Jag är så himla trött på mig själv just nu. Det är lite märkligt, för min självkritik brukar inte blossa upp förrän i september. Då ligger jag å andra sidan hela nätterna hösten igenom och listar vad som är fel med mig, såatteh...
Jag vet inte. Jag känner mig trist, urvaskad, blasé, ointressant. Jag känner mig ungefär lika het som min musgrå utväxt och det vill inte säga lite. Jag känner mig... korkad. Opåläst. Okunnig. Oinspirerad. Tråkig.
Det värsta är att jag inte vet hur jag ska komma ur det här hålet. Jag tror att till och med de chilenska gruvarbetarna hade större förhoppningar om att bli uppdragna än vad jag har. Å andra sidan så blev de just det; räddade. Jag måste själv försöka ta mig i kragen och det blir svårt eftersom jag sällan har annat än kraglösa klänningar på mig.
Såna här svackor brukar botas bäst medelst flytt eller radikal hårklippning/färgning. Men vi bor ju redan där vi ska och jag har ingen lust med något radikalt i hårväg. Det räcker med att jag har fått lite lockigt hår. Big whoop liksom.
Jag vet inte vad jag behöver. Knark? En utekväll? En semester på egen hand? En karriär? Vad gör ni när ni känner er såhär (om ni nu gör det)? Förutom flyttar eller färgar håret rött?
Och snälla svara. Jag har liksom kommit till det stadiet att jag ber om kommentarer, så please do.
/patetisk_84
15 kommentarer:
Du är himla fin, hoppas du vet det! Det viktigaste är väl egentligen att prata om det eller sätta ord på känslorna. Kram!
En utekväll! Hade jag kunnat skulle jag åkt upp till dig och sen hade vi gjort Örebro(?!). Eller så samlar vi så många internetfriendz vi bara kan och åker till stockholm (för det är coolt eller nåt).
Ps. Du är bra och smart och värdefull och allt det där också. Ds.
Prova en utekväll. Om inte det hjälper, ta hål i öronen eller något. Tatuering kanske. Tatueringar har alltid hjälpt mig. Men det blir så jävla jobbigt när man ångrar sig efter något år. Fast då kan man ju alltid göra en till.
Det finns säkert ingen tid för att låna böcker på biblioteket heller, med tanke på hetsen ni håller på med. Kanske är det hetsen som får dig att känna sådär? Du har kanske ingen riktig tid för dig själv?
Den där egentiden som jag alltid fnyst åt tidigare, men nu sen mit barn kom till världen förstår jag att det kanske är viktigt ändå. Och om du har tre barn, ja...you get my point.
Min mamma åkte alltid på en spahelg ensam när vi var små. Helt själv åkte hon, och var tyst i en helg, fick massage och sov. Sen kom hon hem som en ny människa och var helt fantastisk.
HUr du än gör, berätta vad du gör.
För tro det eller ej, du är både inspirerande och bra.
(Du skrev ett inlägg någon gång om föräldrar som använder fem-minuters-metoden, som inspirerade mig väldigt mycket, och som jag tänker på väldigt ofta när jag nattar mitt barn)
Du behöver hursomhelst ett heja!
För mig funkar det bäst att jobba. Jag har inte jobbat på över ett år nu (flytt, föräldraledighet osv), och jag kan inte vänta tills den 15 augusti då jag börjar mitt nya jobb... För på ett arbete känner jag mig behövd för mitt intellekt, snarare än för min (o)förmåga att styra upp vardagen för kidsen och allt det där.
Kan ju tillägga att när jag är inne i en sån där period då bloggrollen svämmar över av olästa inlägg, då är det alltid dina jag bryr mig om att beta av först. Så hos din blogg blir det liksom aldrig översvämmat...
Jag bestämde mig för att bli gravid. Nu har du ju redan barn så jag tror inte det funkar för dig!
Kom hem från bb med vår jättetjej Sonja - 4360 g - igår.
Jag börjar nog med att äta kopiösa mängder glass. Ett tag känns det lite bättre då.
Sen gör jag en plan. Skriver ner saker som skulle kunna få mig in på bättre tankebanor och reder ut vad det är som skaver.
Jag glömde: qigong också. Det är också bra.
Jag sms:ar mina (internet)vänner och fiskar efter komplimanger.
Ellen, Ellen, Ellen...det du ska göra är så klart detsamma du gör för dina barn. Älska och uppskatta dem för det de är, inte för hur de ser ut. Sluta titta i spegeln och fingranska hår, läppar med eller utan färg, profil osv. Personligen tycker jag du ser ut som Brigitte Bardot meets Zorns dalkullor. Yppig och vacker. Lägg det åt sidan. Vad som är bättre är att du är klipsk, smart, välartikulerad, intellektuell och påläst (för det mesta). Lite ungdomligt övermod och besserwisser-attityd...men det är ju bara härligt!
Om inte detta peptalk funkar på dig, kommer du ihåg "Ally McBeal"? (om inte går det i repris på någon obskyr kanal). En av karaktärerna i serien (Bullen) hade en personlig melodi han spelade i sitt huvud för att få rätt stämning. Det funkade för honom. Välj en låt och gör den till din signatur. Men ta då inte Pink Floyd eller någon annan deppig låt, då får du fel resultat...
Ibland, när livet känns jävligt orättvist (det är väl det absolut värsta som finns) brukar jag tänka: "Det kunde varit värre, jag kunde varit taliban". Hade jag (läs du) levt i taliban-land hade jag/du blivit stenad. Det sysslar vi inte med så ofta i Sverige.
Jamen du, lycka till nu då.
Oj vad ni är fina! Jag blir alldeles förskräckt. :-)
Alla borde ha en blogg där de kan bli uppmuntrade.
Terry - man kan inte "göra örebro". Det är lite smådött här. Men eller hur, en utekväll med folk man bara internetkänner. Vore lite wild and crazy! :-)
Dalkullan - nja, tatueringar är inte riktigt min grej. Däremot ensamtid är något som jag verkligen gillar.
Helen - ja, jag vill nog också jobba. Men jag har aldrig lyckats få tag på ett jobb som jag trivts på. Men i höst ska jag ju försöka ägna mig åt mitt företag, jag hoppas att det piggar upp mig.
Lena - choklad snarare än glass har jag vräkt i mig. ;-) En plan låter rätt bra.
Presens - meh! Måste man fiska också? Kan du inte bara erbjuda dig själv?
Anonym - nja, man mår ju bättre när man känner sig snygg. Att det hänger ihop med en osund utseendefixering kan vi strunta i nu... ;-)
Themesong är ju en jättebra idé! Nu måste jag komma på vilken jag ska spela i huvudet bara. Perfekt!
Och tack för komplimangerna, jag rodnar.
Och, förlåt för att jag glömde, ett jättestort grattis till dottern Sofie!! Med mina mått mätt var hon ganska liten... Hoppas att ni mår bra hela familjen!
Jag håller med ovanstående: Åk bort en helg. Boka in dig hos en god vän som bor långt bort. Åk torsdag redan så du slipper jetlag. Spendera fredagen på att vara ute och dansa och lördagen på att sitta på en balkong och dricka rosé (eller annan valfri dryck) och bara snacka. Och hem sent (efter att ha sovit länge) på söndagen så ungarna redan sover. Sov själv på tåget. Vakna glad på måndagen över att vara hemma igen och över att alla har saknat dig.
Egentid är guld värt.
Skicka en kommentar