Det började ju bra: sovmorgon, hembakt bröd och en inplanerad springrunda. Men tja... sovmorgonen blev upphackad och smått förstörd och springrundan blev kortare än tänkt eftersom den kvava luften höll på att få mig att svimma. Men visst, en rätt bra början på dagen.
Men sen. Herregud.
Att åka och titta på bilar är Det Tråkigaste Som Finns. Fy katten. Vi måste (tyvärr) ha två bilar, så nu när den ena har gått sönder totalt blir den bästa lösningen att köpa en ny. "Ny". Vet ni var vi köpte en bil till sist? Långt åt helvete: utanför Lindesberg i jäkla Guldsmedshyttan.
Hade jag inte huvudvärk innan så fick jag det då. Hur KAN man bo i såna små hålor? Det är bara bilköp som tar oss till alla dessa byhålor och avkrokar och varje gång får jag som ett tryck över bröstkorgen och får ångest och vill bara därifrån. Jag mår fysiskt dåligt av dessa små orter med en pizzeria/kiosk/bensinstation, några hyreshus, någon gruva/grustag/gammalt järnverk och så lite hyreshus och några fula villaområden. Jag vill bara bort därifrån innan jag sugs ner i den depression som omsluter hela området.
Nu är vi hemma igen och jag kan andas fritt utan att riskera att bli smittad av någon byhålebacill, och jag ska snart laga en otäckt god lasagne med konserverade italienska cocktailtomater, mozzarella och rött vin och sedan tänker jag dricka rosévin tills det blir imorgon. Eller ja, tills jag somnar då.
Herregud vilken tråkig dag. Nåja, jag bor åtminstone inte i Guldsmedshyttan. Alltid något!
5 kommentarer:
Fick samma känsla när vi åkte via genom Värmland och Dalsland på väg till Strömstad i juli... Och vi stannade inte ens någonstans! Fick panik över tanken på att behöva kliva av och vara där i ett litet hus hela sommaren eller ännu värre bo där! :-O
Tänk vad bra att man är olika då.
Jag tycker det är fantastiskt att bo i en liten håla.
Visst gillar jag att tillfälligt bo i storstäder, men max ett halvår sådär, sen längtar jag tillbaka ut på landet!
På ditt inlägg låter du väldigt storstads-trångsynt, synd tycker jag för jag brukar gilla vad du skriver.
Att alla som bor i gamla hålor (som tyvärr urbefolkas då de gamla industrierna och andra jobbtillfällen flyttar) lever deprimerande Svensson-liv och käkar tacos på fredagarna samt bär foppatofflor är en lika trångsynt och urvattnad fördom utan nyans som att stockholmare är snobbiga, stenrika och känslokalla puckon som värderar designinredning och märkeskläder högre än att vara hemma med sina barn till exempel.
Fast jag bor ju inte i en storstad direkt. Jag bor ju på landet med byskola och allt sånt där. Det är mest just hålorna jag har problem med. Inte att det inte ligger i en storstad.
Och jag har tillräckligt med erfarenhet av hålor för att inte ha något positivt att säga om dem alls, tyvärr.
tänk att bo i ett hyreshys i en håla..
Alltså bo ute i riktiga buschen är fantastiskt. Storstan likaså, men i ett hyreshus inne i centrala hålan..
Utan trädgård.....
Har också erfarenhet av såväl både hålor, små städer, halvstora städer som storstäder.
Jag tänker också att om jag nu skulle bo i en håla eller på landet skulle ju poängen vara att bo i hus, inte i en lägenhet i en liten håla. Eller samma när det finns fina, stora hus ute på landet och så ligger de typ vid E18 så all trafik som ska mellan Stockholm och Oslo dånar förbi så att det stör mer än där jag bor (förort till Stockholm). Men andra har säkert fördomar om mig :-D
Skicka en kommentar