Det här med att skriva en bok.

Nu uppdaterar jag er på mitt ytterst pretentiösa och dödfödda projekt att skriva en bok, bara för att ni sen ska påminna mig om att jag ska skriva. Jag är bara egoist som vanligt med andra ord.

I alla fall så har jag fått till några riktiga skrivartillfällen då jag klämt ur mig i alla fall 3000 ord per gång. Synd bara att dessa tillfällen är så svåra att få tag på. Och ja, det är klart att det handlar om prioriteringar. Jag skulle ju kunna skriva varje kväll istället för att se på the OC till exempel. Men jag tänker vara snäll mot mig själv och säga yay mig till att över en fjärdedel av boken är färdig istället.

Jag har märkt två saker jag är bra på när det gäller att skriva:

1) Låta texten föda sig själv. Åh GUD vad klyschigt det låter, förlåt förlåt. Men jag trodde att jag skulle skriva en viss bok. Jag hade en klar tanke om hur den skulle se ut och sen började jag skriva och insåg att nähä, det var inte den historia som ville berättas? Helt plötsligt har jag till och med bytt huvudkaraktär i boken? Slutet fick jag till mig häromdagen och det är inte säkert att det inte ändras, men helt plötsligt känns allt liksom "komplett"?

2) Att producera mycket text, fort. Nu beror det ju också på att jag är van vid att bara häva ur mig allt möjligt skit på den här bloggen, men ändå. Jag säger inte att det är bra text jag får ur mig, men det är rätt mycket varje gång. Hade jag skrivit varje kväll så hade jag varit klar nu. Hade jag skrivit varje kväll kanske jag inte hade producerat lika mycket varje gång dock, det vet man ju aldrig. Min plan är i alla fall att skriva minst 50 000 ord och först därefter se över vad i helvete jag har skrivit för skit. Fokus med det här projektet är Att Bli Färdig, inget annat. Sen får vi se om det ska brännas eller putsas eller skrivas om helt och hållet.

Här är dock två saker jag är jävligt dålig på när det gäller att skriva:

1) Dialog
2) Händelser.

Ni ba: eh... vad är kvar då? Jo det kan jag tala om: tankar! Hittills består min bok av 95% "tänkte hon", "konstaterade hon", "funderade hon". Visst kan man ha en hel bok som bara består av olika personers banala tankar? Nä? Fan då. Nåja, det får gå in under fas två: försöka rädda skiten jag skrivit.

Men förutom att jag klagar och gnäller så vill jag bara säga att det är väldigt kul att skriva bok. Det är väl ett bra tecken på att det inte är nåt bra jag värker ur mig eftersom författare ska vara plågade och djupa, men å andra sidan måste ju nån skriva chic lit för manshatare också. Det ska vara min nisch. Smal och fin.

Tja, det var väl den rapporten då.

Om principer och barn.

Jag vobbar idag. Det vill säga vabbar och jobbar. Eller mer konkret: jobbar hemifrån med barn som stannat hemma pga "ont i magen" efter ännu en konflikt i skolan. Just nu är han och köper godis till oss, och jag antar att jag bryter mot ca alla föräldraregler som finns. Ett barn som inte är sjukt egentligen som är hemma? Och jag uppmuntrar det genom att vi ska äta godis och ha det mysigt?

Ibland tycker jag att vi vuxna glömmer att barnens liv pågår just nu också. Barndomen är inte bara en transportsträcka till vuxenlivet som sen ska bli så lyckat som möjligt. Det kan vara så att jag nu ger honom en belöning för skolk, istället för att se till att pränta in att man går till skola och jobb om man inte är sjuk. Det kan vara så att han lär sig något lite skevt om livet. Vi kan säga att det är så, för sakens skull.

