Skärp er SVT

Väldigt länge lät vi våra barn enbart titta på Barnkanalen, eftersom vi var pretto och duktiga och inte ville att de skulle se sån Nickelodeonskit. Nu har vi ett tredje barn som vid tre år ääälskade Powerpuffpinglorna, men ni vet - man tappar liksom prettot nånstans samtidigt som orken och förnuftet som flerbarnsförälder.

I alla fall så har principen varit liksom lite att Barnkanalen borgar för kvalitet. Kanske inte så man hoppar av glädje (kan nån örfila Zoe Kezako) eller varit några mästerverk (ungarna som dubbar Martin Morning har ju inte gått på teaterskola direkt), men ändå. Med några få undantag har det varit rätt okej.

Och nu vet jag inte riktigt vad som hänt? För nu har Barnkanalen köpt in mängder av program från utlandet och de är Så Jävla Kassa. Främst ur jämställdhets- och genussynpunkt. I flera av dem framställs män och killar som inkompetenta idioter som inte klarar någonting och visst - män ÄR ju värdelösa - men det är märkligt att det ska vara humor? I skitprogrammet "Farfar i fickan" måste en faster PASSA farfar och hans typ åttaåriga barnbarn så fort föräldrarna inte är hemma? Alltså en åttaåring ska inte behöva barnvakt i några få timmar, och då verkligen inte en 70-åring? Och så är både barnbarn och farfar dumma i huvudet och hamnar i "knipor" hela tiden och det enda man känner är typ "trampa på gubbjäveln så han dör nån gång". Ja, farfarn krymper alltså. Det ska tydligen vara kul. Hihi.

Eller "Allihop ihop" där två familjer ska bo i samma hus. Två gånger har jag sett det ihop med barnen. Två gånger har jag tvingat dem att stänga av efter fem minuter eftersom kvinnosynen är GALEN? Första gången jag såg det rymde pappor + son ifrån städningen för det var ju så himla hemskt av ena mamman att tycka att de skulle städa. Ok, så två familjer bor i samma hus och nån lackar ur på att det är stökigt, och då ska det göra en humoristiskt poäng av att bitches be crazy typ? Please! Andra gången jag såg satt en mamma och klagade på att hennes dotter, 11 år by the way, inte ägnade sig åt utseende och skönhet utan helt struntade i hur hon ser ut. 11 år people. Kul!

Eller som "mina monster och jag" eller vad det heter där killar är roliga och knasiga och tonårstjejen är fjollig och "tjejig". Eller som i ca alla andra "roliga" program som Barnkanalen sänt på senare tid. Och jag fattar bara inte.

Det finns så många bra program som Svt själva har producerat. Mängder! Varför visar man inte dem istället? Varför repriseras inte bra program istället för att köpa in skit? Varför inte använda sig av den enorma skatt man sitter på istället för att sända sexism på bästa sändningstid?

Jag fattar inte, är det något slags försök att konkurrera med andra kanaler? Varför då? Vi har ju public service för att få SLIPPA sånt som sänds på andra kanaler. Ni behöver inte tävla om tittarsiffror med Nickelodeon, det är inte det vi föräldrar vill ha er till. Vi vill ha bra program, punkt slut.

Och ja, jag är medveten om att jag låter som idioterna som ba "HUR kan barnkanalen visa barnprogram om hur barn blir till, ska inte detta vara public service, bla bla bla?". Skillnaden är väl att både jag och SVT fattar att det är skillnad på att vara dum i huvudet och få nån slags moralpanik över en tecknad spermie, och på att inte tycka att det är bra att visa sexistiska program på bästa sändningstid. Det finns vissa värden jag antar att SVT och Barnkanalen vill bli förknippade med. Sexism och kvinnoförakt är förhoppningsvis inte dessa värden.

Bokat!

Ok så det blev Kreta i år igen. Samma kust som jag var på med syster och Emmy i somras också. Men tja, det är dit Norwegian flyger och vi har helt enkelt inte råd med charter? Detta är så stört: charter kostar typ 10 fucking 000 mer än om man plockar ihop en resa själv och det man får är transfer och nån att ringa ifall saker krånglar? Förra året bodde vi seriöst på ett hotell med en apollopärm liggandes i receptionen. Vi behövde inte läsa i den och fick ta oss till flygplatsen själva, det var väl det som var skillnaden mot de som rest charter och vi som fixat paketresa?

