Anthem

Lana del Rey. Herregud.

Den hesa rösten och coolheten och så läpparna? Håret? Det blasé ansiktsuttrycket? Jag dör.

Med henne som förebild tvingade jag igår mig till att vänner skulle tupera mitt hår, låna ut sitt nude läppstift och hade jag haft ett par maffiga lösögonfransar med mig hade de suttit som en smäck. Så jävla unik och speciell jag är som säger detta, men: herregud vad jag älskar sextiotalslooken. Har alltid gjort. Har absolut inte kroppen för a-linjeformade klänningar men bleka läppar och markerade ögon och stort hår? Är så kär i det.

Enda problemet (förutom att det "kanske" tar "lite" tid att göra sig så snygg) är att jag fan inte kan borsta ut håret när det har tuperats. Har haft i två hårinpackningar idag och kan fortfarande inte få en borste igenom det. HUR GÖR LANA DEL REY??? Kanske har hon lite bättre hår. Kanske har hon löshår. "Kanske". Vetefan.

Vill bara vara så snygg.

Fundering på tågstationen.

Folk som tar på sig för mycket parfym, sådär så att de verkligen stinker, får man slå dem?

Mvh,
Illamående

All stress and no play...

När det är så här mycket som det är just nu, med saker med barnen och med huset och med jobbet och med allt, då vill jag bara rymma. Låtsas som att jag inte måste fixa, rodda, ringa, boka, hinna till deadlines. Som att jag inte måste planera vintergarderob och fasa för vabbsäsong och betala varmvattenberedare. Jag vill låtsas att jag är ung och bekymmersfri och kan leva livet utan bekymmer.

Så det är precis vad jag tänker göra också. På fredag åker jag till Göteborg och kommer tillbaka först på söndag. Då ska jag, bakis och trött, ta tag i stress och skit som hopar sig och känna mig exalterad över det. Men innan dess alltså: fest och vänner. Bästa sortens verklighetsflykt.

Att jag måste hyperventilera i en påse för att överleva nästa vecka, det är en annan sak.

Nu är jag upprörd. Igen.

Gud, vad skönt det vore att inte behöva bry sig om allt hela tiden. Att bara rycka på axlarna och strunta i saker och ting. Men nej, det är ju inte min grej.

Jag började bläddra i Ettans läsebok "Läs med oss"- Olas bok som han har fått ta hem. Och sen var det kört. För herregud, boken?! Galet konstigt språk, märkliga konversationer och unkna värderingar.

Jag har rantat på twitter och jag har samlat ihop alla tweets här så kan ni se vad det handlar om. Och ja, jag har mailat rektorn. Så klart. Jag är ju "den" föräldern.

Ikväll ska jag dock gå ut och äta med vänner och lajva vanlig människa som inte måste lägga sig i varenda liten sak. Ska bli avslappnande!

(Leo är den duktiga killen som kan läsa. Tjock, med mittbena och glasögon. Pluggis liksom. Och nallen är rar.)

Lite navelpill igen.

Ibland tänker jag att mitt liv hade varit mycket enklare om jag inte varit så fast vid föreställningen om att jag måste "lyckas", "göra något med mig själv" eller "bli något". Att växa upp i en elitistisk familj är kanske inte det bästa receptet för sinnesfrid.

Slut på meddelande.

Kom igen nu då, kämpa!

Eller så kanske man inte säger till barn? I alla fall: imorgon börjar gympan för Tvåan och hennes kompisar igen och eftersom ingen annan ville ställa upp så föll det sig så att jag blev ledare. Ihop med en till, men ändå. Gympaledare. För barn. Det är så många fel i den ekvationen att det känns otäckt.

Eller okej då, främst två fel:

1. Jag gillar inte gymnastik
2. Jag gillar inte barn.

Trots detta tänker jag så klart göra mitt bästa. (Inte för att jag har något val, jag vill ju gärna att barn fortfarande ska komma och leka med oss och att hon ska bli bjuden på kalas i fortsättningen och sådär. Så jag anstränger mig.) Igår var jag till och med och köpte träningsbyxor. Det! Dessutom i två storlekar mindre än vanligt. DET!

Imorgon kväll kan ni tänka på mig i en gympasal full av barn och en hinderbana. Det kan gå precis hur som helst. Låt oss hoppas att det går bra och att jag inte "får sparken". För vad ska jag då ha mina nya träningsbyxor till?

