onsdag 26 februari 2014

Att vara självförhärligande, är det samma som att vara snäll mot sig själv?

Jag stör mig ju på alla dessa bloggare (mängder!) som aldrig någonsin skriver något negativt om sig själva. Jag menar inte att man ska klaga på sitt utseende eller basha sig själv något enormt, men jag förstår inte varför man alltid alltid måste låtsas som att allt är perfekt och genomtänkt och är det inte det så är DET en dygd i sig och yada yada yada.

Nu har Underbara Clara bloggat om hur hon tänker när hon inte skriver negativa saker om sig själv. Som att det är en jämställdhetsfråga att inte klanka ner på sig själv, som att vi som efterfrågar lite vanlig ärlighet och humor eftersträvar någon slags högstadiementalitet där vi sitter i ring och hånar oss själva. (Fråga: va? Gjorde ni sånt? Har absolut inget minne av det från någon tid i skolan, men jag kanske har förträngt?)

Jag tycker inte att självförakt är samma sak som att faktiskt vara lite ironiserande eller krass om hur livet är ibland. Jag tycker inte att det är att självhata när man säger att man inte är perfekt. Och om vi nu ska prata om vad som lägger sten på börda så vet jag inte hur mycket nytta alla dessa perfekta fasader gör? På vilket sätt gynnas kvinnor mer av att Underbara Clara fotar hembakt i pastelljus iförd nystrykt förkläde än om hon då och då hade visat upp en pizzakartong och ett vodkaglas för att bryta av? (Just ja, hon är ju nykterist.)

Missförstå mig rätt, jag tycker inte att kvinnor i offentligheten har något slags automatiskt ansvar att vara förebilder. Absolut inte. Vill man vara all pastell och glam får man vara det precis lika mycket som man får vara destruktiv och självhatande - kvinnor är först och främst individer och varje gång vi yttrar ordet "förebild" tar vi ifrån dem den rättigheten.

MEN. Det här är liksom på något sätt ännu ett symptom på det som kliar och stör: istället för att bara säga "jag vill ha en blogg fri från kritik, det trivs jag bäst med" måste allt, precis allt, göras till Något Som Är Väldigt Bra och jag bara orkar inte.

Jag efterfrågar inte att alla ska blogga precis som jag vill, uppenbarligen fungerar ju detta sinnessjukt otroligt präktiga för många och fine, ha så kul med det! Men att vända kritiken till att handla om att vi som inte står ut med det vill ha en kvinnofientlig självhatande atmosfär, det är ju bara larvigt.


6 kommentarer:

Guldkant sa...

Men TACK! Precis vad jag kände när jag läste hennes inlägg, det kändes lite som om hon förklarade att det är ett karaktärsfel att inte gilla UnderbaraClara(tm)? Palla.

Anonym sa...

Håller så med! Det är mycket roligare med lite självironi och humor!

I will not keep calm and you can fuck off sa...

word!

Jag själv får ut så mycket mer av någon som delar även det svåra i livet. För livet har ju sina ups and downs för alla. Och jag anser att det är att jobba med sig själv och växa när man skriver om det jobbiga, om att man mår dåligt, om det är något hos sig själv man inte trivs med osv osv.

Helt sant också att man kan fundera över vad dessa tjusiga, perfekta ytor ger till de som läser. Jag tror också att det kan ge mer ångest över att man själv inte har allt det där.

Jag läser vissa såna bloggar ibland, men de ger mig inte samma sak som bloggar med mer substans i. De är mer som ett glättigt magasin, kul för stunden, men sen inget mer.

Victoria sa...

Orkar inte läsa vare sig tillrättalagda bloggar eller facebookstatusar med vinglas i motljus (helst solnedgångsmotljus).

Däremot är jag sjukt fascinerad över att tillrättalagdheten verkar gå hem i stugorna och är SÅ poppis.

Jag tror bara jag är åt helvete för gammal för att fatta.

Anonym sa...

Tack. Mycket bra skrivet!
/Majja

Anonym sa...

Jag undrar om hon faktiskt någonsin beställer pizza? Shit vad nyfiken jag blev nu. Orkar man med att laga mat jämt och inte äta skräpmat? Har hon någonsin ätit på MC-Donalds?