Rookiemisstag

En av de viktigaste reglerna inom föräldraskapet är denna: BERÄTTA ALDRIG PLANER I FÖRVÄG!

Okej, vissa barn måste såklart förberedas och så vidare, men annars är det så jävla dumt att säga "sen tänkte vi göra x" eller "vad sägs om att hitta på y ikväll". För mer ofta än sällan kommer nåt i vägen. Nu pratar jag inte om stora saker som t.ex. "vi tänkte åka till Grekland i sommar?" för jag menar, säger man så fattar man ju själv att det måste bli av. Nej, jag menar saker som "ska vi kanske åka pulka i parken ikväll nu när det har snöat?".

Ja, det kanske var så att jag kom med den idén idag. Och ja, det kändes som en bra idé i förmiddags när världen var vintervit och snön föll i drivor och allt var så vackert.

Sen came the slask. Och nu är det snöblandat regn och blött och blä och NU vill jag ju för fan inte åka pulka? Det skulle ju vara pudersnö på träden, inte smält snö i skorna. Så vi ställer in, för är det något jag inte behöver såhär veckan innan jul så är det dunderförkylning och sur familj som fryser. Men! MEN!

Varenda jäkla gång man ställer in något så är det alltid nån som blir ledsen. Nån som fortfarande vill åka pulka. Eller vad det nu kan vara. Och det irriterar mig att jag efter 12,5 år som förälder LIK FÖRBANNAT gör samma misstag gång på gång. Hur många gånger har vi inte försökt locka med barnen nånstans med "det finns ponnyridning där", för att när vi kommit fram få inse att det är inställt/slut/hästarna är för trötta? (Det är ingen retorisk fråga. Tre gånger har vi gjort EXAKT den grejen med Majken, som inget vill hellre än att rida. Bra föräldraskap att ge henne tre såna dunderbesvikelser innan hon ens var sex år.)

Nu är inställd pulkaåkning inte världens största grej, men det är mer själva grejen. Hur svårt ska det vara att hålla käften om planer tills man är 100% säker på att de blir av? Tydligen jättesvårt.