Men... ett barns liv pågår ju hela tiden. Jag fattar inte det här med att vara konsekvent och hålla på principer för att barnen ska lära sig inför vuxenlivet? Deras liv nu då? Jag menar, vill man uppfostra en ungmoderat som vägrar skolka när vikarien inte dyker upp, då får man ju göra det om man vill. Men är det verkligen målet att ens barn ska veta precis vad som är "rätt" och "fel" och alltid agera efter det? Varför är det i såna fall målet? Ponera nu att jag lär mitt barn att det ibland är trevligare att skolka än att vara pliktskyldig och gå till skola/arbete. Tror ni inte han hade upptäckt det själv eller? Och jag fattar ju att dessa principfasta föräldrar menar att jo, men det är ju just därför vi föräldrar måste hålla på reglerna. För att det är så lätt för barn att vilja ta den enkla vägen. Och vi måste visa för dem att man inte gör så, punkt slut. Vi måste vara stenhårda på vilka regler som gäller för att annars kommer de aldrig lära sig och så kommer deras liv bli misslyckade och de kommer hoppa av högstadiet och sluta som alkisar på en parkbänk.

Eller jag vet inte vilka skräckscenarion de målar upp, jag gör inte det. För i min värld så pågår ju barnens liv nu - det är inte en förberedelse inför vuxenlivet som är det "riktiga" livet. Det är lika viktigt med livet nu. Och just nu tror jag att mitt barn som hade en dålig dag i skolan igår behöver äta godis i soffan med mig trots att det kanske borde räknas som skolk och inte uppmuntras. Jag tycker han förtjänar mer än att "uppfostras" hela tiden. Det tycker jag alla barn gör, i och för sig.

3 korta.

1) I lördags (när jag var i Gbg) fick jag känna mig som en rockstar eftersom en tjej i kön till garderoben hoppade fram och ba "Ellen, heeej" och jag kände inte igen henne och så visade det sig vara en bloggläsare (Tror jag? Hej i så fall!). Detta var mycket roligt. Jag kände mig som en superstjärna som har fans. ÄLSKADE DET, ska inte ens låtsas något annat. Snälla snälla kan inte detta bli en trend? Det behövs med tanke på att jag känner mig som ett ruttet lingon ca dygnet runt.

2) Jag har skrivit ett svar på en urbota dum debattartikel. Jag började skriva inlägget hit, sen så insåg jag att jag precis lika gärna kunde skicka in den till DN Åsikt som replik. Så det gjorde jag. Går att läsa om du klickar här.

3) Jag har börjat se om The OC. Jag trodde att jag hade sett allt men ca allt jag minns har redan hänt under första halvan av första säsongen så jag kanske inte såg det så flitigt som jag trodde? Gillar egentligen de vuxna mer än de unga, vilket är ett sorgligt tecken på HUR JÄVLA GAMMAL jag blivit.

Det var väl det.

Insikter vi minns.

1. "Men! Spelet Uno heter ju så efter siffran ett! Man säger ju uno när man bara har ett kort! Det är DÄRIFRÅN namnet kommer?"

2. "Jahaaa! Ryssland sträcker sig hela vägen till Alaska? NU fattar jag varför USA är så oroliga över Ryssland, jag tänkte att de ju låg på varsin sida på världskartan och alltså på andra sidan världen från varandra."

3. "Ja men åh! Ordet "panta" gällande "panta burkar" är ju inte en homonym, det är ju SAMMA slags pant som i att pantsätta ett halsband. Man lämnar en krona i pant, som man får tillbaka sen? Det är alltså samma? Gud!"


Säg aldrig att jag inte är smart.

17 anledningar till varför Majken är det skönaste barnet vi vet.

