Vi saknar resesällskap. Inte till Kroatien i höst, vanliga charterresor åker man ju oftast på med bara familjen. Men det är ju inte charterresor vi vill göra, egentligen. För helst vill vi hyra hus i Toscana, bo på vingård i Provence, båtluffa i Grekland och såna saker. Men vi har inga att göra det med. Vi har inga att avnjuta härliga middagar i olivlundar med, inget barnsällskap till våra ungar, inga som också ser en utlandsresa som årets höjdpunkt. Inget shoppingsällskap, inga att dricka vin med, inga att gå promenader med när en förälder stannar med de sovande barnen.
När jag var liten reste vi rätt ofta tillsammans med mina kusiner. Om vi bortser från att både vår faster och hennes man rökte i bilen var det ett väldigt bra arrangemang. Vi slapp umgås enbart med våra föräldrar, de kunde ägna sig åt lite mer vuxna aktiviteter samtidigt som de ändå var förvissade om att vi hade det trevligt. Så jag och min syster såg fram emot att göra precis likadant när vi fick barn - det är ju ett så bra upplägg. Sen fick jag barn och min syster var då 19 år och kände väl inte direkt för att hyra hus i Toscana. Hon drog till Kos istället (och senare runt i hela världen, men det är en annan historia) och kvar fanns vi.
Makens syskon reser inte. Alls. Jag tror att de räknar en finlandskryssning som en utlandsresa typ (själv har jag utökat mitt "det är ju kanskte tekniskt utomlands, men inte utomlands på riktigt" till att även innefatta England). Våra vänner reser inte. Alls. Inte med oss i alla fall.
Kvar är vi. Jag tycker verkligen att det är bra att resa med en annan familj. Barnen får lekkamrater, man själv får trevligt sällskap, det blir ofta billigare och alla är nöjda och glada. Det är verkligen ett arrangemang som jag tror på, som jag gillar. Men i väntan på att lillasyster ska skaffa barn, vad gör vi?
Ska vi behöva muta folk för att få resesällskap eller är nästa steg en kontaktannons?
5 kommentarer:
skulle gärna resa med er, men det är rätt så knapert med pengar de närmaste åren :(
Vi reser ju hela tiden, gärna och ofta - bara att haka på! Eller om du har nåt förslag? ;-D
Vi har inte heller några uppenbara att resa med. Vi är rätt ensamma att ha barn i den här åldern bland våra "ursprungliga" vänner – dem vi inte känner för att vi har barn i samma ålder. Så det har inte blivit någon automatisk fortsättning på singelresande.
(Jag hade ingen uppenbar att resa med förut heller. De jag ville resa med hade inte råd och de som hade råd ville jag inte resa med ... Typ.)
Får väl hänka med familjen Tjockalocka vi också.
Och vi får planera i månader innan vi kan åka iväg och dessutom är resmålen ganska begränsade (man båtluffar inte så lätt med rullstol). Jag tänker att jag vill "tågluffa" med Astrid när hon är i 8-10-årsåldern, då vill jag gärna ha resesällskap med andra föräldrar + barn som tycker om att åka tåg.
Men vad bra! Vi kan ordna en huliganresebyrå. Då vet man ju att man får vettigt sällskap också.
Skicka en kommentar