Min hjärna gör två saker som jag tycker är fascinerande/irriterande/småkonstiga.
1) Den delar upp sig i två delar. Okej, alla kan cykla och prata samtidigt, men min hjärna (och kanske alla andras också?) gör liksom två saker som kräver hjärnkoncentration samtidigt. Som att läsa bok högt och samtidigt tänka på annat. Det är så konstigt att det går att göra så? Rimligtvis borde ju mitt medvetna fokus vara på att högt läsa en bok för mina barn, men jag kan liksom komma igenom ett helt kapitel av en bok jag aldrig läst förut, utan att alls notera vad som händer. Mina tankar kan vara på vad vi ska laga till middag istället. Hur kan man läsa, omvandla det till tal, och inte alls ta in vad man läser? Det är ju en sak om man läser för sig själv, men att faktiskt läsa högt utan att vara närvarande? Stört ju.
2) Den har skapat en parallell drömvärld. Jag har liksom en hel värld i mina drömmar som jag återkommer till gång på gång, och den existerar ju inte. Jag har två olika semestermål som vi åker till (ibland samma hotell, ibland ett annat hotell i samma ort), jag kan gå på stan i en helt fiktiv stadskärna, jag minns förra gången "jag var där" osv. Som inatt, så drömde jag att vi skulle åka hem till mormor. Jag tänkte att det var så länge sedan vi var där och att det var synd, eftersom jag alltid minns morfar så väl när vi är där. Vet ni varför jag minns morfar så väl när vi är där? Jo för att i den första drömmen jag hade om denna (återigen, helt påhittade) lägenhet så ägdes den av morfar. Sen dog han (i drömmen, alltså flera år efteråt han dött i verkligheten) och mormor tog över lägenheten, men jag känner mig alltid nära morfar där. Jag kan liksom referera till en dröm jag drömt för flera år sedan i det jag drömmer nu. Och jag minns så många drömmar, jag förstår inte varför? Vad är poängen med att minnas flera år gamla drömmar? Om jag börjar tänka på dröm x så hoppar hjärnan till dröm y, sen dröm a, b, c osv. Till slut måste jag aktivt stoppa det för att jag blir snurrig av att minnas så mycket som aldrig har hänt.
Meanwhile så skulle jag tända ljus i matsalen igår, och gick för att hämta ljus i köket. När jag kom ut i matsalen igen inser jag att jag redan gjort det. För ca två minuter sen. DET kan jag inte minnas, men en dröm jag hade för flera år sedan? Varför inte.
Hjärnan ändå. Så knäpp.
5 kommentarer:
Nej, vad konstigt! Jag känner igen mig på båda punkterna! Läsningen är kanske så automatiserad att man kan tänka på annat? Och jag har speciella drömmiljöer gillar jag mycket och återkommer till, speciellt en stad med kullerstenar, murrighet och mysiga affärer och kaféer.
Varma hälsningar
Nenne
Måste bara säga att de är bedrövligt att se dig skriva en så Otroligt inkompetent, ointelligent och ike måttligt begåvat inlägg/"debatt" inlägg i Aftonbladet
De är det bland det dummaste jag någonsin läst! Alla må ha rätt till sin åsikt, men snälla då har du inte fattat någonting av vad "vitjul" innebär och vilka de vänder sig till. Att du äns analyserar och vågar dig på att debattera om något sådant. Brist på annat att skriva i din lilla värld. Mycket sorligt att tidningen ger dig luft. Du borde tänka efter och läsa på lite angående din så kallade krönika eller vad du försöker ge dig på ?
// nykter och jävligt stabil mamma
Lägre livslängd för män,
nästan bara män som dör i arbetsplatsolyckor
och betydligt fler män tar livet av sig än kvinnor.
Jämställt?
Haha, vilka konstiga kommentarer du får. (Antar med anledning av någon krönika som du skrivit som jag (tyvärr) inte har läst?)
Ville bara säga att jag gillar ditt sätt att skriva. <3
Jag kan också läsa en bok högt för barnen utan att ha en aning om vad den handlade om :-D Annars är ju gravidhjärnan inte på topp utan gör bara konstiga saker som att ställa pastapaketet i kylen och annat i samma anda....
Skicka en kommentar