Berättelsen om klänningen.

För något halvår sedan hittade jag en jättefin klänning på Modcloth. Sådär perfekt mossgrön i sammet. Åh så jag ville ha den. Jag längtade och drömde. Men den var alldeles för dyr så det fick fortsätta vara en dröm.

Sen sa en kompis att en liknande klänning fanns på Collectif och även om jag fortfarande tyckte att det var dyrt tänkte jag att jag tamefan skulle unna mig. För att det är vinter, för att jag också får, för att den var på rea, för att. Så jag klickade hem den och väntade otåligt.

(Kort passus: att beställa kläder på internet är en hobby jag har. Fast sen så köper jag dem aldrig utan jag klickar i  det jag vill ha, går till kassan men genomför aldrig köpet. Fönstershoppar på nätet alltså. För om man väl köper kläderna så kanske de inte passar. Och då blir man besviken och ledsen och så är det krångligt att skicka tillbaka om man beställt från utlandet och tja, jag brukar sällan slutföra det jag påbörjat. På senare tid har jag börjat ta steget lite oftare. Hittills har det resulterat i tre bra köp och två dåliga, så vi får väl se hur det utvecklar sig.)

Så kom klänningen i alla fall. Sanningens minut. Skulle den gröna sammetsdrömmen faktiskt vara fin på? Skulle detta bli triumfens ögonblick eller förnedringens nederlag? Ni tycker att jag överdriver? Well, det gör jag inte. Så mycket som jag hängt upp på denna klänning. Jag vet inte varför, men den fick väl symbolisera min livslust under vinterhalvåret?

Aja, den kom. Jag provade. Den passade. Jag har aldrig känt mig så fancy, fab eller fin. Det är en magisk klänning. Nu vet jag att såna finns.

Den är grön och glittrig och snäv runt knäna när man går. Den är mjuk och skön och får en att känna sig som från en svunnen tid. Det är den bästa klänningen någonsin.

Ja, nu har jag ägnat ett långt blogginlägg åt en klänning. Detta är min nivå nu för tiden.