**** Stängt pga dundrande och blixtrande huvudvärk ****

Dag 1.

Man kan ju tänka sig att det här med att gå ner i vikt kanske skulle underlättas av att inte ha enorma mängder överblivet godis hemma. Det är ju en tanke.

Men motivationen är alltid på topp i början, så varken ungarnas överblivna lördagsgodis, vårt överblivna lördagsgodis eller det för tidiga påskgodiset vi fick igår har blivit rört. Det kan stå där och mögla! Ha! In your face dumlekolor, malacofiskar och polly. In your face!

(Gud så stöddig man kan vara efter en dags effektivt bantande. Får se om jag är lika stöddig imorgon. I think not.)

Slakten på Hello Kitty

Jag hänger inte riktigt med i genussvängarna känner jag. När blev det så otroligt inne att dissa rosa och allt som kan klassas som flickigt? När blev det liksom det viktigaste i hela diskussionen?

Jag förstår inte ens varför det är det klassiskt "flickiga" som ska få på tafsen? Vi lever i en värld där män startar krig, män våldtar, män mördar, män förslavar, män bedriver trafficking och män slåss. (Och bara för sakens skull: jadå, det finns kvinnor som gör en del av det också.) Antingen kan man tro att det är genetiskt för män att göra såna här saker, men alla som har söner vet ju att det inte är sant. Eller så kan man tänka att det blir fel någonstans.

Nej, jag försöker inte skylla krig och våldtäkter på könsroller. Det handlar mer om makt än om vilken färg man har på kläderna. Makt korrumperar och försvårar ett jämlikt förhållande. Om det så gäller mäns makt över kvinnor eller föräldrars makt över sina barn. Så nej, det jag är ute efter är inte någon quick fix som går ut på att bojkotta spindelmannen så kommer all ondska försvinna.

Men jag tycker ändå att det är vettigare att bojkotta spindelmannen än den söta lilla katten Kitty. Jag förstår inte varför den våldsförhärligande, buffliga, skrikiga och svartvita grabbkulturen ska vara något som man bör pracka på tjejerna. Eller killarna, för den delen. Och är det inte lite kontraproduktivt? Samtidigt som vi klagar på att killar inte pluggar tillräckligt mycket, inte koncentrerar sig i skolan, tar för sig på bekostnad av tjejerna, är för elaka mot varandra och så vidare - så ska vi göra det till norm och skära friskt i det flickiga istället?

Det finns enorma problem med den traditionellt flickiga kulturen också. Fler tjejer än någonsin är deprimerade och skär sig och bantningen och utseendefixeringen har väl sjunkit så lågt i åldrarna att lågstadiebarn mixtrar med maten. Jag säger inte att det inte är problem med att tjejer utseendehetsas och hålls tillbaka från tidig ålder. Absolut inte. Det finns så många nyanser i det här att det går att säga å ena sidan, å andra sidan till döddagar och jag påstår inte att mitt synsätt är det rätta.

Men jag ser väl helt enkelt inte den stora faran i en söt tröja med en gullig liten katt, eller varför Star Wars är bättre än Melodifestivalsglitter. Jag förstår inte varför man ska uppmuntra vilda pinnlekar men fnysa åt fnittrande tjejgrupper.

Må så vara att man inte behöver vara feminist för att vara för genusmedvetenhet, men när genusarbetet hos många har övergått till att handla om rent förakt för det traditionellt kvinnliga - har det inte hamnat lite snett då?

Det man inte har i ryggen får man ha i huvudet.

Första dagen solo med den lilla, och hon har hela förmiddagen velat vara i famnen. Och sova, men lägga ner henne fick jag ju inte göra. Men sedan någon timme tillbaka sover hon djupt på sängen. Skitbra! Om det inte vore för att vi i princip måste börja göra oss i ordning för att gå och hämta de stora barnen på förskolan snart.

Så nu tänkte jag lägga mig på sängen och försöka sova. Det är nämligen ett idiotsäkert sätt att få en bebis att bestämma sig för att hen har sovit klart och vill upp.

Man får inte vara dum. Trött däremot kan man få vara, men inte dum.

All the things I never knew I needed.

