Det värsta med sommaren (förutom värmen) är den här galna känslan av att man är misslyckad och missar något* så fort man inte är ute och carpar och njuter osv osv.
Just nu vet jag till exempel att ca alla mina vänner är ute och dricker vin och njuuter av att snart ha semester och de har det så himla fint och bra och här ligger jag på soffan med misstänkt lätt hjärnskakning och ett stort sår på benet.
Vad som hänt? Well jag fick FEELING och skulle typ "carpa sommaren". Så jag hämtade de stora barnen och cyklade mot förskolan och hade som sagt feeling och lyssnade på musik och var typ "lycklig" och... krockade med en annan cyklist som jag inte såg komma alls. Hon klarade sig bra, jag flög en bra bit och landade på min högra sida. Ont i en arm, sönderskrapat ben och som sagt möjligtvis en lätt hjärnskakning.
Sen ville jag ju ÄNDÅ utnyttja sommarens första dagar så efter att jag gråtande hade plåstrat om mig på förskolan så köpte vi glass och jag låg på en filt och gnällde medan barnen hade vattenkrig i parken. Och det var mysigt. Det är inte det. Det är mest att nu sitter jag här och har som plan för kvällen att 1) tycka synd om mig själv 2) äta godis och 3) se på Pretty little liars. Och det är så himla lite carpande och njutande att jag skäms.
För på sommaren ska man njuta.
Well call me a rebel då. I alla fall idag.
*(Fomo är det bästa uttryck jag vet. Fear of missing out heter det. Jag lider av konstant fomo. Det är jobbigt.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar