1. Hur kul kan det vara att veta kön, namn och födelsedatum på barnet redan flera veckor innan ungen ska ut? Bara "ja, den 13/2 åker vi in till sjukhuset och snittar ut lilla Sixten". Boring! Visst, det är ju "stora" frågor som hårfärg och uppnäsa eller ej kvar, men ärligt talat? Är det något som är att öppna julklapparna i förväg så är det väl det.
2. Varför vill man bo i hus om man ändå inte har någon tomt eller ens privatliv? Ni har väl alla sett dem: dessa områden med nybyggda hus (gärna i nyfunkisstil), alla ihopträngda på ett gärde någonstans. Varje hus har typ 2 meter till närmsta granne, och då är jag generös. Vidare så har varenda hus stora panoramafönster, vilket gör att de som kör förbi på vägen kan se vad som äts till middag hemma hos varje "husägare". I princip. Om man nu ändå inte vill ha en trädgård eller så, varför inte bara bo i lägenhet? Definitivt billigare.
3. Varför får jag inte tycka att det vore hemskt om något av mina barn fick glasögon? Varför är det ett handikapp som man ska tycka är helskoj och jättekul om ens barn drabbas av? Jag har haft glasögon sedan jag var fyra år, jag vet precis hur jävla jobbigt det är att inte kunna bada, leka eller röra på sig på samma sätt som barn som slipper eländet. Varför skulle jag jubla om mina ungar drabbades av eländet? Nej, det handlar inte om en rädsla för att de ska bli retade. Det handlar om att det suger att ha glasögon, särskilt om man är ett barn. Vilket annat handikapp ska man bara le åt utan att behöva bli ledsen för barnets skull? Glasögon suger och jag tänker inte låtsas som något annat (eller jo, inför det stackars barn som blir drabbat får jag ju ta på mig ett happy face) bara för att det inte är politiskt korrekt* att säga som det är.
*(I vanliga fall är jag jäkligt stolt över att vara politiskt korrekt. Basåatt ni vet.)
12 kommentarer:
Jag vill ha huset!! För tystnadens skull! Bor radhus nu å blir galen på grannarna! Å trädgårdsarbete kan jag knappt stava till så liten tomt blir perfekt! Men panorama fönstrena struntar jag i! Vill kunna gå naken hemma utan att bli polisanmäld för ofredande... Ha ha ha
Å by the way - jag e lika konservativ jag! Ville absolut inte ta reda på kön! Å glasögon SAMT lapp för ena ögat hade jag åxå som liten, inte kul....
Tycker mycket du skriver är vettigt för det mesta...men uppriktigt förvånad över det där med huset. För jag upplever verkligen inte ER som människor som drar nytta av ett liv i hus om du förstår hur jag menar...Jag uppfattar er jättemycket som lägenhetsmänniskor. Kan nog själv ofta sitta och vara lika dryg och säga "folk som inte gillar att renovera själva, inte håller på och snickrar på små husprojekt, inte odlar eller har skumma djur eller ägnar sig åt skrymmande intressen eller andra saker som man bara kan göra i hus...varför bor de inte bekvämt i lägenhet i stan istället?" Man har väl olika tankar om vad som är poängen med husboende helt enkelt, och hur viktigt det är. Hade jag haft era intressen haejag bott i lägenhet. Tycker inte att hus har något egenvärde i sig (kanske för att jag är lyckligt uppvuxen i lägenhet).
Tove - jag vet det, för du har sagt det förut. Men jag förstår verkligen inte. Vi odlar grönsaker, vi renoverar och röjer och planterar och har nog inte haft en stund utan ett projekt i huset sen vi flyttade hit för ett år sedan. Sedan är det ju knappast renoveringsprojekt á la byggvård, utan snarare småprojekt, men vi har konstant något på G.
Att vi sedan OCKSÅ tycker om att titta på TV till exempel tycker jag inte är så märkligt. :-) Och själva grejen med att bo i hus är ju att ha trädgård, som man kan njuta av. Inte jobba ihjäl sig i. ;-)
Alltså, jag är helt med på hur du menar. Att du precis som jag inte förstår varför någon annan, som i våra respektive ögon inte gör något av det, vill bo hus.
Men jag hänger inte med på när definitionen av att "utnyttja boendesituationen" blev att driva ett mindre lantbruk och ha en hammare i handen varje ledig stund.