Sen visst, vi bokar ju inte fyrstjärnigt hotell med barnklubb och fem pooler, det gör vi inte. Hade gärna gjort det nån gång, men pengarna. Pengarna! Nu blev det ett jättefult men supercharmigt litet lägenhetshotell 20 meter från stranden. Balkong där vi kan sitta och dricka vin när barnet somnat. Kalives heter orten vi ska till och jag förväntar mig inte mer än strand och lite restauranger och lite glass. Och sen utflykter till Chania pga sinnessjukt fin stad.

Jaha, sommaren är räddad med andra ord. Grät nästan av lättnad igår kväll. Vi berättade för barnen i morse och Emmy bestämde direkt att vi ska åka till orten vi bodde på förra året så hon kan visa de andra runt där. Det blir bra.

Resor, resor, resor.

Jag vill åka nånstans med familjen i sommar. Det skulle vara så skönt att få lite miljöombyte allihop, äta glass och sola. Ni vet, klassisk charter.

Men alltså 1) det är sviindyrt när man har tre barn och 2) jag vill typ ha en superslapparsemester. Barnklubb och massa pooler och allt det där, för annars kommer det bli jättejobbigt att hantera barnens olika behov. Och då blir det ännu dyrare. Jag skulle jättegärna åka tåg nånstans i Europa eller bila istället, men det blir ännu dyrare. Och krångligare.

Ja, det är ett jävla lyxproblem, jag vet det. Men nåt säger mig att kommer vi inte iväg i sommar lär vi ångra oss. Samtidigt har jag en liten röst som säger att jag ändå kommer vara trött och gnällig och ha arga barn. Men då är jag det i alla fall utomlands.

Och gud, om du känner ett behov av att säga nåt om miljöpåverkan eller hur resor inte kan göra en lyckligare, håll käften. Det är ju verkligen ALDRIG de som ba "bättre att vara lycklig hemma än att jaga lyckan utomlands" som verkar vara lyckliga? Ångestridna och deppiga pratar de sen om att "ordna vardagen så att man inte behöver fly sitt liv via resor". Gud vad jag avskyr denna inställning till resor. Tråkiga jäkla människor som tycker att en trädkram kan lösa allt. Jo tjena.

Obs! Tycker inte att det är bra att flyga. Det var inte poängen.

Denna gårdag, ett liv.

Igår var det matchdag. Och jag var så jäkla nervös innan. Dels för att jag har varit ansvarig för att arrangera, men så klart också för att jag skulle spela. Riktig match. Fullt med domare. Med människor jag aldrig träffat förut (samt så klart mina egna derby gals) i laget. Med PUBLIK för i helvete!

Men alltså det var så kul. Så himla kul. Det var svårt och det var roligt och det var en jämn match och det var så jäkla kul. Vi förlorade till sist med 40 poäng, men det var väldig tight fram till sista minuterna. Och vi var nog gladare över att komma tvåa än det andra laget var över att vinna. 

Och sen då. Sen på kvällen åt vi hamburgare och drack alkohol i olika former och det var tamefan den godaste burgare jag ätit? Okej, det kanske berodde på att jag redan hade hunnit bli onykter och inte hade ätit annat än kexchoklad på hela dagen, men ändå. Så gott. 

Derbyvärlden. Derbytjejer. Jag älskar det hela så himla mycket, ifall det inte framgått.

Och åh, Örebro! Lokalmedia var där och nära 200 personer i publiken - det var helt fullsatt! Och alla hejade fram oss och var så jävla peppiga. Så nöjd.

Och åh, på dansgolvet på kvällen då jag bad DJ:n spela vårt lags ledmotiv, dvs "Bad reputation". Så fint. Så kul. I love the rollerderby. 

Annars då?

- Jag har börjat se Parenthood. Gillar det skarpt men blir provocerad av att alla bråkar så jävla perfekt. Till och med när de skriker på varandra är det "jag känner att du inte lyssnar på mig" istället för "håll käääääften!".

- Vi har överlevt sportlovet! Imorgon är förvisso kvar, men en dag? Herregud. Har haft barn på jobbet i olika konstellationer varje dag. Dock: så sinnessjukt skönt med stora barn ändå? Noa har hängt hemma hela lovet. I tisdags lunchade vi, i onsdags smsade han att han var på väg till bokhandeln men eftersom det var för tidigt och den inte hade öppnat än så kom han förbi mitt jobb. Sen blev han kvar. Idag har han hängt hemma och slappat. Detta? Kunna smsa med sin unge och typ... boka in en lunch? Jag blir så fascinerad över det här. Stora barn. Coolt.

