Man ska ju inte klaga ändå

Det har varit ett par bra veckor. Inte med ryggen, och inte på jobbet... men det gick helt okej att fylla 35 ändå. Och sen hade jag fest och det blev vår och vi har firat påsk och idag har jag badat för första gången i år och jag vet inte, men det känns som att vi överlevde den här vintern också? Det är fortfarande mycket som är stressigt och slitigt osv, men också mycket fint. Som till exempel detta:

Först fick jag en jättefin tavla när jag fyllde, av min mamma, morbror, syster och svåger. Den åkte upp direkt och pryder nu vårt vardagsrum. Och sen hade jag fest och folk kom (!) och vi var många (!!) och jag hann såklart absolut inte prata så mkt med alla som jag hade velat. Däremot tvingade jag alla att göra ett quiz om mig och det var kul. För mig i alla fall.

Och så har Emmy haft skolkonsert och sjungit sitt första solo. Om jag grät? Klart som fan jag grät.
"Vad duktig du var", sa vi efteråt. "Tack, jag vet" svarade hon. Älskar mina döttrars självförtroende!

Ja och sen åkte vi till Uppsala för att fira påsk och umgås med systerdotter på 10 månader (visst, hennes föräldrar också... men de stod sig ju slätt mot en BEBIS!) och vi var ute massor för det var jättevarmt. Påsk... det är inte jul, men det är nästan precis lika bra!

Så ja, jag har haft det jobbigt med stress och ryggont och allt sånt, men den här tuffa vintern verkar äntligen ha tagit slut och jag kanske äntligen orkar lite mer än ingenting? Låt oss hoppas!