tisdag 11 december 2012

Obs! Dåliga bilder på halvgulligt barn!

Min doktor ringde i morse och frågade om jag hade fått brevet om provsvaren och att jag måste ta nya blodprov. Jag skyllde på att jag varit förkyld (vilket förvisso är sant), men den egentliga anledningen är att labbtiden är mellan 8-10 och med min lamslående trötthet är det för tidigt på dagen. Ja, jag SKA dit. Ja, jag vet att det är för att jag ska bli mindre trött. Men ändå.

Igår tänkte jag ta bilder på barnen när de lekte med en ljusslinga. Jag hade sett på Pinterest en så fin bild där ljusslingan liksom lyste upp barnen så juligt och vackert. Well, deras ungar kanske fattade konceptet bättre?

Såhär såg bilden ut som jag hade till inspiration:


























Gullig? Right!

Så jag tänkte att mina barn skulle göra samma sak. Bara det att ett av dem var helt ointresserat, ett ställde upp i en bild och sen tröttnade hon och det sista var, well, hon är två år i mars. Need I say more?

Här är mina försök till ett gulligt julkort:

"Emmy, kan du visa Majken hur ni kan leka lite med ljusslingan? Nej, alltså... inte så... eh... jättefin älskling."











"Majken, ta upp den där ljusslingan. Ja, precis den. Nej, titta hitåt. HITÅT ÄLSKLING!!"







































"Nu så. Nej, trassla inte in dig. Sitt med den. TRASSLA INTE IN DIG! Sitt still och titta hit. Nej, den behöver inte vara på huvudet. Inte på huvudet. Sitt bara med den. Kan du le? Nej, inte bita i ljusslingan. Nej, dra inte ur kontakten. Mamma, stoppar i kontakten, inte du. Jag gör det, låt mig göra det, trassla inte in dig mer nu!!"









































"Okej, kan vi prova att du lägger dig framför ljusslingan nu? Och tittar på mig? Framför, framför, inte PÅ, nej framför sa jag, ja jag ser att du är ett stort monster, jättefint älskling."







































Vad är väl ett julkort ändå? Folk utan barn tar illa upp, de med barn tycker ändå bara att deras ungar är söta ändå och de i släkten som bryr sig träffar ju barnen ändå. Så det så!


måndag 10 december 2012

Fan!

Jag kan inte blogga för jag har inget "n" utan jag får klippa och klistra in det och då blir hela inlägget uppfuckat och jobbigt och jag blir så jävla trött på den här datorn jag har. 

Ser på Love Actually och stör mig som fan på den fula tjejen med den stora munnen som försöker förföra Snape. Men ja, jag vet, jag borde störa mig mer på honom, det är ju han som faller för det. Fast å andra sidan stör jag mig på henne mer för att hon har en ful frisyr änågot annat, så all is good ändå.

Lever just nu den totala juldrömmen. Ser på bästa julfilmen, en sprakande brasa, snö utanför, jag åt nyss en lussebulle och en chokladkola men jag har ju inget JÄVLA n så det är skitsvårt att blogga så jag är inte helt nöjd ändå. I och för sig ingår ju inte bloggande i juldrömmen, så jag antar att det är perfekt ändå.

nu ska jag surfa efter eny dator. Det får företaget betala, jag behöver ju något som fungerar att skriva på. Lite svårt att vara skribent annars. 

Den 10 december genom tiderna.

Jodå, så himla drastiskt. Nej, men jag tänkte att jag kunde visa vad som har skrivits i bloggen (denna samt den förra) denna dag några tidigare år? Ja, så gör vi!

År 2011 så hade vi en jättelugn slappdag tydligen. Det låter otroligt skönt och jag förstår att jag tyckte att det var trevligt. Idag har jag inte haft en mysdag, men det kan man ju inte ha varje dag heller. Tydligen!! http://enligtellen.blogspot.se/2011/12/stilla-lordag.html

När det var 2010 var jag gravid och pluggade en termin och hade tid att blogga, så den dagen skrev jag flera inlägg. Ett handlade om att jag inte förstår varför man klär sina söner så fult. Det undrar jag fortfarande, se på fan. http://enligtellen.blogspot.se/2010/12/varfor-vill-man-gora-sin-son-sa-ful.html

2009 då? VAD för rafflande handlade min blogg om den dagen? Jo, julkalendern! Jag lackade tydligen ur på att folk klagade på julkalendern. Den som går i år, Mysteriet på greveholm, v.2, tycker jag inget om än så länge. Eller jo, den känns riktad till lite äldre barn än förra årets kalender? Mina ungar gillar den i alla fall. http://enligtellen.blogspot.se/2009/12/det-var-battre-forr.html

