Ibland blir jag så trött på medvetna medelklassföräldrar som är så ivriga att döma trashföräldrarna som klär sina små döttrar som dockor. Missförstå mig rätt, jag är en av dem som dömer. Jag är en av dem, i allra högsta grad. Men det jag har tröttnat på är inte själva dömandet (vem vore jag då liksom?) utan att man bara har bytt ut det stereotypt flickrosa mot något annat.
Att överhuvudtaget behandla sina barn som några slags klippdockor är fel, oavsett om det handlar om rosa ryschpysch eller om coola ungar i stuprörsjeans och vintageskinnjackor som mammorna har fyndat på någon loppis. Det spelar ingen roll ifall man köper krimskrams på HM eller dyra IdaT-kläder på små specialbutiker - utseendet ska inte vara något som är viktigt för barn.
Jag säger inte att man ska köpa kläder som man tycker är fula, vem gör det? Inte heller tycker jag att man ska tvinga på barnen kläder som de inte gillar. Inte heller (jävlar vad jag helgarderar mig här) tycker jag att barn inte ska få känna sig fina. Men någonstans har det ju gått snett när man sitter och slår sig för bröstet för att man minsann inte har någon mesig liten prinsessa, men samtidigt har man dressat upp sin unge till en miniatyr av en rockabillytjej. Och det är helt ok, för herregud, det är ju lite annorlunda. Det är ju inte alls samma sak.
Att en mjuk prinsesskjol är enklare att leka i än ett par stela svarta jeans, det spelar tydligen ingen roll?
(Nu kastar hon sten i glashus igen, tänker ni. Men nä, det gör jag faktiskt inte. Våra ungar har typ... nästan inga fina kläder alls. Alltså på riktigt, de äger inga "finkläder". De har mjukisbyxor och t-shirts och kommer aldrig få hångla på skoldansen för deras föräldrar har uppenbarligen ingen känsla för stil.)
fredag 7 maj 2010
They say the funniest things.
Noa och jag pratar om hans kalas:
- Då ska jag bjuda alla på förskolan, alla på skolan och alla på fritids!
- Oj, så många?
- Jaa... fast inte de som säger att jag är en tjej!
- Vilka är det som säger det då?
- Några stora killar.
- De kanske inte vet att killar också kan ha långt hår?
- Men jag säger att jag är en kille, då säger de att jag är tjej ändå!
- Oj då. De kanske är lite dumma?
- Jaa. "Är du dum i huvudet eller?" säger jag då.
- ...
Men vad ska man säga då? Han har ju en klar poäng.
Och bara för att jag har två barn som båda två är ett under av kvickheter, skarpsynthet och politisk korrekthet måste jag ju bjuda på ett smakprov från tvååringen också, eller hur? Just humor me, ok?
Emmy frågar om jag har ont i snippan, jag svarar nej.
- Men vad har du i snippan då?
- Jag? Jag har inget i snippan.
- En get?! Varför har du en get i snippan, jag har ingen get i min snippa!
- Nej Emmy, INGET sa jag. Inte "en get".
- Du sa att du hade en get!
- INGET sa jag. INGET.
- Nej... Du sa "en get"!
Man bara guuu va kul när hon kommer till förskolan och häver ur sig att mamma går omkring med getter i snippan. Återigen, tur att det är maken som hämtar oftast även på hennes förskola.
- Då ska jag bjuda alla på förskolan, alla på skolan och alla på fritids!
- Oj, så många?
- Jaa... fast inte de som säger att jag är en tjej!
- Vilka är det som säger det då?
- Några stora killar.
- De kanske inte vet att killar också kan ha långt hår?
- Men jag säger att jag är en kille, då säger de att jag är tjej ändå!
- Oj då. De kanske är lite dumma?
- Jaa. "Är du dum i huvudet eller?" säger jag då.
- ...
Men vad ska man säga då? Han har ju en klar poäng.
Och bara för att jag har två barn som båda två är ett under av kvickheter, skarpsynthet och politisk korrekthet måste jag ju bjuda på ett smakprov från tvååringen också, eller hur? Just humor me, ok?
Emmy frågar om jag har ont i snippan, jag svarar nej.
- Men vad har du i snippan då?
- Jag? Jag har inget i snippan.
- En get?! Varför har du en get i snippan, jag har ingen get i min snippa!
- Nej Emmy, INGET sa jag. Inte "en get".
- Du sa att du hade en get!
- INGET sa jag. INGET.
- Nej... Du sa "en get"!