Jag måste sluta läsa bloggar! Innan jag började läsa bloggar hade jag nämligen ingen aning om att mitt liv lider en sån enorm brist på magnoliaträd, cupcakes, restaurangbesök, storstäder, chica klänningar, stylade vänner, coola frisyrer och inte att förglömma - macarons!

Men nu vet jag ju. Och hur råder man bot på magnoliabrist liksom?

Dagens lista.

Dagens resa: 15 mil enkel resa för att fira min pappa som firade sin 60-årsdag.
Dagens musik: Diverse sånger från barnkammarboken på spotify. Samt "Någon gång måste du bli själv" med Säkert, som ungarna önskade flitigt.
Dagens stoltaste: Vi! För våra ungar var så vanvettigt väluppfostrade och fina hela dagen.
Dagens mat: Viltbuffé med massor av kött som struts, älg, rådjur, and och lite fisk.
Dagens mättaste: Noa, som helt otippat åt av allt och vars favoriträtt nu är struts.
Dagens (nattens) sömn: ca 5 timmar, upphackat.
Dagens tröttaste: Jag. Eller Majken, som sov hela bilresan ner samt hem.
Och en hel del under tiden vi åt.
Dagens bästa: Jag fick en tidig födelsedagsslant, som gör att en klippning är på gång. Äntligen!
Dagens äldsta: Min farmor, som nu hunnit bli 88 år. "Nu kan jag dö på det här", som hon sa efter den ordentliga lunchen.
Dagens mest otippade: Vildsvin med teriyakisås är en riktigt god kombo. Faktiskt.

Dagens märkligaste.

Läste på familjeliv om en mamma som förfasade sig över att det var barn ute och lekte på gården klockan 19.15. Får de vara uppe längre bara för att det är vår, undrade hon. Varför håller man inte på sina rutiner?!

Ibland blir jag så trött och ledsen av folks jävla gnällighet. Är det på riktigt ett problem för henne att barnen känner livet i sig och får spring i benen? Spelar det någon roll att man kanske kommer i säng en timme senare under sommarhalvåret, trots att det är skoldag efteråt? När vi äntligen får lite ljus, lite värme, lite liv - ska vi då anse att det är något fel ifall rutinerna med läsning eller bolibompa inte hålls? Jag tror att de flesta barn dessutom mår bättre av att vara ute länge och leka, om det så ruckar på deras läggdags, än att hålla på rutiner och tider bara för att.

För vem vill egentligen gå och lägga sig precis när man ska när himlen äntligen är ljus och det är spring i benen och den förbannade vintern äntligen är över?

Före - Efter

Så mycket som jag har tjatat om det här sabla köket. Så lite som vi faktiskt har gjort. Men ändå, sån skillnad! Å andra sidan är det ju svårt att inte få det snyggare när det förra kaklet var brunt!

Före:

Efter: 

(Gud vad jag önskar att inlägget skulle ha innehållet före- och efterbilder på mig själv post stor viktnedgång. Men näe. Nöjer mig med det här så länge.)

Bättre sent än aldrig?

Jag fick ett mail från något blöjföretag om att det "redan från början" är bra att ha fasta rutiner vid läggning. Så gav de exempel som att till exempel bada, mata, sjunga, lägga.

Alltså, Noa fyller sex år om några månader och vi har fortfarande inte skaffat några rutiner för honom. Mer än man äter några gånger per dag och man sover på natten. Men en fast läggningsrutin? Öh nej.

Men herregud, ungarna kommer ju inte flytta hemifrån än på länge. Vi har tid på oss! Lagom till att han fyller femton har jag nog fått in rutinen bada, mata, sjunga och sedan lägga barnet. Frågan är hur uppskattat det är då?

Karaktär, kallas det!

Vi har bott här i 1.5 år nu och varje (eller är det varannan?) fredag kommer glassbilen och stannar 2 meter utanför vår ytterdörr. Hur många gånger jag har köpt glass?

0! 0! 0! Inte en enda!

Det kallas karaktär mina vänner. Eller möjligtvis kallas det för "jag har ett barn som inte klarar av att ha glass hemma utan att tjata om det varje vaken sekund, så för att inte bli sinnessjuk har vi aldrig storpack glass hemma". Men vi kan väl bestämma oss för att säga att det är viljestyrka och inget annat?