- Jag är apnervös inför lördagen. Örebros första rollerderbymatch. Herregud! Jag ska spela. Jag har arrangerat. Jag är helt slut av stress och nervositet och snart är det dags. Hemmamatch. Publik. Press. Jag är rädd för att göra bort mig, för att skada mig eller skämma ut mig. Och alla andra ska spela i träningstights eller på sin höjd hotpants, men jag kan ju aldrig vara som alla andra så jag har köpt en fucking kjol? Röd kjol och vit tröja - jag ser exakt ut som en cheerleader. Varför kan inte jag vara en sån som trivs i sportkläder? Varför måste jag sticka ut jämt för? Blir så trött, men samtidigt är det ju inte mycket att göra åt saken ändå. Bara att rulla runt där som en tönt i min kjol. Plus att mina knän är paj från lördag + måndags träning så det känns ju kul. De gör ont bara jag nuddar dem. Bra förutsättningar för match.

- MEN jag är jättepepp eftersom vi ska gå ut och äta och dricka och roa oss sen på kvällen. Derbytjejer från mitt lag och andra lag. Hur episkt som helst. Det blir en bra helg, det blir det. Om jag inte bryter nåt. Peppar peppar osv.

Det var väl det hela. Följ mig gärna på instagram förresten om ni inte gör det. Mer vardagliga uppdateringar där. Samt selfies. Love selfies.

När ge upp är bästa alternativet

Kass lördag.
Jättebra söndag.
Och så vaknar vi till någon slags helvetisk måndag. Jag hade tänkt att vi kunde åka skridskor, gå till bibblan eller göra något annat trevligt sportlovigt, men sen så... nej. När klockan är elva och alla barn turas om att bryta ihop, slå ihjäl varandra eller driva mig till vansinne är det inte ett alternativ att lämna hemmet. Alls.

Jag tror att det är positivt, detta att jag inser att det inte är någon idé. För hade jag dragit iväg till bibblan eller skridskoisen så hade det slutat i kaos. Jag hade skrikit, barn hade gråtit och min mentala hälsa hade naggats ännu lite i de få hörn som finns kvar. Och det är liksom inte värt en hel dag av bråk för att jag ska uppfylla nån slags fix idé om vad man SKA göra på sportlovet.

Ja, det hade varit jättekul om vi hade kunnat dra iväg till fjällen och åka skidor hela familjen. Det kan vi inte. Ja, det hade varit jättekul om vi hade tagit ledigt båda två och åkt till badhuset och roat oss. Det kan vi inte. De alternativ som finns tillgängliga är sånt jag inte orkar med ihop med tre riktigt sura barn. Så då blir det film istället. Och att baka lite cupcakes.

Jag tänker inte ljuga och säga att det är lika bra, eller att jag är lika nöjd med det. För jag hade så jävla gärna velat vara i en skidbacke med glada barn nu. Så gärna att det nästan gör ont i mig. Men när det alternativet inte finns är jag glad över att Netflix finns. Netflixlov är också ett lov.

Typ.

(Obs, barnen är bara lediga måndag + fredag. Alltid nåt.)

Det finns inga ursäkter.

Man får inte bruka våld mot barn. Det finns inga ursäkter. Och om man känner sig nödgad att hävda att det faktiskt var inom lagens gränser, att vakten bara gjorde sitt jobb och att det är rimligt att en vuxen människa behandlar en nioåring sådär, då behöver man ta en lång jäkla stund till att tänka på var man förlagt sin medmänsklighet och exakt när man tappade precis all känsla för rätt eller fel.

Det finns inte två sidor av alla historier. Ibland finns det bara rätt och fel. Och inga ursäkter.

Älskade storhandling.

Eftersom vi inte har någon bil för tillfället blir det inte av att vi storhandlar särskilt ofta. Och som jag saknar det. Jag hatar att handla middagsmat på lunchen/innan hämtning. Jag har noll inspiration om nån av oss ska handla fort, då blir det alltid nåt enkelt och lättlagat och tråkigt. Eller onyttigt. Det känns som att man får välja mellan dessa två när man står där vid fyratiden och ska komma på en middag. Veckohandlar vi så tar jag mig tid att tänka ut bra maträtter och faktiskt ha lite roligare mat. Nu? Blä. Trist.