Man bara guuu va kul när hon kommer till förskolan och häver ur sig att mamma går omkring med getter i snippan. Återigen, tur att det är maken som hämtar oftast även på hennes förskola.
onsdag 5 maj 2010
Ja, jag tittar mycket på TV.
Det bästa med "Halv åtta hos mig" är att man får se vanliga hem. Vanliga Svenssonhem som inte utsätts för Simon och Thomas eller valfri designer som har pippi på öppna planlösningar, knallgröna väggar och tokroliga tapeter. I "Halv åtta hos mig" ser vi hem som är totalt ostylade och jättefula, hem som är supersnygga och tokinredda, hem som är helt vanliga, hem som är orientaliska, norrländska, hyresrätter, villor, flådiga bostadsrätter inne i Stockholm.
Hittills har jag inte sett ett enda "vitt hem", thank god. Inte heller har jag sett hem med fyrtiosju väggord på väggarna, den förbannat uttjatade trädstamstapeten, eller kakaoögonen. Så befriande efter alla styleroomhem som tvångsmässigt innehåller allt detta, eller som är "alternativa" med teak och retro istället. Köken är till för att laga mat i och är för det mesta inte nyrenoverade. Det är inte massor av köksöar, rostfritt och ek - köken är äldre men duger bra till att laga gourmeträtter för det.
Det är så himla enkelt att tro att precis alla har det som i inredningstidningarna. Att precis alla har hittat den där perfekta balansen mellan nyköpt, antikviteter och något kitschigt roligt som gör att hemmet är personligt. Så är det ju inte, folk har generellt rätt vanliga hem och "Halv åtta hos mig" påminner mig om det. Tack, tv4!
Hittills har jag inte sett ett enda "vitt hem", thank god. Inte heller har jag sett hem med fyrtiosju väggord på väggarna, den förbannat uttjatade trädstamstapeten, eller kakaoögonen. Så befriande efter alla styleroomhem som tvångsmässigt innehåller allt detta, eller som är "alternativa" med teak och retro istället. Köken är till för att laga mat i och är för det mesta inte nyrenoverade. Det är inte massor av köksöar, rostfritt och ek - köken är äldre men duger bra till att laga gourmeträtter för det.
Det är så himla enkelt att tro att precis alla har det som i inredningstidningarna. Att precis alla har hittat den där perfekta balansen mellan nyköpt, antikviteter och något kitschigt roligt som gör att hemmet är personligt. Så är det ju inte, folk har generellt rätt vanliga hem och "Halv åtta hos mig" påminner mig om det. Tack, tv4!
På utflykt
tisdag 4 maj 2010
Glitter and glamour!
Med tanke på hur många reklamfilmer det finns om glittrande, diamantsprakande, glimrande, månsandsskimrande, glammande och glimmande läppstift/läppglans - är det inte konstigt att man i verkliga livet aldrig någonsin stöter på någon som ser ut som om hon har käkat upp en discokula i ett hetsätaranfall?
Fast å andra sidan brukar inte jag se kvinnor med halvmeterlånga ögonfransar heller.
Fast å andra sidan brukar inte jag se kvinnor med halvmeterlånga ögonfransar heller.
Hur svårt kan det vara?
Barn åker fortfarande fel i bilarna. De vänds för tidigt. Hur himla krångligt kan det vara att inse att man absolut aldrig vänder ett barn framåt i bilen förrän de är minst fyra år? Det är minimum. Kan de sen sitta längre så är det väl självklart att man inte vänder framåt förrän man måste?
Jodå, jag fattar att om man t.ex. aldrig åker bil och bara har en bilstol för de få tillfällen man blir skjutsad - att man då, dessa enstaka gånger, åker framåtvänt med de barn som är nära i ålder. Men det är ju inte undantagsfall det handlar om, istället handlar det om människor som åker bil med barnen varje dag, långa sträckor. Låt barnen sitta bakåtvända!
Ja, de får ha benen böjda. Det har ingen dött av. En bruten nacke däremot, det dör man av.
Ja, det innebär att föräldrarna får sitta obekvämt i framsätet om man har en liten bil. So what?
Ja, det innebär att det blir trångt i bilen. Och?
Åker man bil ofta ska barnet sitta bakåtvänt tills det inte längre är en fysisk möjlighet. Noa är 5 år, medellång och sitter hur bra som helst i sin stol. Hans öron sticker inte upp över stolskanten, stolen är inte för liten, vi vänder inte på honom. Punkt slut.
