Inspirationscitat är politiska.

Okej så jag skrev det förra inlägget. Sen reste jag mig från datorn för att hämta ett glas cola, tänkte "jag kanske ska gå in på Pinterest och leta reda på några uppiggande citat för att känna mig gladare" och sen så insåg jag att eh nej, för jag är inte en ungmoderat som gillar Ayn Rand och tror att livet är lika enkelt för alla? Vad är det för jäkla fuckup av min hjärna att tänka så?

(Håll käften dumma lilla citat. Vad då "vackert"? Hur gör man livet vackert?)

Såna här citat är ju populära att dela. Kanske inte just detta, men liknande. Gärna med andemeningen "bara du kan styra ditt liv, så se till att leva det liv du vill ha" och så vidare. Som om man är fast i en sits där man kan göra vad som helst, bara man vill det tillräckligt mycket. Och visst, har man inga som helst åtaganden av något slag så kanske man kan det. Man har ingen mamma på sjukhus, inget barn som är mobbat, ingen syster som har cancer eller ingen partner som är abetslös och deprimerad. Eller vad det nu är. Då kan man ju sälja allt man äger för att starta om på nytt i Amazonas eller så. Visst, flyg iväg och ha så kul. Dessa citat kanske passar jättebra för dig som lever som en ö i världen. För oss andra? Not so much!

Men det är ju jättebra för samhället i stort att vi har en sån absurd tilltro till vår egen kraft att påverka vår situation. Hej hej senaste mandatperiodernas politik som har sagt att sjuk, det kan man ju inte vara hur länge som helst. Lika bra att vi tar bort sjukförsäkringen efter ett tag, så att man anstränger sig lite för ett bättre liv. Och alltså, klart att man vill vara arbetslös om man får pengar utan motkrav. Bäst att vi inför modernt slaveri. Sen ja, många av dessa saker försöker man nu motarbeta, men det har ju genomsyrat samhället. Det gör ju det.

När ni delar såna här citat, oavsett hur peppiga eller uppmuntrande ni tycker att de är, då bidrar ni till hela den sjuka synen på människor som individer som har all makt över sig själva. Men vad gör man om man försöker få hjälp av vården men inte får den? Om man sökt alla jobb man kan tänka sig men aldrig får något? Om man blir sjukare och sjukare och ingen kan hjälpa en? Om ens barn skadas för livet men man får ingen hjälp att hantera det? Hur många gånger kan man lyfta sig själv i kragen och streta vidare, för att runt hörnet finns det nog en ljusning? Hur många gånger orkar man tänka "snart blir det bättre", när man motbevisas hela tiden?

Jag har vänner som likt mig har det jäkligt tufft just nu. Eller tidigare. Eller fortfarande, för den delen. Gemensamt för oss alla är att herregud vad vi kämpar. Det är på en omänsklig nivå ibland. Vet ni vad som hade varit jäkligt skönt att se då? Ett inspirationscitat om att det inte är hos oss ansvaret ligger egentligen, det borde ligga på samhällsnivå. "Det är inte dig det är fel på, det är kapitalismen". Ta vilken font ni vill, men lägg skulden där den hör hemma? Jag vill inte ha en putslustig vits om att när livet blir svårt, "yell plot twist and move on with it", jag vill ha revolution. Jag vill ha ett samhälle där hjälpen går till de svaga och sjuka, inte till renovering av mångmiljonvillor. Jag vill ha ett samhälle där vi jagar fuskarna som myglar undan skattepengar genom att sko sig på barns utbildning eller äldres vård, inte där vi jagar de som får socialbidrag. Jag vill ha ett samhälle där vi behöver andrum från de kostnader och skräck som högerextrem terrorism orsakar, inte människor på flykt från krig.

ARE YOU FUCKING KIDDING ME????

Snälla snälla alla människor som inte hatar de som har det jobbigt: sluta bidra till myten att du är din egen lyckas smed. Vi alla dumpades i ett liv vi inte haft mycket att säga till om, och de flesta av oss försöker göra det allra bästa av en dålig hand. Kul för dig om du sitter på en kåk, men du behöver kanske inte vifta med din vinst i vårt ansikte och säga "om du inte gillar dina kort, byt då" för man får faktiskt inte byta hur många gånger som helst och vi kämpar vidare med våra udda tvåor och treor. Tro mig, vi kämpar redan långt före du delat ett citat om hur den krokiga vägen är den med den vackraste utsikten. Jag vill inte ha vacker utsikt om den tar livet av mig, att det ska vara så svårt att förstå.