söndag 24 februari 2013

Badhushyfs.

 Jag och de stora barnen var på badhuset idag och alltså.

Föräldrar. Herregud.

Varför är de generellt dumma i huvudet? Här är några saker som jag tycker tillhör vanligt jävla hyfs:

- Säg till ditt barn ifall hen tränger sig i kön till vattenkanan.
- Säg till ditt barn ifall hen hoppar och stänker där man inte ska hoppa och stänka.
- Säg till ditt barn ifall hen springer och puttar andra.
- Säg till ditt barn ifall hen inte kan vänta på sin tur.
- Säg till ditt barn ifall hen stör, förstör eller är allmänt dum i huvudet precis som du själv.

Hur kan det vara så svårt?? Om man som förälder ser när ens barn gör något dumt så säger man till. Lite a och o i föräldraskap kan jag tycka.

Sedan kan det ju också vara trevligt om man såg till att akta på sig om man står i vägen, om man som vuxen makar på sig när det kommer ett barn som simmar halvbra, att man fattar att hela badhuset ska inte behöva anpassa sig efter dig och din skitunge??

Fy katten vad trött jag är på folk.

9 kommentarer:

JsN sa...

För att inte tala om alla läskpellar som inte tvättar både kropp och hår innan badet utan tycker att vi andra ska bada i deras smuts!

Anonym sa...

Vad fint att dina barn är väluppfostrade.
Det är du som gör att föräldrar med barn som har handikapp tex ADHD undviker att göra saker med sina barn. Jävla moralkärring.

Johanna S sa...

Håller med! Gäller inte bara badhus dock :-( Var på kalas i helgen där flera ungar lekte krig och slog vuxna bakifrån medan deras föräldrar tittade på! De vuxna som blev slagna fick då säga ifrån med de som borde agerat fortsatte som ingenting :-O

Till anonym, om alla barn som inte uppför sig skulle ha ADHD så skulle det finns många fler barn med ett FUNKTIONSHINDER (heter inte handikapp längre) än barn utan och så ser ju inte riktigt världen ut eller hur? Men ibland verkar det finnas många fler föräldrar som inte uppfostrar sina barn än de som gör det...

Lisa sa...

Mina barn är nog ungefär lika vettiga som de flesta, men jag blir ändå helt svettig av nervositet när jag läser blogginlägg som detta (och det finns ju en uppsjö, klaga på barn och föräldrar är tydligen oemotståndligt). Själv stör det enormt mycket mer när föräldrar ständigt gnatar och tjatar på sina barn i sin oro att verka slappa. Är så trött på att lyssna på föräldrar som uppfostrar sina barn inför publik.

Sofia sa...

Jag håller sååå med dig. Jag kan knappt gå till lekland eller liknande, jag får fan krupp på alla lata päron som bara sitter och fikar medan deras kids går bärsärk bland rutschkanor och klätterställningar.
Vi går just nu på simlekis med kidsen och där får man bita sig i tungan mer än en gång på de 30 min som "lektionen" pågår...

Tahira Faye sa...

Alltså, jag vet inte riktigt. Nu brukar Spike inte puttas eller tränga sig eller skvätta där man inte skall skvätta, och det kan hända att jag tyckt annorlunda i så fall.

MEN jag tror mer på det där att inte ständigt vaka som en hök över barnen (gäller kanske främst lekland och andra platser där man faktiskt kan ta några steg tillbaka), utan låta dem lära sig själva hur man uppför sig.

Om Spike skulle bete sig illa så tycker jag att personerna han beter sig illa mot är de som har ansvar att säga till honom på skarpen, liksom jag säger till barn som tränger sig före mig.

Jag förväntar mig faktiskt inte att barnets föräldrar skall gripa in om det gäller en situation mellan mig och barnet. Skvätter ett barn vatten på mig när jag står med min handduk så säger jag till barnet, oavsett om hens föräldrar är närvarande eller inte.

Är det en konflikt mellan Spike och ett annat barn så låter jag dem lösa det själva, så länge ingen börjar puckla på Spike. Jag tror inte att det gynnar barnet i längden om föräldrarna ständigt griper in.

Johanna S sa...

Jag tycker inte heller att man ska gripa in jämt och ständigt och inte heller uppfostra i tid och otid. Men däremot se till att sitt barn vet hur man uppför sig när man lämnar hemmet innan man går ut. Jag har inte ett barn som slås, puttas, skvätter, träger sig etc etc för det har vi pratat om och inget som behöver upprepas varje dag för att dottern ska umgås med andra. Jag tycker också att barn ska få lösa sina konflikter själv så långt det är möjligt, men när ett annat barn slår mitt barn/mig eller drar sönder hennes kläder så anser jag inte att det bara är jag som ska säga till utan även föräldern som tittar på och låter det ske.

Ellen sa...

Ja, för barn med Adhd klarar ju ingenting. Herregud vad nedlåtande det är med den inställningen.

Mina barn är INTE perfekta eller änglar. Men nog fan säger jag åt dem om jag ser att de gör något dumt. Om någon annan är närmre hoppas jag att de säger till, men det är ju fortfarande mitt ansvar att ha koll på dem när de är så pass små att de inte klarar sig själva. När de är större så hoppas jag verkligen att de har lärt sig att uppföra sig så pass bra att de inte beter sig illa.

Lisa - jag tycker heller inte om föräldrar som gnatar och gnäller, men det är väl för fan självklart att man säger till sitt barn ifall man står precis bakom och ser hur barnet tränger sig före andra barn? Eller att man ingriper ifall barnet gör kanonkulan i bubbelpoolen eller vad det nu kan vara? Säga till kan man dessutom göra med respekt och vänlighet och behöver inte handla om att gnata.

presens sa...

Jag hatar när föräldrar bara gnäller och tjatar på sina ungar och inte verkar ha roligt alls, men jag hatar lika mycket när de inte bryr sig över huvud taget.

Mitt barn är ett sånt som tränger sig i kön. Inte nödvändigtvis för att hon är dum eller elak, utan för att hon inte riktigt har greppat hela kögrejen. Klart att jag är med och säger till (även om jag ibland avvaktar lite för att se om den hon har trängt sig före säger ifrån). När någon annan tränger sig före henne avvaktar jag lite för att se om hon säger ifrån själv, gör hon inte det gör jag det. Oavsett om det är ett barn, en tonåring eller en vuxen.

I badhus tycker jag att de flesta barn uppför sig bra (även jag ibland kan tycka att vissa är för stora för att hålla sig i barnpoolen, och borde låta bli att röja järnet bland småbarnen), men att många föräldrar är lite för...oengagerade. Det är ofta jag ser barn som ser ut att vara 4-5 år ränna runt själva. De är inte simkunniga, och även om de bottnar och har flytkuddar så betyder inte det att du kan slappna av och sätta dig och fika medan ditt barn badar i bassängen längst bort.