Åh jo, jag tänker tillåta mig själv att vara helt och hållet svartvit i den här frågan. Jag kan vara jäkligt säkerhetsmedveten när det gäller. Så sluta klaga på att femåringar får vara ensamma hemma någon halvtimme, börja kolla på det som är farligt på riktigt istället!
Jodå, jag fattar att om man t.ex. aldrig åker bil och bara har en bilstol för de få tillfällen man blir skjutsad - att man då, dessa enstaka gånger, åker framåtvänt med de barn som är nära i ålder. Men det är ju inte undantagsfall det handlar om, istället handlar det om människor som åker bil med barnen varje dag, långa sträckor. Låt barnen sitta bakåtvända!
Ja, de får ha benen böjda. Det har ingen dött av. En bruten nacke däremot, det dör man av.
Ja, det innebär att föräldrarna får sitta obekvämt i framsätet om man har en liten bil. So what?
Ja, det innebär att det blir trångt i bilen. Och?
Åker man bil ofta ska barnet sitta bakåtvänt tills det inte längre är en fysisk möjlighet. Noa är 5 år, medellång och sitter hur bra som helst i sin stol. Hans öron sticker inte upp över stolskanten, stolen är inte för liten, vi vänder inte på honom. Punkt slut.
Åh jo, jag tänker tillåta mig själv att vara helt och hållet svartvit i den här frågan. Jag kan vara jäkligt säkerhetsmedveten när det gäller. Så sluta klaga på att femåringar får vara ensamma hemma någon halvtimme, börja kolla på det som är farligt på riktigt istället!
Vem är Filip och vem är Fredrik?
Är det bara jag som alltid får så ont i magen när jag ser något med Filip och Fredrik? Inte för att de är dåliga (det får ni bedöma själva) utan för att maktförhållandet de två emellan känns så skevt. Fredrik är lång och stöddig och lugn, Filip följer efter som en liten knähund. Försöker få uppmärksamhet, försöker vara lika rolig, försöker vara på samma villkor - men det är han ju inte.
Filip påminner mig alltid om den knubbiga tjejen som egentligen inte borde få vara med det coola gänget, men hon får det på nåder eftersom det är så kul när man tvingar henne att göra diverse saker. Det finns en scen från deras reseprogram Grattis Världen (jag tror att det är därifrån) där Filip är otroligt rädd för att hoppa ifrån en klippa ner i vattnet, och Fredrik sitter och hånar honom och hetsar honom till att hoppa. I vanliga fall hade det klassats som ren mobbning, nu var det tv och "bara kul". Fast ont i magen fick jag ändå.
Jag vill inte påstå att Filip Hammar inte är begåvad, att han bara följer efter Fredrik och inte kan något själv. Det är inte det jag säger. Men något är snett, skaver, kliar - han tar alldeles för mycket skit, är alldeles för ursäktande och för ivrig för att det ska kännas helt jämbördigt.
Här finns det ett youtubeklipp som visar lite av dynamiken dem emellan. Det är väl säkert så att de har valt att profilera dem såhär. Den snygga och tönten, det blir bra tv. Men på något sätt hade det varit lättare att svälja om det inte hade känts så verkligt.
Vad skönt det vore att se Filip trycka till Fredrik en gång för alla. Kan vi inte få se det i deras nästa program?
Filip påminner mig alltid om den knubbiga tjejen som egentligen inte borde få vara med det coola gänget, men hon får det på nåder eftersom det är så kul när man tvingar henne att göra diverse saker. Det finns en scen från deras reseprogram Grattis Världen (jag tror att det är därifrån) där Filip är otroligt rädd för att hoppa ifrån en klippa ner i vattnet, och Fredrik sitter och hånar honom och hetsar honom till att hoppa. I vanliga fall hade det klassats som ren mobbning, nu var det tv och "bara kul". Fast ont i magen fick jag ändå.
Jag vill inte påstå att Filip Hammar inte är begåvad, att han bara följer efter Fredrik och inte kan något själv. Det är inte det jag säger. Men något är snett, skaver, kliar - han tar alldeles för mycket skit, är alldeles för ursäktande och för ivrig för att det ska kännas helt jämbördigt.
Här finns det ett youtubeklipp som visar lite av dynamiken dem emellan. Det är väl säkert så att de har valt att profilera dem såhär. Den snygga och tönten, det blir bra tv. Men på något sätt hade det varit lättare att svälja om det inte hade känts så verkligt.
Vad skönt det vore att se Filip trycka till Fredrik en gång för alla. Kan vi inte få se det i deras nästa program?
måndag 3 maj 2010
Skärpning!
