Det här med att bo i stan, en gång för alla.

Ja okej jag tjatar om vår flytt som om vi är de enda som någonsin sålt sitt hus till förmån för en hyresrätt i stan. Men när vi stod inför detta ganska ovanliga och svåra beslut googlade jag som en besatt och läste varenda forumtråd och varenda liten artikel om att bo i stan med barn. Så om någon befinner sig i samma sits som jag gjorde då hoppas jag att våra erfarenheter såhär några månader in hjälper till.

Först och främst: jag tror att det här kanske är det bästa beslut vi har tagit? Förutom att bli ihop och bilda familj då så klart. Men alltså på allvar så är det så vansinnigt bra för oss. Här kommer en liten uppräkning på varför:

1) All tid vi sparar. Förut tog det en halvtimme att leta sig in till stan/aktivitet/träning och parkera bilen. Två i familjen kunde inte ha något inplanerat samma eftermiddag/kväll eftersom allt då krockade. Enkla saker som att handla, fixa nya gummistövlar eller fika med barnen tog en evighet. I alla fall en halv dag. Och herregud vad krångligt med bilstolar och skrapa bilen och parkering och och och. Nu hinner jag på min träning efter att nån av barnen har varit på sin. Ja, det är lite pussel och stress ibland, men det är inte en omöjlighet. Det funkar! Livspusslet går liksom nästan ihop nu när vi bor i stan.

2) Det är så förbaskat smidigt. Jaha, jag hade glömt köpa en ingrediens till maten, då springer jag väl och gör det då. Eller jaha, idag sket sig allt och vi var trötta, men då går vi väl runt hörnet och köper hämtmat istället. After work? Inga problem, jag svänger förbi OCH KAN DRICKA ETT GLAS VIN! Inga problem, vi bor ju precis vid allting. Ifall jag är hemma och vabbar med ett barn kan det andra gå till skolan själv, ifall vi ska någonstans kan jag lasta på Majken på cykeln och dra iväg utan att vänta på att bilen ska vara hemma.

3) Det sociala. Jag kan slänga ut en förfrågan på facebook ifall någon vill se på ESC med mig och vips så sitter det sex tjejer i min soffa. Det hände ALDRIG när jag bodde på landet för vem orkar ta sig ut dit? Dessutom är det mycket mer lektillfällen för barnen också eftersom det bor barn överallt här. På gården bor några klasskompisar, i husen omkring bor några andra från skolan och exakt varje gång vi varit i stadsparken har barnen hittat några kompisar att leka med. Det är liksom en sinnessjuk skillnad från att bo granne med en förvisso mycket vacker kohage men noll barn så långt ögat kan se.

4) Grejerna att göra. I fredags hängde jag och Majken på stan i flera timmar. Vi fikade på cafét här på gården, vi hälsade på några från jobbet, vi köpte jordgubbar, vi klippte hennes hår, vi köpte en solhatt och lite kläder, vi strosade och kollade på folk, vi lunchade ihop och sen så avslutade vi med att hon sprang i en stor fontän på ett torg och blev dyngsur och genomlycklig. I lördags gick jag, Emmy och Majken till stadsparken, hade picknick och Emmy hittade en klasskompis som hon stannade med när jag var tvungen att gå hem och byta om på en väldigt blöt Majken som badat i en ankdamm. Sen kunde jag uträtta några ärenden på stan, hämtade upp Emmy och hennes kompis i parken varpå de fortsatte att leka hemma hos oss. Sen kom resten av familjen hem framåt kvällen, jag sa hejdå och cyklade till en fest. Såna dagar hade aldrig existerat förut. Aldrig!

Nu kommer vi ju komplettera med en sommarstuga där vi kan släppa ut barnen på tomten, ha en studsmatta och nära till bad och jag tror att det är bästa kombon. Men om man inte vill/kan ha en sommarstuga är jag övertygad om att det funkar jättebra ändå. Att bo mitt i stan med barn är faktiskt än så länge alldeles alldeles underbart för oss. Det enda tråkiga är att katten inte trivs, men det får bli ett annat inlägg.