torsdag 3 december 2015

När man verkligen VERKLIGEN inte vill se sanningen i vitögat.

Jag stötte på en fruktansvärt rolig debattartikel idag. Ni kan läsa den på länken här, men jag ger er en sammanfattning:

En kille springer på en halvbekant på stan. Han vill prata gamla minnen. Hon känner inte igen  honom och har dessutom planer. Hon lämnar honom. Han blir sur. Han menar att det är mobilens fel.

Va? Tänker ni då. Nu måste hon ju ha missuppfattat? Min vana trogen när jag hånar idiotiska snubbar tänkte jag därför dela med mig av lite citat.

"Jag ser henne på långt håll. Nämen, är det inte...? "Hej, Lena, det var inte i går!" Hon rycker till, stirrar på mig med vettskrämda ögon och håller nästan på att tappa mobilen i marken. Jag försöker igen. "För visst är det väl du, Lena?"

Det är som om hon måste tänka efter. Efter en liten stund vaknar hon ur transen och konturerna i ansiktet mjuknar. "Ursäkta, jag var så inne i… eller ja, jag läste bara ett mejl."

"Jag förstår."
"Men, vad roligt att se dig", säger hon och tittar rätt igenom mig."

Okej, jag vet att jag alltid hoppar till slutsatsen "Hen hatar mig" om nån jag stöter på inte faller mig runt halsen med ett glädjetjut direkt, men den RIMLIGA slutsatsen här måste ju för de flesta vara "eh okej, hon kommer inte ihåg mig", INTE "hon är i trans på grund av sin mobil"? Eller? Hur inbilsk är man om man inte kan tänka sig att någon faktiskt glömt bort en?

"Tyvärr är hennes uppmärksamhet aningen splittrad under vår korta samvaro. Vi är ju tre: Lena, jag och hennes mobil. Hon ursäktar sig på nytt.

"Du vet, jag ska träffa en väninna, men jag har glömt vilket klockslag. Och sen måste jag få veta vad Paul vill ha till middag i kväll, så att jag kan köpa med mig hem."

Det har gått överstyr. Mobilen har övertagit människans hjärna, förnuft, livsstil och vardag. Mobilen har blivit det nya styrmedlet för dagens ungdom, den nya snuttefilten för stressade vuxna."

DUDE, DU STOPPADE HENNE PÅ GATAN? Kan du kanske få in i din självupptagna hjärna att hon faktiskt var mitt uppe i något? Hennes dag kanske INTE var anpassad efter att prata minnen med nån avlägsen bekant som inte fattar att han var oviktig för henne?

"I lokaltrafiken, tåg och buss, har det visat sig att cirka åtta av tio är upptagna av sina mobiler. De som inte pratar, sms:ar, lyssnar på musik eller spelar spel.

Det pratas i kassakön i affären och i lekparken försöker barnen desperat få kontakt med sina föräldrar på bänken."

Vad menar du att man ska göra i lokaltrafiken annars? Stirra rakt fram och ha tråkigt? Gud förbjude att man svarar på ett jobbmail på vägen till förskolan istället för att svara på det på kontoret och behöva ta nästa buss? Spelar det nån roll för dig ifall personen bredvid dig pratar i telefon med sin vän? Är det jobbigt att hen inte tittar ointresserat ut genom fönstret? Varför lider dessa mobilhatare av vanföreställningen att förr, innan smartphones, då var det livat, då var det tjo och tjim och dans till folkmusik på spårvagnen? Hur spelar det någon roll för dig vad folk gör på bussen?? Och detta: de lyssnar på musik? JA GUD FÖRBJUDE! Jävla tönt.

Och såklart slänger vi in barn som förgäves försöker nå sina frånvarande urusla föräldrar. Här är en newsflash: barn är i lekparken för att leka. Vill de inte leka går man hem. Det är inte mitt jobb att ägna en halvtimme åt att titta på exakt hur högt mitt barn kan gunga. De ska leka utan publik, punkt slut.

"Lena reser sig plötsligt och stirrar frenetiskt in i sin mobil.

"Det är Veronica, vi ska ses om en kvart."

"Jag förstår."

"Men det var roligt att träffa dig, Lasse."

"Per", rättar jag.

Men hon lyssnar inte, utan skyndar iväg, oavbrutet stirrande. Vid utgången håller hon på att välta tidningsstället med Metro och jag önskar, långt inne i mitt inre, att det stod i min makt att kunna bjussa på ett digitalt avgiftningsläger, ty min far lärde mig att man alltid ska försöka hjälpa människor i nöd."

Det är verkligen så provocerande för Per C Gustafsson att denna avlägsna bekant hade en riktig vän som hon redan hade planer med, och därför inte kunde stanna och prata med en tönt som tror sig vara viktigare än han är. Hon minns inte ens vad du heter dude. Hur mycket tydligare kan det bli??

Alltså hon hade planer. Han störde henne och ville tvinga på henne SINA minnen. För henne var det ointressant eftersom han - av förståeliga skäl - inte var den människa hon saknat mest på senare tid direkt. Istället för att tänka "fan vad tråkigt att hon inte mindes mig, undrar varför" så tycker Per att herregud, denna kvinna behöver HJÄLP! Hon har vänner! Hon kan multitaska! Hon sätter inte hela sitt liv på paus för min skull! Skicka henne på läger.

Vet ni vem mer som ville skicka folk på läg... nej förlåt, men alltså seriöst. Jag orkar inte med alla dessa mobilhatande män som på något sätt fått för sig att de sitter på en sanning. Avgifta ditt ego Per. Och skaffa en mobil som kan ha Spotify på. Musik gör under för ditt välmående, jag lovar.

4 kommentarer:

M sa...

Åh, vad jag önskar jag haft en smartphone att 'stirra frenetiskt' på när 'Per' hoppade på min buss och ville prata gamla minnen för ca tio år sedan, och det var en kvart till nästa stopp... Vet fortfarande inte vem människan var..

Cinderalley sa...

Hahaha! Det här är så himla roligt. Hoppas att Per läser detta.

Anonym sa...

Jag tänker alltid att det är påhittat. Alla som skriver hemska saker med vänner de stött på eller hälsat på eller sett på café i veckan eller i helgen. Allt är bara påhittat. Lena finns inte.

Anonym sa...

Så otroligt tröttsamt allt detta tjat om mobilernas förbannelse. Visst är det irriterande om folk sitter på restaurangen och stirrar in i sin mobil (vilket inte händer i någon särskild utsträckning), men på BUSSEN? Som sagt, varför stör det folk att man läser på mobilen istället för att stirra slött ut genom fönstret. Själv läser jag böcker på ipaden när jag åker buss. Slår vad om att folk gnäller och gnyr inombords, vilket de aldrig skulle göra om det var en bok i pappersformat. Som om det skulle göra någon skillnad bara för att boken råkar vara i pdf och ligga lagrad i en iPad.
Den där Per verkar ju bara märklig.