Vi måste komma igång med storhandlingen igen.

Och ja, så här sexigt och roligt är mitt liv just nu. Jag saknar att storhandla. Woop woop.

Recept för en lyckad lördag.

Gör inte ett fucking skit.

Jag är sjuk. Jag har tagit mig till affären för att köpa lördagsgodis. That's it. I övrigt har jag mest slappat och spelat lite spel och lagat lite mat. Stora barnen gick till parken och åkte pulka ett tag och så har vi spelat lite kort. Ätit lite glass. Spelat lite wii.

Mitt löfte att inte lämna hemmet så länge det är vinter ute levererar redan. Och ikväll är det melodifestivalen, som jag mot min vilja har börjat kalla för "mello" på riktigt? Jag hatade när folk gjorde det förr och nu orkar jag tydligen inte skriva ut hela ordet jag heller?

Snart blir jag säkert en sån som säger "chirre och dirre" också. Inte för att jag har nåt. Chips alltså. Vad jag däremot har: svinjobbig hosta och kramp i gallgångarna. Hade ju hellre haft chips.

Sån pass skitdag

Vaknade i morse med svinjobbig hosta.
Detta har under dagen eskalerat även till gallkramper (eftersom de alltid kommer när jag är förkyld) och huvudvärk. Allt detta samtidigt som jag har haft två barn hemma. Jippi hej och hurra liksom.

Först nu till sju kommer resten av familjen hem. Handbollsträning på fredagkvällar är ju rent ut sagt kuken. Vad det stör. Jag är svinhungrig och trött och har behövt fixa med allt idag, eftersom det ändå kändes mer lockande än att sitta sjuk i en kall gympasal.

Apropå att dåliga saker är kuken så hade vi ett litet musikvideomaraton förut idag. Det har vi ibland. Då får man välja olika musikvideos på youtube och till 99% är det typ Katy Perry och Frost-versioner. Nästan bara tjejer med andra ord. Sen valde Majken den här videon med följande motivering: "Jag hatar killarna, därför vill jag se den här när hon trollar bort dem", såatteh. My work here is done?

Hej nya lilla familjemedlemmen.

Jag är ju ett stort fan av Pinterest och hittar ofta nya recept där. På sistone känns det dock som att alla recept börjar eller slutar med frasen "crock pot" och nyfiken som jag är var jag ju tvungen att kolla upp det. Det är alltså en, som det så roligt heter på svenska, "slökokare". En sån som var poppis på 80-talet senast. Men ja, nu står det en och stoltserar i vårt kök. För det verkar ju SÅ smidigt att kunna slänga i mat på dagen och äta det på kvällen? Eller hur? Eller HUR?

I morse slängde vi i ett gäng kycklingfiléer och täckte med bbq-sås vi hade i kylskåpet, sen satte vi på maskinen och gick till jobbet. Ikväll åt vi sen pulled chicken i bröd och det var jävligt gott. Slut på succéhistoria om vår nya familjemedlem.

Nej men ärligt, det är klart att det finns en risk att den, efter den initiala förälskelsen, blir stående. Sånt kan ju hända. Men just nu tänker jag sitta och leta reda på recept som låter svingoda och fantisera om en vardag där maten nästan alltid är klar när man kommer hem på eftermiddagen.

Nån som har en slow cooker av något slag och vill säga att det här var ett jättebra köp av oss? Inga invändningar tack. Har haft en tillräckligt dålig kväll ändå. Förutom middagen då. Mmm...

Bekännelse

Jag läser ibland ( he he, ok rätt ofta då), tillbaka i denna blogg och ba "fan vad bra den ändå är" och myser lite. Mest för att eftersom det är en dagboksblogg kan jag få lite minnen av vad som hänt förr om åren, men eftersom den är offentlig så är det ju liite kvickare formuleringar än "kära dagbok, jag hatar vintern så mycket att jag funderar på att hoppa i ån". Lite.

Så därför stör det mig att jag flyttat så mycket till twitter och instagram. Det blir inte samma sak. Det går inte att jämföra korta inlägg med längre. Jag minns visserligen bättre med hjälp av bilder, men det är inte lika kul. Förmedlar inte samma känslor.

