Eva and Katrin

Lisa bad mig blogga om bråket mellan Katrin Zytomierska och Eva Rusz. Jag har varit lite out of the mediacirkus på sistone (ni vet, med flytt och allt) och därför har jag inte riktigt följt med. Men kontentan är vad jag förstår följande:

Katrin säger att hon är gravid. Hon säger att hon inte gillar att vara gravid, att hon kommer att bli en hård mamma och att hon "antagligen blir den som slår barnen". Hon ska även skriva graviditetsdagbok och är öppen med att hon än så länge inte njuter av att vara gravid och inte ser fram emot att vara det heller.

Eva Rusz säger då att Katrin borde sterilisera sig, att socialen borde besöka henne och what not. Exakt så här säger hon apropå att Katrin säger att hon inte gillar barn:

"– Hon borde steriliserat sig då – eller inte slutat med p-piller. Ett barn som föds till världen har all rätt att känna sig väntat och älskad. Hon är olämplig som mamma om hon verkligen känner så här."

Jo. Så kan man ju tycka. Man kan ju tycka att alla som ens tänker på att skaffa barn bör älska barn. Man ska gilla att gullegulla med varenda liten unge, annars borde man sterilisera sig. För man kan ju uppenbarligen inte tänka sig att det är skillnad på egna barn och andras ungar.

Och jag kände väl att "ja, det låter ju som att Eva reagerade lite väl starkt på Katrins uttalande. Hon borde väl ändå förstå att 1) Katrin är känd för att provocera och 2) Man kanske inte ska ta allt folk säger för absolut sanning." Och ja, jag tyckte väl att hon lät lite väl prettokärring, men jag tyckte inte att det var någon större grej. Inte superstor. Inte herregudvilkenidiot-stor.

Men sen läste jag det här. En kvinna som vill ha barn är tillsammans med en man som inte vill. Eva Rusz svarar kvinnan: Tjata tills han ger med sig. Han får växa in i rollen allteftersom.

Ni tror mig inte? Ni tänker "nej, inte är hon så dum att hon gör bort sig så mycket genom att säga två helt olika saker bara för att det handlar om en pappa? Riktigt så korkad är hon väl inte?"

Well, vi låter Eva tala för sig själv:

"Han måste lita på att han växer in i fadersrollen under graviditeten, förlossningen och tiden efter"

Så när Katrin säger att hon mår dåligt, inte gillar barn och inte njuter av graviditeten så borde hon steriliseras. Men när en man inte vill ha barn (som Katrin uppenbarligen vill eftersom hon inte gjorde abort) så spelar det ingen roll. Det kommer.

Jag tänker inte skriva att det är dubbelmoral. Det är liksom lite fel ord. Det vi har att göra med här är ren och skär ärkeidioti.

Jodå Eva. Jag är också en sån som gärna hojtar "sterilisering" om folk. Men kanske inte så ofta om mammor som inte direkt uppfyller stereotypen som "den lyckliga havande madonnan", som om puckon.

Tur att du redan har fått dina barn.