Ett viktigt meddelande till allmänheten: det är, rent objektivt sett, jobbigare att vara för varm än för kall. Det är farligare till och med. Om man är för varm kan man få värmeslag, vätskebrist, man kan få migrän och svimma. Om man är för kall, och nu menar jag inte "fast i en snöstorm"-kall utan mer "sitta i skuggan på uteservering"-kall, så kan man... få gåshud? Huttra?
Så varför, VARFÖR, är det alltid de som fryser som det ska tas hänsyn till? Ni vet ju att det är så. Man ska träffas några stycken och kanske dricka vin. Säg på en uteservering eller i en park. Det är strålande sol och jättevarmt. "Kan vi sitta i skuggan", säger du som är varm eftersom du redan nu börjat få ont i huvudet och blivit illamående. "Nej, men då fryser jag", säger någon av dina vänner som inte förstår konceptet "tröja" och vips, så sitter ni i solen? Varför? Jag vet inte.
Kanske är det "finare" att frysa? Man är liksom lite skör, lite vän, lite i behov av skydd? Det är något ynkligt över en, något som väcker de andras sympati? Medan vi som är varma, vi är rödmosiga och blanka i ansiktet, vi börjar prata osammanhängande pga nedsatt hjärnfunktion när yrseln slår till. Vi har svettfläckar och flåsar så smått. Oss kanske man inte vill skydda? Uppenbarligen inte.
Alltså om någon fryser kan de klä på sig? Det är inte svårare än så. Man kan ha med sig en tröja, låna en filt, ha lager på lager. Vad ska jag göra när jag blir för varm? Ska jag bära med mig en enorm fläkt vart jag än går? Ska jag gå omkring spritt språngande naken? Anställa en nyanländ invandrarkvinna för att fläkta mig? ("Hur svårt kan det vara?", som Carola Lemne skulle ha sagt.)
Varför förväntar ni er att jag ska stå ut med att må väldigt dåligt, för att någon annan ska slippa lite gåshud? Det är så jävla orättvist? Nu kanske jag är extra känslig eftersom min familj i ca 30 år tagit hänsyn till min stackars lillasyster som fryser så fort det är under 20 grader varmt, men aldrig brytt sig om att ta hänsyn till min värmekänslighet (JA JAG ÄR BITTER), men det här gäller ju även andra. Jag vet, för jag skrev nyss om det på twitter och folk ba "jaaa". Vi är många som förtrycks av de som är frusna av sig. .
Varför tror ni att det är så himla farligt att frysa när det bara är lite obehagligt? Varför ska man ta hänsyn till människor som inte klarar av att klä sig efter väder?
Sluta med denna frusenhetsmaktordning tack.
5 kommentarer:
PREACH!
Håller så mycket med dig Ellen!! Det värsta jag vet är att äta i solen, så fruktansvärt!!
Jupp! Det är mycket, mycket finare att frysa. Precis som det är finare att vara morgonmänniska och att dricka kaffe i stället för pepsi max. Dels det du säger, med skörhet och så vidare, men lite tror jag att det är fettföraktet som spökar igen. Fryser = mindre underhudsfett, medan tjockisar alltid svettas sådär oattraktivt.
Som den som alltid frusit och äääälskat solen och värmen men numera är rätt jävla jättegravid - FÖRLÅT. Vill spendera mitt liv ovanför glassdisken på 7/11.
Annan grej. Det här pågår nog bara i Norden? Jag har ursprung i Afrika och har bott i Australien och jobbar ofta i Sydeuropa och där vill alla in i skuggan alltid. Kanske kan du trösta dig med att det, helt ärligt, oftast är rätt svalt här hemma i gamla Svedala?
Ja, detta koketterande med att frysa, alltså. Så jäkla tröttsamt! På en f.d. arbetsplats var det alltid de som frös som skulle få bestämma om AC-temperaturen - men det var ju även de som var barbenta i minikjol och spaghettilinne. Höll på att bli fullständigt tokig på det där.
Fryser man är man kvinnlig och framför allt smal. Det är min generalisering ;)
Skicka en kommentar