Näe, det här duger ju inte. När jag äntligen hade fått upp lite bloggfart, när jag äntligen hade fått lite läsare - ja då går jag och tappar precis all inspiration. All! Man får inte blogga om sin trädgård hur mycket som helst på en blogg som inte handlar om trädgårdar, det fattar ju till och med jag. Inte heller kan jag falla tillbaka på "saker jag älskar att hata", för jag är alldeles för fysiskt trött och lycklig för att orka hata på småsaker, och det jag verkligen verkligen hatar kan jag faktiskt inte blogga om.
Det känns som att det här är ungefär det 47:e inlägget om hur lite inspiration jag har. Jag har gått från att blogga till att metablogga, snart kommer jag bara twittra och se till att det hamnar här på bloggen. Eller så kopplar jag ihop facebook med twitter och bloggen, och snart är allt ni kommer få läsa följande:
Ellen har nyplanterade äppelträd samt ett litet prydnadskörsbärsträd. Vita och rosa blommor skall förgylla mina vårar.
Ellen porrsurfar resor till Gambia. Mitt hjärta kommer krossas om vi inte kommer iväg.
Ellen har ett helt slagfält i trädgården. Rivning av stallet pågår.
Ellen tänker tillbringa eftermiddagen och kvällen med att mysa med barnen framför en film. Vad för kvällsmat passar bra att äta i sängen?
Ellen vill se ut precis som Elsa Billgren. Man får väl önska?
-----
Ja det var dagens facebookuppdateringar, suck on that fru "jag uppdaterar bara när det är något viktigt, sist jag uppdaterade min status på facebook var när jag födde mitt barn för ett år sedan" i den här FL-tråden.
Äh vafan, en snygg avslutning på ett blogginlägg, who needs 'em?
Det känns som att det här är ungefär det 47:e inlägget om hur lite inspiration jag har. Jag har gått från att blogga till att metablogga, snart kommer jag bara twittra och se till att det hamnar här på bloggen. Eller så kopplar jag ihop facebook med twitter och bloggen, och snart är allt ni kommer få läsa följande:
Ellen har nyplanterade äppelträd samt ett litet prydnadskörsbärsträd. Vita och rosa blommor skall förgylla mina vårar.
Ellen porrsurfar resor till Gambia. Mitt hjärta kommer krossas om vi inte kommer iväg.
Ellen har ett helt slagfält i trädgården. Rivning av stallet pågår.
Ellen tänker tillbringa eftermiddagen och kvällen med att mysa med barnen framför en film. Vad för kvällsmat passar bra att äta i sängen?
Ellen vill se ut precis som Elsa Billgren. Man får väl önska?
-----
Ja det var dagens facebookuppdateringar, suck on that fru "jag uppdaterar bara när det är något viktigt, sist jag uppdaterade min status på facebook var när jag födde mitt barn för ett år sedan" i den här FL-tråden.
Äh vafan, en snygg avslutning på ett blogginlägg, who needs 'em?
Framtidsdrömmar
Om nutiden intet nytt, om man nu ska uttrycka sig sådär litterärt som man vill göra för man vill framstå som en människa som har koll. Visst.
Men även om nutiden består av trädgård och trädgård, så kan jag ju dela med mig av vad framtiden håller i sitt sköte. Eller rättare sagt, vad jag hoppas kommer hända. Eller alltså, lite osorterade framtidsdrömmar som med största sannolikhet aldrig kommer att slå in eftersom det är lite svårt att få in alla under en livstid. Jag satsade på att göra det absolut viktigaste först (skaffa barn), allt annat är sekundärt och får komma i sinom tid.
Det här är vad jag drömmer om:
- Jag vill ha ett B'n'B på franska landsbygden.
- Jag vill ha ett café inrett som ett 50-talscafé från USA, och där ska det bara säljas härliga pajer och färgglada milkshakes.
- Jag vill bo i Dublin och vara trendig reklamare
- Jag vill bo i en liten stuga i England och odla rosor.
- Jag vill bo i Spanien och skriva böcker.
- Jag vill studera på Harvard eller Yale
- Jag vill säga upp allt utan värde och försörja mig på att skriva, leva i lugn och ro med mina barn och bara vara.
- Jag vill bo mitt i stan, gå på teater och restauranger, vara trendigt klädd och ha en lägenhet to die for.
- Jag vill absolut inte bo i Sverige under vinterhalvåret
- Jag vill absolut bo nära mina kommande barnbarn
- Jag vill ha många barn
- Jag vill ha två barn, för att det då är enklare och billigare med allt annat jag vill.