2008 var jag på min gamla blogg och bodde i vår gamla lägenhet och det känns som att det var oceaner av tid sen? Då bloggade jag om att jag hade haft en dålig dag, och så gjorde jag lite jämförelser som jag tyckte var roliga. Jag känner så lite samhörighet med den person jag var då? Jag brukade ha byxor på mig varje dag nästan, bara det?! http://blandkatterochkorvar.blogg.se/2008/december/min-dag-ar-sa-dalig.html

År 2007 hade jag minsann också en blogg, men den 10 december skrev jag inget och lika bra är kanske det, för jag skriver det här inlägget från ipaden och det är skitjobbigt, men min dator har inget fungerande tangentbord, så det får vara som det är.

söndag 9 december 2012

Moving on.

Jag orkar inte köra en "det här gjorde vi i helgen" komplett med vackra bilder tagna med vårt nya objektiv. Vi har haft det trevligt, det har varit intensivt och nu har hela min kropp sagt ifrån och jag har ont i hals, huvud, lår (från pulkaåkandet) och ögon. Trött. 

Jag har inget att skriva här. Jag tänkte ställa någon fråga om hur ni klär granen, om barnen får vara med osv, men helt ärligt skulle jag göra det bara för att få kommentarer. Inte för att jag egentligen vill veta. Det går bara på tomgång just nu i mitt huvud. Runt och runt och runt. Har inget att säga.

Eller, jag har massor att säga men det kan jag inte skriva här och det stör mig så inget kommer ut alls. Eller (alltid detta eller, en gång var jag jätteförälskad i en kille som kallade mig för Ällän och jag sa att han skulle uttala namnet precis som "eller" och då sa han "ja, det gör jag ju redan; ällär!") jag kan säga så här: vi har sagt upp kontakten med en i vår släkt. 

Det har växt fram och det var den berömda droppen som fick bägaren att rinna över och allt det där. Och jag vet inte om vi har sagt upp kontakten sådär "vi kommer aldrig någonsin att prata med dig i hela vårt liv, må våra kroppar förtvina och falla döda ner om vi någonsin ser åt ditt håll igen" eller om det är mer "vi orkar inte med mer nu, det finns ingen plats i vårt liv för det här". Jo, antagligen det senare.

Det svåra är hur vi pratar om det med barnen. Varför vi inte kommer träffa personen mer. Varför vi inte kommer hälsa på eller ta emot besök. Vart personen har tagit vägen. För även om det inte direkt har varit en tät kontakt oss emellan kommer barnen ju märka det. Det är trots allt en släkting. Vad säger man? 

Jag har alltid tyckt att barn inte behöver bli inblandade i de vuxnas konflikter. Att de kan ha en bra relation med någon som man själv har en rätt kass relation med, eftersom det är deras relation. Inte vår. Menär det blir en brytning så att barnen inte ens kommer ha denna relation? Vad säger man?

Jag vet inte. Men det har tagit alldeles för mycket kraft, energi och ork att hantera relationer som inte fungerar. Att blod är tjockare än vatten är ju ändå bara något som hör hemma i någon av Shakespeares pjäser. 




fredag 7 december 2012

Bloggtorka

Okej, så vi firar min mans födelsedag i dagarna två, så jag har inte tid att sitta vid datorn. Det är tårta hela tiden och svärfar och min syster kommer hit och ikväll ska vi gå ut och äta.

Och så är det så mkt drama, ni anar inte. Jag orkar inte. Ni får veta i sinom tid, när de värsta vågorna lagt sig.

Men ni är väl ändå för upptagna med att baka pepparkakor, åka pulka och koka knäck för att läsa bloggar?

onsdag 5 december 2012

Subba.

Varför används aldrig det ordet längre? Har bitch tagit över helt?  Jag tycker att det är så talande, så pricksäkert. En subba. Har använt det ordet mycket det senaste dygnet kan jag ju avslöja. OM, inte till. Fast det ligger bra nära.

Annars då! Snö? Ja. Snöstorm? Ja. Som alla andra verkar det som, enligt twitter.
Min man fyller 30 år imorgon och jag är skitstressad över det för sen är det 10 år kvar till nästa stora bemärkelsedag så om jag fuckar upp det här får jag ju inte en ny chans snart igen direkt.

Om jag vågar mig på att sammanställa snowracer vs. bob-statistiken så blir resultatet på en höft såhär:

En överväldigande majoritet säger snowracer, vilket självklart är fullkomligt FEL. De som kommer mer norrifrån (med början av Örebrotrakten verkar det som) kallar det snarare för bob, även om det är vissa spridda skurar av genier som säger bob i övriga landet också.

