söndag 16 juni 2013

Pustar ut.

Den här veckan som gick. Herregud. Jag har varit så stressad och sliten och trött. Skolavslutningar och jobbgrejer och födelsedag och släktkalas och barnkalas. Men nu är allt avklarat och jag äter överblivet godis och funderar på detta: är det inte orimligt dyra presenter många ger på barnkalas?

Vi köper ofta för kanske 50-75 kronor när barnen går på kalas. Lite dyrare om det är bästa vännen eller liknande eller man stöter på något som bara passar HELT perfekt. Men annars.

Men presenterna Noa fick idag? Jelp. Många var jättedyra, även om de köpts på halva reapriset typ. Det skrämmer mig lite och jag är visserligen ytterst tacksam (eller, han är det), men kan inte låta bli att förundras. Är det vanligt att köpa jättedyra grejer till ett vanligt barnkalas?

Bästa presenten var ändå en signerad bild från idolen i Black Nights, stadens amerikanska fotbollslag. Alltså inte att de är från USA, utan de spelar amerikansk fotboll. Ni fattar.

Ja ja, det är över nu. Och vi hade jättekul. Bästa barnkalaset tror jag nog, och det är inte illa det!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vi brukar köpa för ca 150 kr till barnens kompisar. Då kan man få lite schysst lego eller en Skylander-figur, vilket brukar uppskattas av de flesta. Att hitta en riktigt bra present för 50 kr tycker jag faktiskt är svårt, särskilt när det gäller sonens kompisar. Det är lite lättare för dotterns kompisar, för de kan bli glada för saker som hårspännen och läppbalsam, men det går tyvärr inte hem hos 7-åriga grabbar...

ullrika sa...

Vi tänker hellre än "bra" presang för lite mer pengar än en "skitpryl" för en mindre. Men å andra sidan skulle det kännas konstigt att handla för mer än en hundring till en vanlig förskolekompis?

Det är svårt det där med ekonomiska värden. För den som har gott om flis spelar det ju ingen roll och jag tror INGEN som är rik skulle reagera över att få för billiga presenter till sitt barn? Barnen däremot kan ju bli gladare för en plastbil för en tjuga än för ett gördyrt och fint pyssel. Det är ju vi vuxna som lägger kostnaden i fokus, ungarna ser bara till sakens lekbarhet! Iaf när de är så små som mina (3 och 5)!