söndag 30 december 2012

Året som gick. (Ja, jag också!)

2012 var ett rätt händelselöst år. Vi har lämnat föräldraledighetsbubblan bakom oss, annars har det inte hänt något annat än det vanliga. Så jag kör en liten "årets"-lista, bara för att jag vill och kan. Utan spännande händelser eller stora nyheter. Bara vardag.

Årets bästa: Att vara en trebarnsfamilj har blivit vardag och inte så omvälvande längre. Men herregud vad glad jag är att Majken finns. Det mesta vi skrattat åt i år har kommit från henne.

Årets serie: I år var året vi såg Vita Huset. Det är jag väldigt glad för (se föregående inlägg) och samtidigt är jag lite ledsen över att det tog slut.

Årets bedrift: Jag sprang fem kilometer i sträck! JAG sprang fem kilometer i sträck?! Jag sprang FEM KILOMETER osv osv. Helt sjukt. Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle klara det, men en dag var jag där. Jag är fortfarande helt paff vid tanken på det. Och vet ni? Jag har fått tillbaka lusten att springa igen. Förhoppningsvis klarar min rygg det i vår, det var ju den som krånglade till allt i höstas.

Årets återseende: Älskade hästar! Förra januari började jag rida på ridskola igen efter nästan tio års uppehåll och herregud vad jag älskar det. Jag insåg inte förrän jag var där hur mycket jag hade saknat det, men nu känner jag i hela kroppen hur viktigt hästlivet är för mig.

Årets modigaste: Jag vågade ställa upp i en hopptävling i våras. Jag vann inte, långt ifrån, men jag gjorde imtt bästa och det dög rätt bra det.

Årets sämsta: Min kropp. Den är så förbannat kass, jag hatar den verkligen. Benhinneinflammation, ryggvärk, huvudvärk och så visade provsvaren allvarliga brister nu på slutet. Jag har sovit mig igenom hösten, jag har gått som i dvala, jag har kämpat med en mage som varit värre än någonsin och jag orkar fan inte. Dessutom handlar det inte om att det är mitt fel, jag har varit hos läkare som bekräftat att jag gör det mesta rätt. Problemet grundar sig i min dåliga mage och att jag inte kan tar upp näringsämnen på rätt sätt. Kanske väntar nu gastroskopi och fler undersökningar. Kanske 2013 blir året då jag kan återgå till att hata kroppen bara för att den är ful och inte för att den också är totalt värdelös?

Årets stoltaste: Jag, när jag har sett på fotbollsmatcherna som sonen har spelat. Han är en naturbegåvning som målvakt och jag försöker att inte låtsas som att jag blir stolt över hans talang, men jag lurar ju ingen. Klart jag är stolt.

Årets pucko: Ja, men vafan. Sverigedemokraterna slår alla nya rekord. På mer personligt plan är det väl jag, som hela tiden tror att det ska gå att lösa tjafs med vissa släktingar, men som motbevisas gång på gång.

Årets snyggaste: Förutom Erik Haag då, så är jag rätt nöjd med min röda hårfärg. Det började illa men slutade bra. Lite som mitt och makens förhållande.

Årets kärlek: Förutom Erik Haag då, så är jag väldigt glad över att jag och min man har hållt ihop i 10 år. Fint.

Årets resa: Förutom Eri... näe, skojar bara. Budapest var svindlande vackert, underbart, billigt, en matresa utan dess like och hade stämningsfulla bad. Jag åker gärna dit igen!

Årets karriär: Eh... stiltje? Eller, inte stiltje men knappast en karriär att tala om. Jag har fått skriva för tidningar som IcaKuriren, ETC, Föräldrar&Barn och andra, men har knappast en månadslön att skryta om. Dessutom börjar jag inse att det är rätt ensamt att vara frilansare. Att jag inte vet om det är det här jag vill. En insikt att fundera över helt klart, och kanske tar 2013 mig åt ett helt annat håll. Vilket det är vet jag redan, men vi får se hur saker och ting utvecklar sig.

Årets ekonomi: Ha ha ha, episkt kass. Fy fan. Saker har gått sönder, skulder har hopat sig och allt har skitit sig om och om igen. Tack och lov har vi tur, bra skyddsnät och en förmåga att alltid landa på fötterna. Peppar peppar.

Årets kris: Jag har insett att det nu bara är vardag och vardag framför mig. Jag är snart trettio, mitt yngsta barn blir snart två år och mina två äldsta blir bara större och större. Allt stort i mitt liv har jag gjort. Jaha, liksom.

Årets tråkigaste: Vädret. Vanvettigt kasst det här året. Låt oss hoppas att 2013 inte blir lika dåligt.

Årets projekt: Det kanske inte räknas till 2012 eftersom vi började först igår, men det är äntligen dags för barnen att få varsitt rum!

Jag slutar här va? Ifall någon vill påpeka att jag har bloggat om något ni minns specifikt, något jag inte nämnt här, hojta gärna till. Mitt minne är som ett såll.

Gott nytt år på er och låt oss hoppas att 2013 blir ett lite roligare år. Vi kan ju låtsas att det är för bloggens skull!


3 kommentarer:

Bomullsdotter sa...

Kul att läsa! Är så sugen på att börja springa igen, flera år sedan sist! Har du några tips om hur att sätta igång? Pepp? Kram och gott nytt år!

Ellen sa...

Gör inte som jag bara, jag ville börja lite försiktigt och köpte inte ordentliga skor förrän jag visste om jag ville fortsätta. DUMT! Köp ordentliga skor och spring på mjukt underlag och ta inte ut dig!

Bomullsdotter sa...

Tack Ellen!