tisdag 28 januari 2020

Till sist så händer det!

Emmy har ju varit en cheerleader i... 4 år nu tror jag? Kan det stämma? Nåja, ett par år i alla fall. Och under alla tävlingar har de kommit sist. Eller näst sist.

Men laget hon har nu är så sjukt ihoptränade och vältajmade och har ett bra program, så den här säsongen känns helt annorlunda. Och igår var det dags för den första tävlingen för deras lag (de bildade nya lag i höstas).

Eftersom det bara skulle vara 3 lag i deras klass så visste vi ju att de skulle "placera sig" även om de kom sist.

Kort paus för att förklara hur man tävlar mot varandra: det går både på ålder och nivå.
Åldersmässigt finns det följande kategorier:
Mini-miniorer, miniorer, juniorer och seniorer.
Nivåerna går från 1 till 6, med strikta regler för vad som man får/ska göra för något i programmet för varje level.

Emmys lag är J2: juniorer, level 2. Det innebär att de får kasta varandra högt som fan, och de får göra flickisar (google it) men inte bakåtvolter. Osv.

I alla fall: tävlingen i helgen var en mindre, mer avslappnad tävling. Inga protokoll delades ut, bara omdömen. Ungarna var sjukt pepp, och vi föräldrar också. De var ju garanterade en tredjeplats liksom.

Well, efter att ett av lagen de tävlade mot gjorde många fel och Emmys lag satte sitt program nästan perfekt, så insåg vi att det kanske kanske kunde räcka till en förstaplats.

Vilket det gjorde! Alltså det går inte att förstå tjejernas glädje? De var så sjukt lyckliga och bara storgrät. Jag storgrät också. Herregud, jag gråter nu när jag skriver det här liksom.

Och sen så skulle tävlingens "Spirit award" delas ut. Priset som ska gå till det lag som visade mest pepp, glädje, trygghet, gemenskap osv. Och de vann det också! Jag tror att alla tjejer i laget gick från att aldrig ha fått en medalj ens, till att vinna dubbelt upp.

Visst, det var inte alls samma motstånd som de kommer möta i kommande tävlingar. På DM kanske de kommer sist igen. Men det spelar ingen roll, för den här euforin och lyckan kommer de att leva på länge. De har tränat hårt, de har så jävla kul tillsammans och de har storgråtit av lycka när det räckte till dubbelvinst.









Här ovan kan man se deras program.

Mvh, stolt cheer mom





















1 kommentar:

Pernilla sa...

Coolt! Och fint! Min 7-åring tränar också cheerleading, och satan vad de tränar hårt? Det är rena boot camp'et ju, är så sjukt imponerad!

Just hennes lag är ju lite för små för att ha den där jättegemenskapen men de äldre tjejerna verkar så jäkla fina mot varandra, och alla uppvisningar är så peppiga och lite smått läskiga för de kastar varandra hit och dit så ibland känner jag kanske att mitt hjärta skulle må bättre om hon slutar innan de kommer till den nivån...

Men ja, heja Emmy! Kul med dubbelvinster!