Så: mer norrut och Örebrotrakten, mer bob. De flesta i övriga landet säger snowracer. Vill någon göra någon slags statistisk sammanställning med karta och bilder och allt så go ahead. Jag tänker må illa nu efter lunchen. Min mage blir lika kränkt och upprörd varje gång jag dristar mig till det absurda att äta mat. Min mage är den kränkte högermannen of the body.



tisdag 4 december 2012

Provsvar. Nån sorts.

Jag fick brev hem från läkaren som tyckte att jag skulle börja dricka kaffe. Och jag vet inte vad det betyder, men tydligen har jag brist på vitamin 12, järn och folater, men normalt blodvärde. Och så ska jag ta nya prover. Jaha.

Såna här brev är så jäkla förvirrande. Jag ska komma och ta nya prover mellan 8-10 (Imorgon, nästa vecka, vilken dag jag vill? Det framgår inte.) och då bör jag inte träffa en läkare. Jaså? Vad händer om jag gör det då? Bits han då? Eller menar de "du bör inte träffa en läkare, men det KAN hända att han kommer förbi och överraskar dig som en romantisk gest av något slag"?

Jag vet inte. Jag googlar och får fram något om anemi, men då ska man ha sämre blodvärden? Vi får väl se efter de kompletterande blodproverna.

Och apropå frågan om bob vs. snowracer, herregud vad ni svarar! Heja! (Kan känna lite som så att det vore ju trevligt om ni kommenterade lika friskt annars också, men jag tänker inte skåda given häst i munnen.) Jag hade ju, HAR ju, planer på att sammanställa det hela men så fort det kommer till såna saker kollapsar min hjärna. Men jag återkommer om det! Lovar!


Vår största slitning någonsin.

Igår kväll insåg jag och min man att vi kanske måste skiljas. Eller, jag insåg det. Det finns frågor man kan kompromissa om och det finns frågor man inte kan kompromissa om, ni vet? Ibland handlar det om rena principer och moraliska värdegrunder.

För att tala klarspråk: han tycker att de gröna vingummina är godast?! ALLA vet ju att ordningen är så här:

Svart
Röd
Vit
Grön
Gul/Orange som är lika äckliga.

Jag förstår inte riktigt att jag delar säng med denna man? Att jag har fött tre av hans barn?

Allt är bara svart och dystert nu.

måndag 3 december 2012

Vad heter denna?


Svara med vad ni säger att det heter samt var ni bodde när ni var så gamla att ni åkte på en sån. Och då menar jag inte typ "Munkfors", för det säger mig ingenting eftersom jag är geografiskt handikappad. Ni får svara typ med "Åmsele, väldigt norrut" (är det det?) eller "Trosa, vid östkusten i sörmland" eller något liknande. Obs! Vet ej om Trosa ligger i sörmland. Vet ej heller som Sörmland, eller Södermanland, ska skrivas med stort eller litet S. Det är heller inte frågan, utan frågan är som sagt: vad heter denna sak?

Om ni läser via twitter kanske ni ändå kan svara här kommentarsfältet så jag får ett samlat underlag i denna viktiga fråga.

Okej, tack, puss!

söndag 2 december 2012

Is she happy? YES SHE IS!

Igår SKUTTADE jag bokstavligen omkring på Stockholms gator och utbrast "det är snö, det är julbelysning, jag är så lycklig". Sedan satt jag och mantrade "åh vad härligt det här är, jag älskar det" under hela Stockholm International Horse Show, och idag har jag äntligen fått släppa lös julen i mig.

Hela det här inlägget kommer nu bara vara fyllt av julbilder. Om ni inte gillar det kan ni klicka er vidare. Ni missar inget viktigt helt enkelt. Trevlig advent på er!

Vi har bakat lussekatter idag, enligt receptet i kommentarsfältet till förra inlägget. Goda! Barnen hade lite olika approach till det här med baket. Någon var väldigt skeptisk till hela konceptet och behandlade degen som en leksak, någon bakade fint och någon, well, någon åt mest deg. Ni får väl själva gissa vem som gjorde vad. Sen pyntade jag!

Nu ska jag se på Real Housewives of Beverly Hills, äta lite lussekatter och slappa efter en sjukt härlig men uttröttande helg.

(Det här med bilder alltså. Egentligen skulle jag vilja redigera dem, om så bara beskära lite och ändra färgskalor och liknande. Men alla bildredigeringsprogram finns ute på datorn på mitt kontor, och där är det kallt och ensamt. Därav bildkvaliten. Lev med det, det får jag göra. Och nej, vi tände inte adventsljusstaken från "fel" håll. Men kortet togs från det andra.)