Håkan ändå.

Så i fredags åkte jag till Göteborg för en helg helt vikt åt Håkan Hellström. Eller, det var i alla fall planen. Fredagen fick istället tillbringas i sängen med godis och bok, förutom för ett kort stopp på stan med en hipster-pizza med en kompis. Varför? För att jag såklart blev jätteförkyld i torsdags. Och eftersom Håkankonserten var själva höjdpunkten med helgen så ville jag inte riskera att bli ännu sjukare. Alltså vilade jag större delen av fredagen. 

Lördagen däremot. Då sjöng, hoppade, skrek och dansade jag. För då var det Håkan på Ullevi, och vi hade så fruktansvärt bra platser. 

Hur kunde vi vara så nära? Tja, vi började köa strax före fyra, och sen i slutet av konserten stod vi bredvid de som var bland de första 200 i kön. Vi hade tur, jag är bra på att hitta luckor och vi var bestämda. Då kan man få uppleva Håkan på första parkett. 

Hur var konserten? Jag minns inte mycket mer än att det var magiskt. Fantastiskt. Detaljerna är svåra att minnas, vilket är lite konstigt. Jag var kanske för närvarande? Take that, mindfulness! 

Herregud ändå. Det blev bättre än jaf nånsin trott. Och så måste jag flytta till Göteborg nån gång. Älskar den staden.