- Jag vill hoppa fallskärm
- Jag vill ha en egen häst, fast bara behöva ta hand om den när jag vill
- Jag vill ha höns i trädgården
- Jag vill inte ha något som gör att jag inte kan lämna allt och ta familjen och dra utomlands i ett halvår.
- Jag vill självklart skriva en bok.
Jag vill jag vill jag vet ju inte alls vad jag vill. Hur reder man ut vad som är riktiga drömmar och vad som är fantasier inspirerade av någon bok av Marian Keyes? Den enda stora viljan i mitt liv var att bilda familj. I övrigt har jag haft tre stora drömmar: bli författare, bli skådespelare, bli politiker. Jag är inte på sådär god väg att bli något av det.
Jag jag jag jag jag. Kan man inte bli lite illamående av att skriva om sig själv såhär mycket? Å andra sidan är jag både 80-talist och bloggare, mer narcissistiskt än så blir det väl inte?
Men även om nutiden består av trädgård och trädgård, så kan jag ju dela med mig av vad framtiden håller i sitt sköte. Eller rättare sagt, vad jag hoppas kommer hända. Eller alltså, lite osorterade framtidsdrömmar som med största sannolikhet aldrig kommer att slå in eftersom det är lite svårt att få in alla under en livstid. Jag satsade på att göra det absolut viktigaste först (skaffa barn), allt annat är sekundärt och får komma i sinom tid.
Det här är vad jag drömmer om:
- Jag vill ha ett B'n'B på franska landsbygden.
- Jag vill ha ett café inrett som ett 50-talscafé från USA, och där ska det bara säljas härliga pajer och färgglada milkshakes.
- Jag vill bo i Dublin och vara trendig reklamare
- Jag vill bo i en liten stuga i England och odla rosor.
- Jag vill bo i Spanien och skriva böcker.
- Jag vill studera på Harvard eller Yale
- Jag vill säga upp allt utan värde och försörja mig på att skriva, leva i lugn och ro med mina barn och bara vara.
- Jag vill bo mitt i stan, gå på teater och restauranger, vara trendigt klädd och ha en lägenhet to die for.
- Jag vill absolut inte bo i Sverige under vinterhalvåret
- Jag vill absolut bo nära mina kommande barnbarn
- Jag vill ha många barn
- Jag vill ha två barn, för att det då är enklare och billigare med allt annat jag vill.
- Jag vill hoppa fallskärm
- Jag vill ha en egen häst, fast bara behöva ta hand om den när jag vill
- Jag vill ha höns i trädgården
- Jag vill inte ha något som gör att jag inte kan lämna allt och ta familjen och dra utomlands i ett halvår.
- Jag vill självklart skriva en bok.
Jag vill jag vill jag vet ju inte alls vad jag vill. Hur reder man ut vad som är riktiga drömmar och vad som är fantasier inspirerade av någon bok av Marian Keyes? Den enda stora viljan i mitt liv var att bilda familj. I övrigt har jag haft tre stora drömmar: bli författare, bli skådespelare, bli politiker. Jag är inte på sådär god väg att bli något av det.
Jag jag jag jag jag. Kan man inte bli lite illamående av att skriva om sig själv såhär mycket? Å andra sidan är jag både 80-talist och bloggare, mer narcissistiskt än så blir det väl inte?
söndag 2 maj 2010
Radioskugga
Om man tillbringar helgen med att vara upptagen ungefär precis varje sekund, då är det lätt att tappa kontakten med verkligheten. Man åker till ett lekland med sitt barn och har ingen aning om ifall det har skett en kärnkraftsolycka någonstans. Man ordnar trädgårdsland med pallkragar och Sverige skulle kunna ha blivit invaderat av krigiska trupper utan att man skulle ha märkt det.
Sen så på söndagseftermiddagen när händerna är skinnflådda och barnen är slutkörda - då kanske man tar sig tid att läsa lite tidningar på nätet. Och ok, vi har inte hamnat i krig, det har inte skett någon hemsk olycka - men nog finns det chockerande, hemska och vidriga saker som händer ute i världen ändå.
Så lite vi vet i vårt skyddade lilla hem.
Sen så på söndagseftermiddagen när händerna är skinnflådda och barnen är slutkörda - då kanske man tar sig tid att läsa lite tidningar på nätet. Och ok, vi har inte hamnat i krig, det har inte skett någon hemsk olycka - men nog finns det chockerande, hemska och vidriga saker som händer ute i världen ändå.
Så lite vi vet i vårt skyddade lilla hem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)