1. För att hon har självkännedom. Like, really självkännedom. 

2. För att hon är bra på det där med kärlek.





3. Som sagt. Kärleksfull.

4. För att hon har koll på hur man skaffar sig det man vill ha. 

5. För att hon kan det mesta om djur.

'

6. För att hon dessutom är snäll mot "djur".

7. För att hon har full koll på det viktiga i livet. 

8. För att hon ser positivt på livet. 

9. För att hon trots det har koll på livets farligheter.

10. Och ingen lurar henne inte. 

11. För att hon har full koll på sitt värde. 

12. För att hon ger blanka fan i saker som "värdighet".

13. För att hon vet vad hon vill få ut av livet.

14. Och redan vet att hon är nåt extra. 

15. För att hon har sina framtidsutsikter klara. 

16. För att hon inte lindar in tuffa besked. 

17. Och till sist: för att hon har det självförtroende vi alla önskar oss.

Nästa helg... då!

Ca alla bloggar jag läser hanterar sitt liv såhär: "åh, nu är det lite jobbigt så nu tänker jag sticka en kofta och dricka en öl och så kommer det kännas bättre". Och det är ju bra att det funkar för dem, men...

Jag tycker att 2016 har ju knappast börjat bra. Tvärtom. Det är ganska ca lika illa som 2015, om inte sämre. Såatteh, nästa helg ska jag till min kompis i Gbg och gå på fest och se på wrestling och jag tänker bli så in i helvete full och vara så galet sminkad och dansa sönder fötterna och dricka tequila och förhoppningsvis inte komma hem förrän det blivit morgon.

Har nu två problem:

1) Vet ej hur jag ska ha håret.
2) Har ingen bra kjol till min nya magtröja i grön sammet.

Jag gillar mitt hår när det är utsläppt (bara det är ju en galen grej att jag kan skriva, såå många år som jag hatade mitt hår. Tack hennan för detta), men blir så varm och svettig av hår i nacken, så jag måste göra nåt annat. Och jag är så dålig på frisyrer.

Det får bli pinterest på detta, det känner jag ju. Kjolen jag letar efter är nån slags circle/skater-skirt som ska vara hög i midjan och ändå inte svinkort. Jag kanske har magtröjor trots tjock och snart 32 år, men jag har det inte direkt till låga jeans. Obs! Andra får ha vad de vill, jag tänker inte regna på er parad, good for you. Jag säger bara att det inte är min grej.

Bara några dagar kvar nu till alkohol och dans dans dans. Ge mig nåt som tar mig någonstans.

Tipsa mig om mobilspel

Eftersom jag så ofta inte lyckas somna på kvällarna så behöver jag fler tips på roliga spel att spela på mobilen, dvs iphone 5.

Spel jag spelat och gillat:
Candy crush
Frozen Free fall
2048

Jag gillar även såna där pusselspel med historier, som man ska leta ledtrådar och lösa små problem för att ta sig vidare. Nu lyckas jag inte komma på ETT enda namn på ett sånt som jag har spelat, men jag har spelat ut några olika. Jag gillar inte two dots, och har spelat lite för många hoppa/akta hinder-spel för att vilja göra det.

Har ni några tips, så hit me. Andra tidsfördrivande appar av olika slag får ni också gärna tipsa om. Helst inte Asos-appen dock, då blir jag ruinerad. (Plus att jag har den redan så...)

Tack på förhand!

Rapport från ett av de tråkigare liven här i landet.

Jag har drabbats av insomnia. Det är så jävla jobbigt, särskilt eftersom jag behöver ca 10 timmars sömn för att fungera. Nu ligger jag ofta på kanske 4-5 timmar och mår skit av det. Dessutom så drar ju gärna hjärnan igång och ba "nu ska vi minsann hitta grejer att varva upp oss över" och jag har ca ingenting att tänka på som inte är ångestfyllt. Det blir så när alla områden i livet är skit: man har svårt att slappna av i tankarna.

