onsdag 24 februari 2016

The Majken.

Majken är, som de allra flesta vet, fantastisk. Men hon är också, vilket kanske färre vet, fantastiskt krävande att vara förälder till. Hon är liksom en hyperintelligent och charmig hybrid mellan Lotta på bråkmakargatan, Snurran och Emil i Lönneberga. Det är en ständigt pågående match med henne angående hur mycket bus hon ska hinna hitta på utan att vi märker det.

En morgon kan man vakna av att hon sitter i soffan och äter en kladdkaka hon tagit ur frysen, för att hon "inte orkar vänta längre" på att vi ska äta den. Eller så kan man ha en fight med henne om vikten av att ha mössa när det är svinkallt, och hon svarar "men jag gör som JAG vill, jag lever mitt liv som JAG vill". Eller så kanske man upptäcker att hon har gnagt av (!) färg från sin säng. Eller klippt katten. Eller klippt sig själv. Eller målat på väggen. Eller tejpat ihop tre lampor med fem kilometer tejp. Eller låst in en katt i en fälla. Eller... nåt av alla de bus och hyss hon hittar på hela tiden.

Och det går inte att bli arg på någon som är glad och charmig och alltid alltid alltid har ett argument för allt hon gör. Så vi skrattar istället. Uppgivet ibland, förvisso, men vad ska vi göra då? Jag har större problem än att hon är busig. Jag ser det inte ens som ett problem, mer... en utmaning. Man kan inte slappna av direkt. Det är konstant hjärngympa att umgås med henne.

Som tur är älskar hon lika intensivt som hon busar. Mängden kärleken hon häver över mig är så helande. Alla borde någon gång i livet få bli älskad på det sätt jag älskas av Majken.

Jag är bara lite trött. Och så tänker jag på alla de som säger hur förkastligt det är att använda ipads och tv som barnvakt, och så hatar jag dem lite. För det är enda stunden vi får en chans att vila, när hon har en ipad. Och med tanke på att vi har två barn till som kräver sitt så behövs den där stunden lugn och ro ibland. Tack och lov för my little pony och netflix. Jag är skyldig er min sinnesro.

Nu tror jag att hon har feber, för hon somnade på tre minuter. Och jag vet att jag är hemsk nu, men en dag när hon har feber? Sån himla lugn och ro. Jag hoppas lite på det...




3 kommentarer:

Kerstin sa...

Underbar beskrivning :-) Mina barn har inte varit sådär busiga men jag förstår ändå hur du menar när man kan uppskatta lugnet som en febrig dag ger!!

presens sa...

Jag önskar mig en egen Majken i födelsedagspresent nästa år.

Amanda sa...

Gnaga på möbler, alltså jag minns hur j-la gott det var, och sedan skammen och skället för att man var "stor" och borde veta bättre.