Alltså ska jag bli bättre på det här med bloggandet igen. Vän av ordning kanske påpekar att jag har skrivit ca EXAKT samma inlägg flera gånger per år de senaste två åren men då undrar ju jag lite varför nån ens är vän av ordning? Finns väl roligare saker att lägga sin vänskap på? Vän av kul till exempel. Det är jag. Nån som är vän av ordning låter väldigt tråkig och jag är allergisk mot tråkiga människor. Skär bort dem ur mitt liv.

I alla fall: läser jag tillbaka i februari varje år står det bara om hur deprimerad jag är. Det känns lite tryggt. Att veta att ja, så här är det ju nu. Men inte sen. Det går över. Tills dess är det bara att härda ut och hit a girl, dvs spela roller derby.

Roliga saker. Roliga saker. Roliga saker.

Så här är det: januari till mars suger hästballe. Vidriga jävla skitmånader. It is known.

Så för att ta sig igenom dem bokar man upp roliga grejer så mycket man bara kan och har råd med. För att man måste. Och jag tycker ändå att jag har lyckats relativt bra. Titta bara här:

I helgen: inget. Ska typ städa. Emmy ska ha disco på sitt rum med kompisar fick jag veta förut så det måste vi väl fixa på nåt sätt då?

Nästa helg: vara med i musikvideo i egenskap av roller girl ihop med laget.

Efter den: Scrimmage (träningsmatch)! I Örebro! Som kommer bli så fett kul!

Efter den: Mello! Har biljetter till delfinalen i Örebro och barnen är så peppade att jag smäller av. Jag är också pepp för den delen. Jag älskar ju melodifestivalen.

Efter den: Bout (match) i Norrköping! Sjukt nervös men det kommer bli jättebra. Hoppas jag.

Efter den: Inget! Vad jag vet nu. Lär väl behöva städa.

Efter den: Barnkalas för Majken.

Efter den: Till Göteborg. Tre dagar var jag hemma innan jag köpte nya tågbiljetter.

Efter den: Påsk! Älskar påsk! Påsk är bäst i världen nästan.

Efter den: Födelsedagsfest!

Efter den: Åker till Barcelona.

Och sen är det nästan slut på april och världens bästa månad tar vid. Bra fixat ändå va?

Åh, och nånstans där ska jag och en kompis göra en pinupfotografering med vintagebil och fotograf och hela kittet. Det blir mycket spännande.

Tja, helt dålig på att roa mig, det är jag faktiskt inte.

Berättelsen om klänningen.

För något halvår sedan hittade jag en jättefin klänning på Modcloth. Sådär perfekt mossgrön i sammet. Åh så jag ville ha den. Jag längtade och drömde. Men den var alldeles för dyr så det fick fortsätta vara en dröm.

Sen sa en kompis att en liknande klänning fanns på Collectif och även om jag fortfarande tyckte att det var dyrt tänkte jag att jag tamefan skulle unna mig. För att det är vinter, för att jag också får, för att den var på rea, för att. Så jag klickade hem den och väntade otåligt.

(Kort passus: att beställa kläder på internet är en hobby jag har. Fast sen så köper jag dem aldrig utan jag klickar i  det jag vill ha, går till kassan men genomför aldrig köpet. Fönstershoppar på nätet alltså. För om man väl köper kläderna så kanske de inte passar. Och då blir man besviken och ledsen och så är det krångligt att skicka tillbaka om man beställt från utlandet och tja, jag brukar sällan slutföra det jag påbörjat. På senare tid har jag börjat ta steget lite oftare. Hittills har det resulterat i tre bra köp och två dåliga, så vi får väl se hur det utvecklar sig.)

Så kom klänningen i alla fall. Sanningens minut. Skulle den gröna sammetsdrömmen faktiskt vara fin på? Skulle detta bli triumfens ögonblick eller förnedringens nederlag? Ni tycker att jag överdriver? Well, det gör jag inte. Så mycket som jag hängt upp på denna klänning. Jag vet inte varför, men den fick väl symbolisera min livslust under vinterhalvåret?

Aja, den kom. Jag provade. Den passade. Jag har aldrig känt mig så fancy, fab eller fin. Det är en magisk klänning. Nu vet jag att såna finns.

Den är grön och glittrig och snäv runt knäna när man går. Den är mjuk och skön och får en att känna sig som från en svunnen tid. Det är den bästa klänningen någonsin.

Ja, nu har jag ägnat ett långt blogginlägg åt en klänning. Detta är min nivå nu för tiden.

Det är lång väg ner.

Har haft världens bästa helg.
Kom hem till vardag som är slitig.

Det är alldeles för långt kvar till vår nu.