Ibland brukar jag fantisera om hur jag får bokkontrakt. Det är en gammal fantasi jag har haft i flera år och den är väldigt bra, om det inte vore för att jag nu - när jag äntligen börjat skriva en bok - blir stressad av den eftersom jag borde skriva mer. När jag var liten brukade jag fantisera om att träffa en kille. Japp, exakt så patetisk var jag. Men ni måste förstå att unga Ellen var en väldigt oälskad liten tjej. Kärlek var inte min grej. Så jag var väl kanske 10-11 år och låg och fantiserade om att nån kille skulle flytta in som granne och så skulle han INTE gå i samma skola som mig. Nej, helst skulle han gå i en skola där alla var fulare än mig (well... svårt att hitta tbh) och så skulle han därför bli kär i mig. Och jag skulle äntligen bli ihop med nån. Det ni! Den fantasin. Slår boksigneringen ändå.

Annars så har jag igen laddat ner "Frozen - free fall" som är typ candy crush. Jag spelade ut hela det spelet för något år sen, men saknade det och har nu börjat om från början. Exakt samma spel. Jodå, jag vet hur man lever livet. Nån på internet lärde mig att man kan ställa om klockan för att få nya liv när man är desperat, men det fungerar liksom bara några gånger. Sen helt plötsligt ställer man tillbaka klockan och har 200 minuter kvar till nästa liv. Så det är ju kul...

Jag fattar att ni är avundsjuka och vill byta liv med mig.

Åh, vår och sommar.

Förra året mådde jag så dåligt att jag inte kunde se fram emot våren och sommaren. Det kan jag i år. Jag är fruktansvärt tacksam över det, tro mig. En stor del av denna pepp går åt att planera trädäck och planteringar i sommarstugan. Alltså jag tror inte riktigt ni förstår hur lycklig jag är över denna lilla oas? Själva stugan är ju verkligen ingenting, men läget - åh läget. En badsjö precis runt knuten, det är en sån enorm lyx när man bor i Örebro där alla badplatser är flera mil utanför stan.

Jag ser så mycket fram emot att fixa och stöka där i sommar. Om det blir någon sommar då. I år ska jag spraymåla mindre och odla mer tänker jag. Framför allt pioner, vi har inga pioner där ute? Vi har rosor och rhododendron, men inga pioner. Detta måste åtgärdas!

Nu ska jag gå till Pinterest och titta på löjligt vackra trädgårdar och härliga lösningar. En linbana i skogen? Why not! En trädkoja? Bring it on.

I själva verket kommer vi inte förverkliga ca något av det, men det är väldigt skönt att orka drömma och längta igen.

Enkla svårigheter.

Imorgon ska jag åka till Stockholm för en kurs och sen träffa några twittrare på kvällen. På tisdagen ska jag gå på museum, luncha till mig lite författartips och sen ha möte med folk som har mitt jobb fast på ett annat museum. Allt detta kommer vara jättetrevligt och bra (samt hallå lyxen, sova på hotell!), om det inte vore för min eviga akilleshäl. Mina svårigheter med det som för andra är enkelt, nämligen: logistiken.

Det är så mycket med den här resan som jag känner är jobbigt. Som till exempel att tåget går klockan halv sju imorgon? Det är ju äckligt snuskigt tidigt! Eller detta: vilken väska ska jag ha? Jag behöver ha med mig ombyten och dator, så det blir rätt tungt. Ska jag alltså ta en sån där rullväska? Men orka rulla en sån i snöslask? Plus att när jag checkat ut från hotellet så måste jag ju dra den med mig överallt? Då är ju en bag lättare, även om jag måste bära den på min axel som redan är öm på grund av nån muskelsträckning.

Och så allt förflyttande. Visst, både kursen och mitt hotell är i gamla stan, men jag måste ju ta mig dit från centralen. Är det snabbast att gå? Ska jag krångla med tunnelbana? Då måste jag ju köpa nåt speciellt kort för det. Ni HÖR ju hur mycket bekymmer jag har?

Såna här saker är så lätta för alla andra, men tar upp väldigt mycket grubblande för mig. Logistik, denna förbannelse i livet.

Uber förresten, använder folk det på riktigt?