Vi har varit på lekland idag. Ett enormt lekland, för att vara mer precis. Och därinne är det så att antingen så försöker man springa efter sina barn som en skållad råtta, för att till sist panikslagen inse att man har tappat bort dem. Och då står man mitt i någon klätterställning och känner sig dum. Eller så kan man välja att säga "ha så kul ungar" och inse att man inte har en chans att hålla koll på dem. Och så sätter man sig vid ett bord och fikar och känner sig nöjd.
Ni kan ju gissa vilken sort vi tillhör?
Så ungarna kom då och då och pratade med oss. De hade tappat bort varandra eller ville berätta något eller så ville de bara säga hej. I övrigt sprang de runt och lekte. Och lekte. Och lekte.
Så hörde vi något i högtalarna som lät - med bästa vilja och superhörsel - som att de ropade på oss. Så vi reste på oss och gick mot kassorna. Strax innanför kassorna stod en ur personalen med en glad Emmy. Det var alltså oss de hade ropat på.
- Jag hittade inte er!
- Gjorde du inte?
- Nej! Så jag gick till där man betalar.
- Jaha. Vad sa du då?
- Hej! Kan ni hjälpa mig?
- Och så hjälpte de dig?
- Ja, de ropade på er.
- Vad bra. Varför ville du få tag på oss då?
- Jag ville det bara.
- Jaha. Ville du något speciellt?
- Jag vill fika!
Häromdagen såg jag en treåring som satt med napp och gosedjur mitt på dagen i en ombonad vagn. Enligt barnvagnsskylten var barnet tre veckor yngre än min dotter som skriver sitt eget namn och som ber personalen ropa på hennes föräldrar när hon blir fikasugen. Treåringar. Himla stor spridning i den gruppen kan man tycka.
10 kommentarer:
Ehh?
Vad är det som är så svårt att förstå, kära Anonym?
Ja, antingen så lär man ungarna lite för att slippa göra allt själv eller...Nu kan mitt monster som snart blir tre inte skriva sitt namn själv, men han fixar frukost och slår på barn-TV på morgonen så hans lata föräldrar kan slöa lite. Tummen upp för självständiga barn!
Cecilia - precis så!
Jag fattar poängen... Men jag får hoppas att treåringen i vagnen var ett exempel och att du IRL inte går och tycker saker om främmande barn.
Många av mina elever åker tex vagn långt upp i åldrarna och jag gissar att deras föräldrar är rätt trött på tyckande blickar.
Jag håller med du Ellen - jag gillar självständiga barn! Nu e ju min son förvisso snart fem, men ändå! Det är såå skönt att han kan så mycket själv!
Men sen är det skönt med vagn åxå. Han har nog inte åkt vagn på... ja jag vet inte hur länge, många år är det iaf! Men i fredags när vi skulle fira bröllopsdag på en restaurang på ca 15 minuters gångavstånd så kom jag på snilleblixten att ta med vår gamla vagn! Sonen tyckte det var otroligt roligt att han skulle få åka vagn - men var väääldans nöjd när han sov som en stock i den på hemvägen från restaurangen! :-) Smart mamma - det e jag det!!
Jag förstår hur du menar, samtidigt vet man ju inte hur kompetent barnet i vagnen är? Hen kanske kan skriva sitt namn själv t.ex.
Klart ungen i vagnen bara var ett exempel. Han kanske var trött efter en dag på ett forskningscenter för överintelligenta barn. ;-)
Och det är inte så att jag tycker att treåringar generellt är för stora för att åka vagn heller, men ibland måste man ha något att exemplifiera med.
Du har aldrig tänkt på att den 3-åringen i vagnen var trött och gosig? Det barnet kanske kan göra väldigt mycket mer än vad din dotter kan göra, men var just då trött och gosig. Du kan inte döma någon som har napp och snutte och sitter i en vagn bara för att du tycker att din dotter är bäst.
Anonym - eh ja? Jag skrev väl precis här ovan att det självklart bara var för att göra ett exempel av något. Kom igen om jag hade hängt ut ungen med bild och sagt att han var efterbliven eller något.
Skicka en kommentar