torsdag 13 juni 2013

Kära 90-tal.

Herregud vad jag älskade 90-talets mode? Ja, den senare delen då. Eller kanske snarare millennieskiftets mode? JA, det var asfult. På 90-talet gick jag runt med magtröjor och baggy herrbyxor och en gubbkeps (okej, det var väl rätt snyggt tycker jag nog), men också en silvrig ryggsäck i fejkskinn, stora dunjackor och nästan allt var skrikgult?

Och de snygga och trendiga hade jeans med insidan uppskuren för att den skulle falla snyggt över filaskon. De hade pikétröjor under Championtröjorna så att den vita kragen syntes. Det var hett. Jag kunde inte göra snedlugg, det var ett stort problem. Allt var jätteplastigt och vi hade knallblå ögonskugga och grön hårmascara och kickersbrudarna hade buffaloskor och savannabyxor och linne med spetsbehån som stack upp. Det var fult, det var det. Men det var ändå ärligt?

När jag var så gammal att jag började dricka, gå på fester och krogen osv (2000-2003 typ) så ansträngde sig alla. Man hade någon "jättefin" rufsig frisyr med såna där små hårklämmor om ni minns? Och gärna glittersprej. Superlåga jeans som Shakira klarade av att ha, men tja, vi andra försökte så gott vi kunde. Vi hade guldkedjor som vilade på höfterna och märklig sminkning, men det var ändå lite kul? Lite charmigt?

Fy katten vad svårt det måste vara att vara ung idag och försöka hänga med och vara snygg. Jag tycker att alla går omkring med muskorta shorts och en avslappnad (ha ha) skjorta och så har de sminkat sig natuuurligt, så att det inte syns att de är sminkade? Hårsvallet är spolar och fön och produkter, men ser ut som förföriskt sängkammarrufs. Det är något slags skogsrå-ideal idag, är det inte det? Man ska liksom bara råka vara tokvacker och passa i precis allt man tar på sig, men man får ju inte försöka? Anstränga sig?

Det kanske helt enkelt handlar om att jag har blivit så gammal att jag ser tillbaka på min tonårstid felaktigt och nostalgiskt, men jag vet inte. Det som sög då var väl att man inte hade några instagramfilter att dölja sig bakom. Å andra sidan slapp man ju se andras perfekta nunor annat än när man träffade dem. Hade man tur kunde de ha klantat sig lite med hårmascaran också, det var ju alltid en tröst.

3 kommentarer:

EmelieEm sa...

Men ÅH! Jag älskar också 90-talet! Allt det du skriver är sant :)

Glöm inte heller den obligatoriska taggtrådstatueringen runt amen (i bästa Mel C- style). Helst skulle den såklart vara åkta, men om man inte fick tatuera sig som 11-åring (stort tack för det idag, mamma!)så kunde man ju alltid ha gnuggtatuering och/eller 'armband' (som skickades med som present i Frida-tidningen).

Och don't even get me started på musiken.
Fa-han-TASTISK musik! Spice Girls, BSB, Hanson, Roller Girl, Alice Deejay.

Du får förlåta den 5 km långa kommentaren, men 90-talet får igång mig!

Anonym sa...

På den tiden hade jag Dahlinskjorta och jättemycket sex.

Grillfest

motvalls sa...

Jag har en lite annorlunda bild. Jag gick på högstadiet 1992-1995. Det upplevde jag som extremt likriktat. 8/10 tjejer i min klass (utom jag å en annan outsider alltså) åkte i grupp å shoppade skrynkelbaddräkter på HM, Levisjeans som de drog upp högt mellan skinkorna med åtsnörat bälte i midjan, likadana gympaskor osv.

Det är kanske så idag med men häromdan såg jag en mellanstadieklass på en tågperrong å noterade glatt hur blandat de var klädda. Killar å tjejer i alla tänkbara färger, baggy jeans, tighta jeans, schorts, t-shirts - väldigt blandat helt enkelt. Såg inga killar i leggings men i övrigt kändes det "mångfald". Det enda genomgående var att 90% hade converseskor.