Klockan är 20.00

Jag har simmat 50 längder idag.
Jag har ätit tre små tunnbrödsmackor + en nutrilettbar.
Ingen middag.
Det är kolsvart ute.
Det spöregnar.
Vilken sekund som helst kommer min man hem med en släpkärra full med ved som vi ska lasta in i förrådet. Först efter det kan vi laga mat till oss.

Jag vet inte hur det känns att vänta på sitt dödsstraff, men jag tror inte att jag är långt ifrån.

Hoppas ni har en trevligare fredag!

Hitta ett fel!

Det här är felet: det lilla glaset! Vad vill ni att jag ska göra med det när ni dukar fram det vid en middag? Ska jag doppa fingrarna i det? Skölja av dessertbesticken? Ni kan ju inte mena att det är det jag ska dricka, för allt jag dricker ur såna små glas har ca 40% alkohol i sig. Herregud, det är två klunkar och sen är det slut. Vad är poängen med det?

Minst ett sådant glas till vänster ska det vara till maten. Gärna med en tillbringare, så att det går att fylla på. Och självklart ska det vara kranvatten, denna oändligt goda dryck.

Att dricka ur ett sådär litet glas är ju som att äta en halv köttbulle och en fjärdedels potatis som mat. Vatten är livsnödvändigt och gratis. Det finns ingen anledning att snåla.

Glasögonjakt, part II

Jag mår bättre idag, tack och lov. Är rätt mycket mitt vanliga jag helt enkelt.

Förut var jag med Tvåan till ögonläkaren där det konstaterades att hon behöver lite starkare glasögon. "Men ni har ju lyckats hitta så fina bågar, så det bästa är väl bara att byta glaset?" sa läkaren sådär lite frågande och jag tänkte stilla för mig själv att hon precis bekräftade det jag alltid tyckt: folk köper så förbannat fula glasögon till sina barn.

Eftersom hon är fem år vill hon självklart inte ha kvar sina gamla bågar utan vill ha nya istället, i färgen "starkt grön". Så nu får jag ägna timmar och åter timmar åt att försöka hitta ett par snygga bågar i den färgen och let me tell you, det blir svårt! De hon har nu är från Ray-Bans barnkollektion och de är jättesnygga, för att vara glasögon, men de verkar inte finnas i grönt. Så klart.

Visst skulle vi kunna säga nej och stopp. Vi skulle kunna säga att hon redan har ett par glasögonbågar och att de duger ett tag till. Men jag tänker om så att om man nu som oskyldigt litet barn utsätts för den helvetiska vidriga jävliga skit som är glasögon, då ska man åtminstone få välja bågar och färg själv. Så att dessa helvetestingestar, dessa förpestande tortyrredskap i alla fall ser ut som man vill. Och nu vill hon som sagt att de ska vara starkt gröna. Så jag googlar.

Och självklart finns de snygga bågarna INTE på ställen som har "ta tre betala för 2" eller där de kostar 250 kr per båge. Det vore ju lite överdrivet generöst.

Men hoppet är det sista som dör, så någon dag nu framöver får jag väl ta henne och åka runt och se vilket utbud som finns. Det kommer ändå sluta med att jag försöker övertala henne att skaffa ett par blåa istället, eftersom de faktiskt finns i Ray-Bans kollektion.

Så mycket för den valfriheten!

Jag älskar torrschampo

Gud vad jag hatar att tvätta håret. Kan vi inte bara avskaffa den nödvändigheten? Jo jag vet, det finns människor som lär sitt hår att det inte behöver tvättas förrän efter flera veckor, men mitt hår är efterblivet. Jag har i långa perioder försökt vänja håret vid att inte behöva tvättas så ofta (t.ex. kört med balsammetoden, inte tvättat på jättelänge, massa olika tips), men det lyssnar inte.

Det kan ju vara för att mitt hår, om mitt liv vore en musikal av Joss Whedon, skulle vara min Captain Hammer. Min nemesis. Det vill mig inget väl. Så jag måste tvätta och sedan det värsta: borsta ut det. Låt det torka. Gäsp.

Jag tvättar det varannan eller var tredje dag, men det blir fett i hårbotten tidigare än så. Så klart, för mitt hår hatar mig. Därför: torrschampo. På allvar, kan vara den bästa uppfinningen efter internetz. (Internet slår allt, för på internet är jag nästan cool och har vänner och ett liv.)

Det enda problemet med torrschampo är att... vänta... nej. Det finns inget problem. Det är guld värt!

Och this infomercial was brought to you by en kvinna som precis sitter och anstränger sig för att orka borsta ut det nytvättade håret.