Om läsande

Just nu så skäms jag helt ärligt över mitt läsande. Jag läser nästan bara konsumtionslitteratur, eller tom läsning eller vad man nu kan kalla det. När jag börjar en ny bok så vet jag att jag inte kommer tycka att den är särskilt bra, eftersom den inte har förutsättningarna. Precis som att jag vet att jag inte kommer få se fantastisk tv när jag sätter på senaste avsnittet av Greys anatomy, men det är liksom avslappnande.

En sorts bok som jag lätt klickar på "låna bok" när jag läst beskrivningen är gone girl-böckerna. Jag AVSKYR dem, men det blir som att klia på ett myggbett på nåt sätt. Jag vet att de är skrivna för att jag ska fångas direkt, vilket jag behöver nu när min hjärna är för trött för att anstränga sig. Jag vet också att de är skrivna i ett högt tempo och för att man ska vilja veta slutet. Så jag läser en sån på kanske tre timmar, och sen är myggbettet sönderkliat och blöder och jag sitter där och känner "vafan" igen.

En gone girl-bok är en bok som inspirerats av Gone girls stora succé, och kanske ännu mer av Kvinnan på tåget. Gemensamt är att de följer en kvinna som hamnar i något slags problem. Antingen är hon mitt i problemet, offret, eller så ser hon något annat. Allting är alltid mycket mystiskt och berättarpersonen har gärna något problem som gör att varken hon eller vi kan veta om det går att lita på henne. Kanske är hon alkoholist, kanske pillerberoende, kanske psykiskt sjuk, kanske grovt deprimerad med vanföreställningar och så vidare. Poängen är i alla fall följande: nåt hemskt har hänt! Eller har det? Ja det har det! Men vem har gjort det? Är det kanske den uppenbara personen som vi trodde från början? Ja, det är det... INTE! För i näst sista kapitlet så kommer det en GALEN TWIST och allt vi trodde att vi visste är något helt annat.

Detta är såklart sällan en lyckad strategi eftersom:

1) Det märks tydligt när det är en gone girl-bok, så man (jag) vet redan efter ett kapitel att det kommer komma en spännande twist och sen är det ju det enda som går att fokusera på. Vad kommer twisten vara?

2) Twisten är ofta helt ologisk och har till och med ibland blivit motsagd av tidigare kapitel. I sin iver att slänga in något oväntat så skiter författaren alltså i precis allting som hänt tidigare och ba "jaja, jag sa kanske i sjutton kapitel att hennes man var blind och beskrev det ur hans perspektiv och så vidare, men nu blir det roligare för min bok om han INTE är blind utan istället är prickskytt och därför dödade hennes moster den där gången när de trodde det var en bilolycka". Typ så.

Det är klart att jag hellre VILL läsa bra böcker men jag behöver som sagt enkelt och/eller välkänt just nu och Elizabeth George skriver ju inte tio böcker i månaden och när det gäller e-böcker är utbudet rätt kraftigt begränsat.

Men i alla fall, en bok som stannat med mig på sistone är Berättelse om ett äktenskap av Geir Gullriksen. Jag kan inte ens säga om den är bra. Jag fastnade inte i den, det tog tvärtemot flera veckor innan jag lyckades läsa ut den. Men den fastnade eftersom jag äcklades något så oerhört av allt. Av berättarjagets vidriga personlighet. Av fruns å ena sidan känslokalla personlighet och mannens patetiska krumsprång för att få bekräftelse och kärlek. Seriöst, jag mådde illa efteråt. Slutscenen var så vidrig att det kröp i hela mig.

Geirs exfru har sagt till media att hon känner sig utlämnad av den här boken som alltså i (för mig okänd) mån är självbiografisk, men det är ju inte hon som framställs som den hemska. När jag läser boken så reflekterar jag absolut över fruns kylighet - men det är ju den patetiska mannens fantasibild av henne. Så som han inbillar sig att hon tänkt, att hon känt. Den som verkligen är fruktansvärd är ju just han, han som tänder på fantasier av henne med en annan man eftersom det dels är en kink han har och dels bidrar till uppfattningen om att deras förhållande är MER än andras. Att han är friare i sin kärlek, så mycket starkare än andra. Det är en så fruktansvärt bra bild av hur klängiga och därför tärande så kallade "fria och medvetna" män blir, men jag tror inte det är medvetet?

Ja ja, jag vet inte om jag rekommenderar nån att läsa de böcker jag läser. Men är uppe i 18 av 50 böcker för 2018 snart, och även om det låter lite att inte ens ha nått hälften så är det ju under semestern jag gör 90% av mitt läsande. Det kommer, med andra ord.