Om jag jämför med alla (jo faktiskt) vi känner som bor i hus så är det ju ni som är undantaget och vi som är regeln. :-)
Kanske är så att du inte bloggar så mycket om det (husprojekt/trädgård) utan mer om tv serier...bloggen visar ju inte vem man är utan vad man skriver om.
Men visst jag är medveten om att alla inte önskar fylla sina villaträdgårdar med bajjande ankor, morotsland i rabatten och män som kör grävmaskin som fyllon på semestern.
Helt rätt att vi är undantaget...menar bara att alternativet var att vara regeln skulle vi bo i lägenhet.
Precis som du känner med trångvillorna. Men de som bor där ser väl någoot helt annat som poängenmedhusboende. För en del ärju tex poängen attvisa att man har råd. Kanske fyller det dem med lycka att grannen ser deras extradyra soffa genom panoramafönstret eller vad vetjag... Finns så många varianter av lycka.
fast vi bor i ett parhus med pytteträdgård och det är STOR skillnad mot lägenhet. Förvisso inga panoramafönster och huset är hundra år. Vi öppnar dörren och går ut på gräset med frukosttallriken, tar max två sekunder. Jämför med att öppna dörren, gå fram till hissen och åka ner tre våningar, ut ur trapphuset och ut på en gemensam gård. Inte samma sak. Fördel med liten tomt är att man inte behöver klippa så mycket gräs och hålla efter så mycket rabatter. Man skulle ju kunna undra varför folk vill ha ett hus med stor trädgård när man kan få ut huseffekten men slippa böket om man har liten tomt. /Karina
Men Karina - ni har ju trädgård i alla fall! De här husen jag pratar om har ju ingenting. De har ett garage och det är allt. Jag fattar verkligen inte.
Ellen, de har den där uteplatsen också. Och om sådär 30 år när buskagen vuxit sig höga så är där ingen insyn heller.
Jag skulle kunna tänka mig ett hus med pytteträgård, om det bara låg centralt nog. För det finns fördelar med hus, även om vi sålde vårt eftersom vi tyckte nackdelarna övervägde. Men nackdelarna var just läget och den stora trädgården.
Jag skulle hellre ha en trädgård utan hus än ett hus utan trädgård. Tjatar på grannen om att få köpa mark av dem, för vår trädård (4000kvm) är för liten.
Nu har ju vi iof nyköpt hus med hyggligt stor trädgård (eller granskog då eftersom vi inte hunnit hugga ner några träd) och ingen direkt insyn eftersom det är en skafttomt. Men vår största anledning till att köpa hus var främst för att få fler rum och för att kunna grilla varje helg från april till september :-D Och det behöver man ingen jätteträdgård till precis, det hade räckt gott och väl med en altan. Nu är det bonus att vi har så stor trädgård så att vi kan ha lekstuga, gungställning och sandlåda också och då slipper jag gå till lekparken så ofta vilket är det tråkigaste jag vet ;-)
Fast jag vill inte heller att barnen ska få glasögon (avskyr själv mina glasögon) och skulle aldrig kolla könet i förväg :-)
Vår trädgård är för stor och för liten. För liten för pool, agilitybana och värsta trädgårdslandet, men samtidigt en jävla massa yta som ska klippas och tuktas och beskäras och räfsas och fixas och donas med. Jag drömmer om en liten och behändig trädgård, med en liten gräsmattelekyta, en gungställning, en koja, en grillplats, ett trädäck och en liten uteplats, några rabatter och plats att odla jordgubbar och morötter. Det räcker. För rätt läge och rätt pris hade jag kunnat leva med en ganska liten trädgård. Däremot förstår jag mig inte heller på panoramafönster - inte när man har grannar så nära. En sak är väl när man har utsikt över hav eller milsvida åkrar/ängar, men utsikt över grannarna? Inte heller förstår jag att man ställer sin stora feta platt-tv så alla som går förbi och råkar bo i närheten ser precis vad du tittar på.
Glasögon suger.
Och jag tillhör dem som gärna vet så mycket om bebisen i magen som möjligt. Jag ser inte barnet som en julklapp, antar jag, och tyckte att det var urmysigt att kalla henne vid namn redan i magen.
Skicka en kommentar