tur att jag har så bra kollegor. Vilken tur att jag varje dag kan flexa och jobba väldigt flexibelt. Vilken tur att jag har ett fint kontor. Vilken tur att jag har ett så fritt jobb att jag kan ta ledigt länge på sommar och över jul. Vilken tur att jag har ett pingisbord och kollegor att spela pingis med. Osv osv. Det går att komma på väldigt mycket saker när man väl börjar. Och för andra kanske detta är oerhört basic och dumt, men jag är en person som väldigt lätt hamnar i negativa tankespiraler och istället tänker på allt som är dåligt. Så det här hjälper mig komma ur det. Dessutom gör det att jag kan se andra saker under dagen som jag också är himla tacksam för. Och nej, jag menar inte "vilken tur att jag slipper krig" och såna självklarheter, utan mer specifika saker kring något som jag istället hade kunnat tänka negativt om. Vilken himla tur att jag har råd att köpa nya vantar nu när det är kallt och mina är borta sedan ett julbord. Vad lyxigt jag har det som ens fick gå på julbord. Och vilken lyx att få leva i ett land med årstider, för hur mycket bättre blir inte våren när man först har genomlidit helvetesmånaden mars? 

Det låter säkert jättelöjligt det här, men för oss som så väldigt lätt ser saker i svart och grått istället för färg så hjälper det en hel del. I alla fall för mig!