Jag har inte bloggat på hela dagen. Visst vore det trevligt om det berodde på roliga saker? Visst vore det kul om jag hade "ryckt upp mig" lite, fokuserat på trevliga saker? Struntat i att londonresan inte blev av, struntat i trasiga bilar, jobbproblem, ledsna dagisbarn och allt sånt.
Jag hade faktiskt kommit en bit på väg. Hade börjat tänka på att den här veckan faktiskt är den roligaste på hela resterande vintern. Tänkte på att både min syster och en långväga vän skulle besöka mig den här helgen. Fan, jag hade nästan börjat känna mig lite positiv.
Sen ringde min make. Pang bom och platt fall, ty Emmy är magsjuk. Inget besök av syster. Inget besök av långtbortboende vän. Ingen danskurs ikväll. Inget kul alls. Istället fick jag slänga mig i bilen och köra till Noas förskola där det var arbetsdag (det är ett föräldrakooperativ) och där fick jag stå i minusgrader och snö och gunga andras barn. I flera timmar. Nu är jag inte bara deppig och förbannat trött på alltings jävlighet, jag är genomfrusen också.
När jag sluter ögonen ser jag en flaska vodka framför mig. För (och jodå, visst är jag medveten om hur klyschigt det här låter) om livet är pest; fyllan värmer bäst! Gud vet att jag behöver lite värme right about now.
(Ska vi göra som så att det här får bli det sista gnällinlägget? Även om taket rasar in på huset så ska jag försöka låtsas som att det regnar. Vilket ju vore väldigt olämpligt om taket har rasat in. Regn alltså. Jag lovar att låtsas att jag har kul, jag lovar att försöka se roliga saker i vardagen. Och om jag misslyckas så lovar jag att i alla fall inte blogga om skiten. Blir det bra så?)
6 kommentarer:
Har missat att ni skulle till London. Trist att det inte blev av, hur kom det sig?
Enda fördelen med sådana pestiga dagar är att man är rätt tacksam när det vänder. Håller tummarna hårt för att hela familjen är frisk snarast. Hoppas vi kommer ut nästa helg! Kram
Men var ska man gnälla om inte i sin egen blogg? Och jag tar hundra gånger hellre ett gnällinlägg utan minsta humor i än inget inlägg alls.
Du kan ju trösta ditt ledsna london-öga med att du åtminstone kan skämta mitt i eländet i sann brittisk humor-anda!
Och hey, ett tips....all denna västvärldsmisär beror fan på att vi materiellt sett har det så bra att vi har tid att gå omkring och oja oss...så när du känner sådär; be sambon låta dig få en stund för dig själv när du; absolut inte tar det lugnt och tar hand om dig själv; utan tvärt om: ger dig ut i kylan sätter dig ner på en parkbänk och riktigt känner hur jävla jobbigt det är att frysa häcken av sig=må dåligt på riktigt. Du får inte gå in igen förrän du ber dig själv på bara knän att du ska uppskatta tillvaron bara du slipper sitta här och frysa. Väck dig själv ur din bortskämdhet!
Men nu kommer ju du och Noa till oss istället så då kommer vi ju att träffas! Det är något positivt... :)
Shit. Det är som att läsa min egen hjärna. Du är precis lika sur som jag. Det är nästan lite läskigt. Men ändå nice på nåt sätt.
Skicka en kommentar