Sagan om den gröna soffan.

Såhär: vi köpte en soffa år 2004 när vi flyttade till Örebro. Det var en Ektorp från Ikea. Sen dess har vi ärvt två andra Ektorp av mamma när hon har köpt nya soffor (the Ektorp-tradition is strong in this family). Vi har alltså bytt upp oss, men mot bara en fräschare version av den soffa vi redan hade. Den här senaste var en bäddsoffa vilket innebär mindre stoppning i sitsen vilket innebar att soffan - efter ett knappt år i vårt hem - var ca oanvändbar. Utsliten. Uttjänt. Trött. Ful... okej nu börjar jag beskriva mig själv här istället.

Men ni fattar. Vi skulle köpa ny soffa. Så jag har kollat på nätet och ägnat många sena timmar åt att slösurfa sammetssoffor. För sammet ska det vara, det bestämde jag för länge sen.

Så för två veckor sedan så hittade vi helt rätt soffa. På Mio av alla ställen. (Flitiga läsare vet hur mycket jag avskyr Mio)

En grön sammetssoffa. För 6000 kronor. Och så har vi en rabattcheck på 1000 kr vilket innebär att vi kunde få två soffor för 11000. Två? Jo, för den andra soffan vi har är en begagnad soffa som i sig är fin men inte skulle passa med den nya. Bestämde vi.

Fast sen ändrade vi oss. 11000? Nä, knappast va. Det fick bli bara en. En Miosoffa för 6000 kronor. Ändå okej, när vi inte köpt en soffa på 14 år?

Fast... sen ändrade vi oss igen. För i lördags skulle jag leta jacka att ha i stallet så jag åkte till en second hand-affär. Den var tyvärr stängd (alla helgona, what's up?), men i skyltfönstret såg jag en grön sammetssoffa. Och där. Där slog min snålhet till.

Jag menar, varför ska man köpa en NY grön sammetssoffa om man kan köpa en begagnad grön sammetssoffa? Det kan vara så att det faktum att vi har Majken i familjen kanske bidrog till den här snålheten. Det kan nämligen också vara så att jag i förra veckan hittade en kladdig smörkniv i soffan och en bit brie (!) under en kudde i soffan. Bara tanken på att lägga flera tusen kronor på en ny soffa och så får hon för sig att äta kräftor direkt ur burken med spad de ligger i till frukost? I soffan! (Varför skulle hon göra det, undrar ni? INTE VET JAG, men min man hittade henne med en kräfta i handen och burken i soffan bredvid sig för några veckor sen...)

Okej, så jag kollade upp när affären skulle ha öppet nästa gång. Det var idag. Klockan tolv. (Herreguuud hur länge ska jag dra ut på detta? Aslänge. Deal.)

Så fem i tolv var vi där. Ute i god tid tyckte vi. Hahahha. Vi hade glömt att det är ju alla pensionärers favoritställe och att folk KÖAR för att komma in. Inte bara köar, de TRÄNGER sig. Alltså en gubbjävel trängde sig så galet mycket att jag seriöst fräste "men äckliga gubbas" åt hans rygg. Det var vansinnigt.

Men, jag hann först till soffan. Okej, för att vara ärlig så får jag väl erkänna att jag tror att de flesta var där för typ... porslin? Tyg? Nåja, vi var där för soffan. Och vi köpte den. 450 kronor, what's uuuuup? Sen så lyfte vi in den i bilen (japp) och baxade upp den till lägenheten (japp) och sen var min lunch slut och jag tog med Bibi till jobbet och hade jätteont i ryggen pga burit soffa och jätteont i magen pga stressat. Men det är en värdslig sak eftersom jag nu har sparat 5500 kronor som istället kan läggas på sommarens Frankrikeresa.

Det är nämligen devisen vi lever efter. Det enda som är värt att lägga pengar på är resor. Eller ja, om min man får vara med och bestämma så är det även teknik som ska prioriteras. Och okej, om jag är ärlig så vill jag inte ens tänka på hur mycket pengar vi lägger på hämtmat osv.

MEN NI FATTAR POÄNGEN! Jag sparade in nästan lika mycket som jag kvällen innan lagt på att boka hotell i Alsace för fem nätter för hela familjen. Och när man ser på det så, vad man får för pengarna, då känns det oerhört bra prioriterat. Det gör det såklart ändå eftersom soffan ju är fin.

Bildbevis:

Nu till frågan: skrev jag precis ett såhär långt inlägg om en jäkla soffa? Japp. Japp, det gjorde jag.