Jag har börjat med två nya saker: vinterbad och att göra smycken av lera. Det ena - vinterbadet - lär jag fortsätta med eftersom bada är min stora passion (sjukt trist liv jag har), men det andra lär jag tröttna på inom två veckor. Det brukar vara så med mina hobbies, nånstans mellan 2 veckor och 4 månader håller de i sig. Under senaste åren har jag tex gått igenom bullet journaling, hand lettering, att rita blommor, att rita små "doodles" i form av typ träd eller berg, att göra blommor av silkespapper (!)... och säkert en mängd saker jag glömt.
Vinterbad då. JA det är astrendigt just nu och jag känner mig aslöjlig som tycker så här, men det gör jag, nämligen: jag borde inte räknas in i såna som börjar vinterbada för att det är trendigt, för min mamma har faktiskt vinterbadat i typ ett ÅR! Har JAG vinterbadat förut? Nej. Men min MAMMA har, och därför ska jag inte få en släng av skopan när folk ba "guuud alla börjar vinterbada helt plötsligt".
Japp, min logik är ofelbar. Jag vet.
Vinterbad är såklart inte samma som sommarbad. Det är liksom mer "sänka ner kroppen i en isvak och försöka kontrollera andningen" och mindre "dyka i och bada en timme". Men ändå, när man har kommit upp är det en så oerhört skön känsla. Har dock köpt speciella badstrumpor för att inte fötterna ska värka så jävla mycket av att stå på is och snö.
Smyckena då? Varför har jag börjat med en hobby som de flesta ägnade sig åt i mellanstadiet?
Så här: det finns ju INGET att göra efter jobbet. Vädret är piss, mörkt och kallt ute, man får inte träffa folk, kan inte ge sig iväg nånstans och jag är så trött på att slökolla på nåt på netflix eller liknande. Så en dag förra veckan stod jag bara inte ut med tanken på ännu en astrist kväll utan nåt att göra, så jag gick och köpte lite lera och krokar till örhängen och sen gick jag hem och gjorde örhängen.
Blir det fint? Nja. Har jag väldigt många idéer men ingen förmåga att utföra dem? Ja. Kommer detta sluta med att jag har typ 20 par halvfula örhängen i lera som jag aldrig kommer använda? Troligtvis.
Men det gav mig nåt att göra ett litet tag i alla fall. Och just nu är allt som lättar tristessen välkommet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar