och här inne sitter jag med ett piggt barn som vill klia på sina röda prickar som inte direkt ser ut som vattenfyllda blåsor men som ju måste vara vattkoppor ändå för vad fan skulle det vara annars? Med tanke på att alla kompisar haft det?
Igår gick jag på en solskenspromenad med podd i hörlurarna och köpte en glass och det var fint allting. Jag var lite bakis (utekvällen var kul, yay!) och gick oerhört sakta. Men fick lite sol i alla fall.
Det är så sjukt att bo i ett land där vi är så svältfödda på rimligt väder att så fort det blir typ tre plusgrader och sol så flockas vi på promenadvägarna. Förstår ni hur fruktansvärt påverkade vi är av vädret? Tänk er den synen för nån som bor i Kalifornien eller Florida: det är snöigt och isigt och fortfarande kallt - men vi beter oss som att det är den ljuvligaste sommardag. Vi vänder våra ansikten mot solen och dyrkar den. Verkligen dyrkar den. Vi är som djur som släpps ut på grönbete. I februari! För lite sol! Det är så himla patetiskt, jag blir galen. Hur kan vi stå ut med att leva såhär?
Nu ska jag ta ut med förmodat vattkoppssjuka barn på gården och låta henne cykla trehjuling (hon vägrar lära sig cykla på riktigt) och vända ansiktet mot solen och känna livet i mig. Typ. I alla fall att det finns hopp om liv.
söndag 28 februari 2016
fredag 26 februari 2016
Det börjar likna vattkoppor, banne mig.
Är en sån rookie ibland ändå. De två äldsta barnen har vi vaccinerat mot vattkoppor, sen glömde vi det med Majken. Nu har hon hög feber, ont i huvudet och har börjat får röda prickar överallt. Jaha. Hej två veckors vabb. Tjoho...
Ikväll ska jag gå ut och dansa. Ägnar min vabbdag åt att youtuba sminktutorials som fan. Jag älskar det så mycket, jag har väl nämnt det förut? Alla dessa konstnärer som med sina penslar kan förvandla sina ansikten helt och hållet. Jag lyckas ju såklart aldrig komma i närheten, men jag gillar att försöka.
Ofta är det en stor del av behållningen med en utekväll för mig. När jag var yngre satte jag på Håkan på högsta volym när jag gjorde mig redo för en utekväll. Då tog håret längst tid, främst för att jag hade så fjösigt och fult hår, men nu tar sminket längst tid. Dels för att jag lärt mig att sminka mig bättre, men också för att jag har fler rynkor och hängiga kinder att trolla bort nu.
Nu sätter jag på musik, i ärlighetens namn ofta Håkan, och har en stund i badrummet då jag fortfarande har kvällen framför mig. Får göra mig extra snygg. Vet att jag kommer ha kul.
Efter två dagars vabbande är det ännu mer välbehövligt. Vad gör folk som inte blir fulla och dansar för att skaka av sig föräldraträskets värsta delar? Går ut och tar en skogspromenad? Nåja, alla sätt är bra förutom de dåliga. Men mitt sätt är roligare.
Nu ska jag leta tutorials för "gold smokey eye make up".
Ikväll ska jag gå ut och dansa. Ägnar min vabbdag åt att youtuba sminktutorials som fan. Jag älskar det så mycket, jag har väl nämnt det förut? Alla dessa konstnärer som med sina penslar kan förvandla sina ansikten helt och hållet. Jag lyckas ju såklart aldrig komma i närheten, men jag gillar att försöka.
Ofta är det en stor del av behållningen med en utekväll för mig. När jag var yngre satte jag på Håkan på högsta volym när jag gjorde mig redo för en utekväll. Då tog håret längst tid, främst för att jag hade så fjösigt och fult hår, men nu tar sminket längst tid. Dels för att jag lärt mig att sminka mig bättre, men också för att jag har fler rynkor och hängiga kinder att trolla bort nu.
Nu sätter jag på musik, i ärlighetens namn ofta Håkan, och har en stund i badrummet då jag fortfarande har kvällen framför mig. Får göra mig extra snygg. Vet att jag kommer ha kul.
Efter två dagars vabbande är det ännu mer välbehövligt. Vad gör folk som inte blir fulla och dansar för att skaka av sig föräldraträskets värsta delar? Går ut och tar en skogspromenad? Nåja, alla sätt är bra förutom de dåliga. Men mitt sätt är roligare.
Nu ska jag leta tutorials för "gold smokey eye make up".
torsdag 25 februari 2016
Smått och gott
Kul det är dagen efter man bloggat och önskat feber på barnet och så brinner hon upp av feber. Har inte kunnat gå. Knappt orkat dricka. Fint det känns då. BRA MAMMA DU ÄR ELLEN.
Jaja. Nya säsongen av Broad City har börjat och om ni inte har sett den serien, omg. Gör det. Ca nu. Den är så fruktansvärt rolig. Sådär skratta högt så att Noa som sitter bredvid mig blir sur och går in i ett annat rum. Sen så läste jag om serien Togetherness och har nu sett första säsongen av den och känner mer... nja. Alltså alla hypar den och jag klämde ju åtta avsnitt på en kväll så den är inte dålig. Den är bra.
Men det är något när man ska skildra ett äktenskap som blir sämre och sämre på tv. Det går så fort. Och det hör väl till saken antar jag, men det är liksom inte trovärdigt. Det går från "oj, vill du inte ligga längre" till "ska vi kanske skiljas" på ett par månader. Särskilt när det är barn med i bilden hade det varit rimligare om de hade skildrat söndrandet över några år. Speciellt de där perioderna där allt normaliseras. Nej visst, vi har inte sex längre, men det är väl okej ändå? Vi skrattar ju fortfarande ihop. Eller visst, vi har inte kul ihop längre, men vi ligger ju fortfarande med varandra ofta. Det nya normala, som inträffar i alla längre förhållanden. Frågan är ju när det nya normala har blivit för dåligt, DET är mer intressant. Inte när det går för fort. Nåja.
Åh! Jag provade det här med "baking makeup", dvs att låta concealer och puder "bakas" på huden. Främst använder man det under ögonen, och so did I.
Hahaha.
Antingen gjorde jag fel (mycket troligt) eller så är detta inte något som ska användas av folk med rynkor (också det mycket troligt). Har väl aldrig sett så sliten ut som efter det här. Men! Det var ändå bara ett prov inför imorgon kväll då jag ska ut med några kompisar, och jag föredrar ju att det blev dåligt nu än då.
Ibland är jag smart ändå.
Jaja. Nya säsongen av Broad City har börjat och om ni inte har sett den serien, omg. Gör det. Ca nu. Den är så fruktansvärt rolig. Sådär skratta högt så att Noa som sitter bredvid mig blir sur och går in i ett annat rum. Sen så läste jag om serien Togetherness och har nu sett första säsongen av den och känner mer... nja. Alltså alla hypar den och jag klämde ju åtta avsnitt på en kväll så den är inte dålig. Den är bra.
Men det är något när man ska skildra ett äktenskap som blir sämre och sämre på tv. Det går så fort. Och det hör väl till saken antar jag, men det är liksom inte trovärdigt. Det går från "oj, vill du inte ligga längre" till "ska vi kanske skiljas" på ett par månader. Särskilt när det är barn med i bilden hade det varit rimligare om de hade skildrat söndrandet över några år. Speciellt de där perioderna där allt normaliseras. Nej visst, vi har inte sex längre, men det är väl okej ändå? Vi skrattar ju fortfarande ihop. Eller visst, vi har inte kul ihop längre, men vi ligger ju fortfarande med varandra ofta. Det nya normala, som inträffar i alla längre förhållanden. Frågan är ju när det nya normala har blivit för dåligt, DET är mer intressant. Inte när det går för fort. Nåja.
Åh! Jag provade det här med "baking makeup", dvs att låta concealer och puder "bakas" på huden. Främst använder man det under ögonen, och so did I.
Hahaha.
Antingen gjorde jag fel (mycket troligt) eller så är detta inte något som ska användas av folk med rynkor (också det mycket troligt). Har väl aldrig sett så sliten ut som efter det här. Men! Det var ändå bara ett prov inför imorgon kväll då jag ska ut med några kompisar, och jag föredrar ju att det blev dåligt nu än då.
Ibland är jag smart ändå.
onsdag 24 februari 2016
The Majken.
Majken är, som de allra flesta vet, fantastisk. Men hon är också, vilket kanske färre vet, fantastiskt krävande att vara förälder till. Hon är liksom en hyperintelligent och charmig hybrid mellan Lotta på bråkmakargatan, Snurran och Emil i Lönneberga. Det är en ständigt pågående match med henne angående hur mycket bus hon ska hinna hitta på utan att vi märker det.
En morgon kan man vakna av att hon sitter i soffan och äter en kladdkaka hon tagit ur frysen, för att hon "inte orkar vänta längre" på att vi ska äta den. Eller så kan man ha en fight med henne om vikten av att ha mössa när det är svinkallt, och hon svarar "men jag gör som JAG vill, jag lever mitt liv som JAG vill". Eller så kanske man upptäcker att hon har gnagt av (!) färg från sin säng. Eller klippt katten. Eller klippt sig själv. Eller målat på väggen. Eller tejpat ihop tre lampor med fem kilometer tejp. Eller låst in en katt i en fälla. Eller... nåt av alla de bus och hyss hon hittar på hela tiden.
Och det går inte att bli arg på någon som är glad och charmig och alltid alltid alltid har ett argument för allt hon gör. Så vi skrattar istället. Uppgivet ibland, förvisso, men vad ska vi göra då? Jag har större problem än att hon är busig. Jag ser det inte ens som ett problem, mer... en utmaning. Man kan inte slappna av direkt. Det är konstant hjärngympa att umgås med henne.
Som tur är älskar hon lika intensivt som hon busar. Mängden kärleken hon häver över mig är så helande. Alla borde någon gång i livet få bli älskad på det sätt jag älskas av Majken.
Jag är bara lite trött. Och så tänker jag på alla de som säger hur förkastligt det är att använda ipads och tv som barnvakt, och så hatar jag dem lite. För det är enda stunden vi får en chans att vila, när hon har en ipad. Och med tanke på att vi har två barn till som kräver sitt så behövs den där stunden lugn och ro ibland. Tack och lov för my little pony och netflix. Jag är skyldig er min sinnesro.
Nu tror jag att hon har feber, för hon somnade på tre minuter. Och jag vet att jag är hemsk nu, men en dag när hon har feber? Sån himla lugn och ro. Jag hoppas lite på det...
En morgon kan man vakna av att hon sitter i soffan och äter en kladdkaka hon tagit ur frysen, för att hon "inte orkar vänta längre" på att vi ska äta den. Eller så kan man ha en fight med henne om vikten av att ha mössa när det är svinkallt, och hon svarar "men jag gör som JAG vill, jag lever mitt liv som JAG vill". Eller så kanske man upptäcker att hon har gnagt av (!) färg från sin säng. Eller klippt katten. Eller klippt sig själv. Eller målat på väggen. Eller tejpat ihop tre lampor med fem kilometer tejp. Eller låst in en katt i en fälla. Eller... nåt av alla de bus och hyss hon hittar på hela tiden.
Och det går inte att bli arg på någon som är glad och charmig och alltid alltid alltid har ett argument för allt hon gör. Så vi skrattar istället. Uppgivet ibland, förvisso, men vad ska vi göra då? Jag har större problem än att hon är busig. Jag ser det inte ens som ett problem, mer... en utmaning. Man kan inte slappna av direkt. Det är konstant hjärngympa att umgås med henne.
Som tur är älskar hon lika intensivt som hon busar. Mängden kärleken hon häver över mig är så helande. Alla borde någon gång i livet få bli älskad på det sätt jag älskas av Majken.
Jag är bara lite trött. Och så tänker jag på alla de som säger hur förkastligt det är att använda ipads och tv som barnvakt, och så hatar jag dem lite. För det är enda stunden vi får en chans att vila, när hon har en ipad. Och med tanke på att vi har två barn till som kräver sitt så behövs den där stunden lugn och ro ibland. Tack och lov för my little pony och netflix. Jag är skyldig er min sinnesro.
Nu tror jag att hon har feber, för hon somnade på tre minuter. Och jag vet att jag är hemsk nu, men en dag när hon har feber? Sån himla lugn och ro. Jag hoppas lite på det...
Februari.
Häromdagen cyklade jag hem med Majken från förskolan. Det var sådär soligt som det börjar bli framåt mars: kallt men ljust och med förhoppning om vår. Så mötte jag en annan cyklist och våra blickar möttes och hon såg så uppgiven ut. Och all den där spirande vårkänslan som hade börjat rota sig, den bara försvann. För hon var så uppgiven och det var som att hon sa "jaja, var glad över att isen spricker och kvällarna blir ljusare, men snart blir det mörkt och eländigt igen".
Jag klarar inte av att det bara går runt och runt hela tiden. Det blir ju aldrig bättre. Mitt liv kommer aldrig bli ett stort äventyr med långa perioder utomlands. Jag kommer aldrig bli vacker, strålande och känd. Och det är inte så att jag kanske har trott det heller, men helt plötsligt är man 32 och allt går bara om och om igen. Det går ju inte att undvika vintrar om vi inte flyttar utomlands, och det kan vi inte göra av olika anledningar. Jag kan inte säga upp mig från det här ekorrhjulet, det är inte ens så att jag kanske vill det. Jag vill bara... inte ha sån förutsägbarhet? Känna att det finns möjlighet till äventyr? Inte behöva fasa för nästa vinter och nästa dåliga period. Det är för mycket som är för likadant, på det dåliga sättet. Inte fredagsmys eller lördagsmorgnar. Inte kanske vardagskvällarna heller för den delen. Mest att årstiderna kommer och går och även om jag längtar efter våren så det gör ont så orkar jag inte med en vinter till.
Det säger jag varje år.
Men det är ändå sant.
Jag klarar inte av att det bara går runt och runt hela tiden. Det blir ju aldrig bättre. Mitt liv kommer aldrig bli ett stort äventyr med långa perioder utomlands. Jag kommer aldrig bli vacker, strålande och känd. Och det är inte så att jag kanske har trott det heller, men helt plötsligt är man 32 och allt går bara om och om igen. Det går ju inte att undvika vintrar om vi inte flyttar utomlands, och det kan vi inte göra av olika anledningar. Jag kan inte säga upp mig från det här ekorrhjulet, det är inte ens så att jag kanske vill det. Jag vill bara... inte ha sån förutsägbarhet? Känna att det finns möjlighet till äventyr? Inte behöva fasa för nästa vinter och nästa dåliga period. Det är för mycket som är för likadant, på det dåliga sättet. Inte fredagsmys eller lördagsmorgnar. Inte kanske vardagskvällarna heller för den delen. Mest att årstiderna kommer och går och även om jag längtar efter våren så det gör ont så orkar jag inte med en vinter till.
Det säger jag varje år.
Men det är ändå sant.
lördag 20 februari 2016
Det här med att skriva en bok.
Nu uppdaterar jag er på mitt ytterst pretentiösa och dödfödda projekt att skriva en bok, bara för att ni sen ska påminna mig om att jag ska skriva. Jag är bara egoist som vanligt med andra ord.
I alla fall så har jag fått till några riktiga skrivartillfällen då jag klämt ur mig i alla fall 3000 ord per gång. Synd bara att dessa tillfällen är så svåra att få tag på. Och ja, det är klart att det handlar om prioriteringar. Jag skulle ju kunna skriva varje kväll istället för att se på the OC till exempel. Men jag tänker vara snäll mot mig själv och säga yay mig till att över en fjärdedel av boken är färdig istället.
Jag har märkt två saker jag är bra på när det gäller att skriva:
1) Låta texten föda sig själv. Åh GUD vad klyschigt det låter, förlåt förlåt. Men jag trodde att jag skulle skriva en viss bok. Jag hade en klar tanke om hur den skulle se ut och sen började jag skriva och insåg att nähä, det var inte den historia som ville berättas? Helt plötsligt har jag till och med bytt huvudkaraktär i boken? Slutet fick jag till mig häromdagen och det är inte säkert att det inte ändras, men helt plötsligt känns allt liksom "komplett"?
2) Att producera mycket text, fort. Nu beror det ju också på att jag är van vid att bara häva ur mig allt möjligt skit på den här bloggen, men ändå. Jag säger inte att det är bra text jag får ur mig, men det är rätt mycket varje gång. Hade jag skrivit varje kväll så hade jag varit klar nu. Hade jag skrivit varje kväll kanske jag inte hade producerat lika mycket varje gång dock, det vet man ju aldrig. Min plan är i alla fall att skriva minst 50 000 ord och först därefter se över vad i helvete jag har skrivit för skit. Fokus med det här projektet är Att Bli Färdig, inget annat. Sen får vi se om det ska brännas eller putsas eller skrivas om helt och hållet.
Här är dock två saker jag är jävligt dålig på när det gäller att skriva:
1) Dialog
2) Händelser.
Ni ba: eh... vad är kvar då? Jo det kan jag tala om: tankar! Hittills består min bok av 95% "tänkte hon", "konstaterade hon", "funderade hon". Visst kan man ha en hel bok som bara består av olika personers banala tankar? Nä? Fan då. Nåja, det får gå in under fas två: försöka rädda skiten jag skrivit.
Men förutom att jag klagar och gnäller så vill jag bara säga att det är väldigt kul att skriva bok. Det är väl ett bra tecken på att det inte är nåt bra jag värker ur mig eftersom författare ska vara plågade och djupa, men å andra sidan måste ju nån skriva chic lit för manshatare också. Det ska vara min nisch. Smal och fin.
Tja, det var väl den rapporten då.
I alla fall så har jag fått till några riktiga skrivartillfällen då jag klämt ur mig i alla fall 3000 ord per gång. Synd bara att dessa tillfällen är så svåra att få tag på. Och ja, det är klart att det handlar om prioriteringar. Jag skulle ju kunna skriva varje kväll istället för att se på the OC till exempel. Men jag tänker vara snäll mot mig själv och säga yay mig till att över en fjärdedel av boken är färdig istället.
Jag har märkt två saker jag är bra på när det gäller att skriva:
1) Låta texten föda sig själv. Åh GUD vad klyschigt det låter, förlåt förlåt. Men jag trodde att jag skulle skriva en viss bok. Jag hade en klar tanke om hur den skulle se ut och sen började jag skriva och insåg att nähä, det var inte den historia som ville berättas? Helt plötsligt har jag till och med bytt huvudkaraktär i boken? Slutet fick jag till mig häromdagen och det är inte säkert att det inte ändras, men helt plötsligt känns allt liksom "komplett"?
2) Att producera mycket text, fort. Nu beror det ju också på att jag är van vid att bara häva ur mig allt möjligt skit på den här bloggen, men ändå. Jag säger inte att det är bra text jag får ur mig, men det är rätt mycket varje gång. Hade jag skrivit varje kväll så hade jag varit klar nu. Hade jag skrivit varje kväll kanske jag inte hade producerat lika mycket varje gång dock, det vet man ju aldrig. Min plan är i alla fall att skriva minst 50 000 ord och först därefter se över vad i helvete jag har skrivit för skit. Fokus med det här projektet är Att Bli Färdig, inget annat. Sen får vi se om det ska brännas eller putsas eller skrivas om helt och hållet.
Här är dock två saker jag är jävligt dålig på när det gäller att skriva:
1) Dialog
2) Händelser.
Ni ba: eh... vad är kvar då? Jo det kan jag tala om: tankar! Hittills består min bok av 95% "tänkte hon", "konstaterade hon", "funderade hon". Visst kan man ha en hel bok som bara består av olika personers banala tankar? Nä? Fan då. Nåja, det får gå in under fas två: försöka rädda skiten jag skrivit.
Men förutom att jag klagar och gnäller så vill jag bara säga att det är väldigt kul att skriva bok. Det är väl ett bra tecken på att det inte är nåt bra jag värker ur mig eftersom författare ska vara plågade och djupa, men å andra sidan måste ju nån skriva chic lit för manshatare också. Det ska vara min nisch. Smal och fin.
Tja, det var väl den rapporten då.
onsdag 17 februari 2016
Om principer och barn.
Jag vobbar idag. Det vill säga vabbar och jobbar. Eller mer konkret: jobbar hemifrån med barn som stannat hemma pga "ont i magen" efter ännu en konflikt i skolan. Just nu är han och köper godis till oss, och jag antar att jag bryter mot ca alla föräldraregler som finns. Ett barn som inte är sjukt egentligen som är hemma? Och jag uppmuntrar det genom att vi ska äta godis och ha det mysigt?
Ibland tycker jag att vi vuxna glömmer att barnens liv pågår just nu också. Barndomen är inte bara en transportsträcka till vuxenlivet som sen ska bli så lyckat som möjligt. Det kan vara så att jag nu ger honom en belöning för skolk, istället för att se till att pränta in att man går till skola och jobb om man inte är sjuk. Det kan vara så att han lär sig något lite skevt om livet. Vi kan säga att det är så, för sakens skull.
Men... ett barns liv pågår ju hela tiden. Jag fattar inte det här med att vara konsekvent och hålla på principer för att barnen ska lära sig inför vuxenlivet? Deras liv nu då? Jag menar, vill man uppfostra en ungmoderat som vägrar skolka när vikarien inte dyker upp, då får man ju göra det om man vill. Men är det verkligen målet att ens barn ska veta precis vad som är "rätt" och "fel" och alltid agera efter det? Varför är det i såna fall målet? Ponera nu att jag lär mitt barn att det ibland är trevligare att skolka än att vara pliktskyldig och gå till skola/arbete. Tror ni inte han hade upptäckt det själv eller? Och jag fattar ju att dessa principfasta föräldrar menar att jo, men det är ju just därför vi föräldrar måste hålla på reglerna. För att det är så lätt för barn att vilja ta den enkla vägen. Och vi måste visa för dem att man inte gör så, punkt slut. Vi måste vara stenhårda på vilka regler som gäller för att annars kommer de aldrig lära sig och så kommer deras liv bli misslyckade och de kommer hoppa av högstadiet och sluta som alkisar på en parkbänk.
Eller jag vet inte vilka skräckscenarion de målar upp, jag gör inte det. För i min värld så pågår ju barnens liv nu - det är inte en förberedelse inför vuxenlivet som är det "riktiga" livet. Det är lika viktigt med livet nu. Och just nu tror jag att mitt barn som hade en dålig dag i skolan igår behöver äta godis i soffan med mig trots att det kanske borde räknas som skolk och inte uppmuntras. Jag tycker han förtjänar mer än att "uppfostras" hela tiden. Det tycker jag alla barn gör, i och för sig.
Ibland tycker jag att vi vuxna glömmer att barnens liv pågår just nu också. Barndomen är inte bara en transportsträcka till vuxenlivet som sen ska bli så lyckat som möjligt. Det kan vara så att jag nu ger honom en belöning för skolk, istället för att se till att pränta in att man går till skola och jobb om man inte är sjuk. Det kan vara så att han lär sig något lite skevt om livet. Vi kan säga att det är så, för sakens skull.
Men... ett barns liv pågår ju hela tiden. Jag fattar inte det här med att vara konsekvent och hålla på principer för att barnen ska lära sig inför vuxenlivet? Deras liv nu då? Jag menar, vill man uppfostra en ungmoderat som vägrar skolka när vikarien inte dyker upp, då får man ju göra det om man vill. Men är det verkligen målet att ens barn ska veta precis vad som är "rätt" och "fel" och alltid agera efter det? Varför är det i såna fall målet? Ponera nu att jag lär mitt barn att det ibland är trevligare att skolka än att vara pliktskyldig och gå till skola/arbete. Tror ni inte han hade upptäckt det själv eller? Och jag fattar ju att dessa principfasta föräldrar menar att jo, men det är ju just därför vi föräldrar måste hålla på reglerna. För att det är så lätt för barn att vilja ta den enkla vägen. Och vi måste visa för dem att man inte gör så, punkt slut. Vi måste vara stenhårda på vilka regler som gäller för att annars kommer de aldrig lära sig och så kommer deras liv bli misslyckade och de kommer hoppa av högstadiet och sluta som alkisar på en parkbänk.
Eller jag vet inte vilka skräckscenarion de målar upp, jag gör inte det. För i min värld så pågår ju barnens liv nu - det är inte en förberedelse inför vuxenlivet som är det "riktiga" livet. Det är lika viktigt med livet nu. Och just nu tror jag att mitt barn som hade en dålig dag i skolan igår behöver äta godis i soffan med mig trots att det kanske borde räknas som skolk och inte uppmuntras. Jag tycker han förtjänar mer än att "uppfostras" hela tiden. Det tycker jag alla barn gör, i och för sig.
måndag 15 februari 2016
3 korta.
1) I lördags (när jag var i Gbg) fick jag känna mig som en rockstar eftersom en tjej i kön till garderoben hoppade fram och ba "Ellen, heeej" och jag kände inte igen henne och så visade det sig vara en bloggläsare (Tror jag? Hej i så fall!). Detta var mycket roligt. Jag kände mig som en superstjärna som har fans. ÄLSKADE DET, ska inte ens låtsas något annat. Snälla snälla kan inte detta bli en trend? Det behövs med tanke på att jag känner mig som ett ruttet lingon ca dygnet runt.
2) Jag har skrivit ett svar på en urbota dum debattartikel. Jag började skriva inlägget hit, sen så insåg jag att jag precis lika gärna kunde skicka in den till DN Åsikt som replik. Så det gjorde jag. Går att läsa om du klickar här.
3) Jag har börjat se om The OC. Jag trodde att jag hade sett allt men ca allt jag minns har redan hänt under första halvan av första säsongen så jag kanske inte såg det så flitigt som jag trodde? Gillar egentligen de vuxna mer än de unga, vilket är ett sorgligt tecken på HUR JÄVLA GAMMAL jag blivit.
Det var väl det.
2) Jag har skrivit ett svar på en urbota dum debattartikel. Jag började skriva inlägget hit, sen så insåg jag att jag precis lika gärna kunde skicka in den till DN Åsikt som replik. Så det gjorde jag. Går att läsa om du klickar här.
3) Jag har börjat se om The OC. Jag trodde att jag hade sett allt men ca allt jag minns har redan hänt under första halvan av första säsongen så jag kanske inte såg det så flitigt som jag trodde? Gillar egentligen de vuxna mer än de unga, vilket är ett sorgligt tecken på HUR JÄVLA GAMMAL jag blivit.
Det var väl det.
torsdag 11 februari 2016
Insikter vi minns.
1. "Men! Spelet Uno heter ju så efter siffran ett! Man säger ju uno när man bara har ett kort! Det är DÄRIFRÅN namnet kommer?"
2. "Jahaaa! Ryssland sträcker sig hela vägen till Alaska? NU fattar jag varför USA är så oroliga över Ryssland, jag tänkte att de ju låg på varsin sida på världskartan och alltså på andra sidan världen från varandra."
3. "Ja men åh! Ordet "panta" gällande "panta burkar" är ju inte en homonym, det är ju SAMMA slags pant som i att pantsätta ett halsband. Man lämnar en krona i pant, som man får tillbaka sen? Det är alltså samma? Gud!"
Säg aldrig att jag inte är smart.
2. "Jahaaa! Ryssland sträcker sig hela vägen till Alaska? NU fattar jag varför USA är så oroliga över Ryssland, jag tänkte att de ju låg på varsin sida på världskartan och alltså på andra sidan världen från varandra."
3. "Ja men åh! Ordet "panta" gällande "panta burkar" är ju inte en homonym, det är ju SAMMA slags pant som i att pantsätta ett halsband. Man lämnar en krona i pant, som man får tillbaka sen? Det är alltså samma? Gud!"
Säg aldrig att jag inte är smart.
tisdag 9 februari 2016
17 anledningar till varför Majken är det skönaste barnet vi vet.
1. För att hon har självkännedom. Like, really självkännedom.
2. För att hon är bra på det där med kärlek.
3. Som sagt. Kärleksfull.
4. För att hon har koll på hur man skaffar sig det man vill ha.
5. För att hon kan det mesta om djur.
'
6. För att hon dessutom är snäll mot "djur".
7. För att hon har full koll på det viktiga i livet.
8. För att hon ser positivt på livet.
9. För att hon trots det har koll på livets farligheter.
10. Och ingen lurar henne inte.
11. För att hon har full koll på sitt värde.
12. För att hon ger blanka fan i saker som "värdighet".
13. För att hon vet vad hon vill få ut av livet.
14. Och redan vet att hon är nåt extra.
15. För att hon har sina framtidsutsikter klara.
16. För att hon inte lindar in tuffa besked.
17. Och till sist: för att hon har det självförtroende vi alla önskar oss.
måndag 8 februari 2016
Nästa helg... då!
Ca alla bloggar jag läser hanterar sitt liv såhär: "åh, nu är det lite jobbigt så nu tänker jag sticka en kofta och dricka en öl och så kommer det kännas bättre". Och det är ju bra att det funkar för dem, men...
Jag tycker att 2016 har ju knappast börjat bra. Tvärtom. Det är ganska ca lika illa som 2015, om inte sämre. Såatteh, nästa helg ska jag till min kompis i Gbg och gå på fest och se på wrestling och jag tänker bli så in i helvete full och vara så galet sminkad och dansa sönder fötterna och dricka tequila och förhoppningsvis inte komma hem förrän det blivit morgon.
Har nu två problem:
1) Vet ej hur jag ska ha håret.
2) Har ingen bra kjol till min nya magtröja i grön sammet.
Jag gillar mitt hår när det är utsläppt (bara det är ju en galen grej att jag kan skriva, såå många år som jag hatade mitt hår. Tack hennan för detta), men blir så varm och svettig av hår i nacken, så jag måste göra nåt annat. Och jag är så dålig på frisyrer.
Det får bli pinterest på detta, det känner jag ju. Kjolen jag letar efter är nån slags circle/skater-skirt som ska vara hög i midjan och ändå inte svinkort. Jag kanske har magtröjor trots tjock och snart 32 år, men jag har det inte direkt till låga jeans. Obs! Andra får ha vad de vill, jag tänker inte regna på er parad, good for you. Jag säger bara att det inte är min grej.
Bara några dagar kvar nu till alkohol och dans dans dans. Ge mig nåt som tar mig någonstans.
Jag tycker att 2016 har ju knappast börjat bra. Tvärtom. Det är ganska ca lika illa som 2015, om inte sämre. Såatteh, nästa helg ska jag till min kompis i Gbg och gå på fest och se på wrestling och jag tänker bli så in i helvete full och vara så galet sminkad och dansa sönder fötterna och dricka tequila och förhoppningsvis inte komma hem förrän det blivit morgon.
Har nu två problem:
1) Vet ej hur jag ska ha håret.
2) Har ingen bra kjol till min nya magtröja i grön sammet.
Jag gillar mitt hår när det är utsläppt (bara det är ju en galen grej att jag kan skriva, såå många år som jag hatade mitt hår. Tack hennan för detta), men blir så varm och svettig av hår i nacken, så jag måste göra nåt annat. Och jag är så dålig på frisyrer.
Det får bli pinterest på detta, det känner jag ju. Kjolen jag letar efter är nån slags circle/skater-skirt som ska vara hög i midjan och ändå inte svinkort. Jag kanske har magtröjor trots tjock och snart 32 år, men jag har det inte direkt till låga jeans. Obs! Andra får ha vad de vill, jag tänker inte regna på er parad, good for you. Jag säger bara att det inte är min grej.
Bara några dagar kvar nu till alkohol och dans dans dans. Ge mig nåt som tar mig någonstans.
torsdag 4 februari 2016
Tipsa mig om mobilspel
Eftersom jag så ofta inte lyckas somna på kvällarna så behöver jag fler tips på roliga spel att spela på mobilen, dvs iphone 5.
Spel jag spelat och gillat:
Candy crush
Frozen Free fall
2048
Jag gillar även såna där pusselspel med historier, som man ska leta ledtrådar och lösa små problem för att ta sig vidare. Nu lyckas jag inte komma på ETT enda namn på ett sånt som jag har spelat, men jag har spelat ut några olika. Jag gillar inte two dots, och har spelat lite för många hoppa/akta hinder-spel för att vilja göra det.
Har ni några tips, så hit me. Andra tidsfördrivande appar av olika slag får ni också gärna tipsa om. Helst inte Asos-appen dock, då blir jag ruinerad. (Plus att jag har den redan så...)
Tack på förhand!
Spel jag spelat och gillat:
Candy crush
Frozen Free fall
2048
Jag gillar även såna där pusselspel med historier, som man ska leta ledtrådar och lösa små problem för att ta sig vidare. Nu lyckas jag inte komma på ETT enda namn på ett sånt som jag har spelat, men jag har spelat ut några olika. Jag gillar inte two dots, och har spelat lite för många hoppa/akta hinder-spel för att vilja göra det.
Har ni några tips, så hit me. Andra tidsfördrivande appar av olika slag får ni också gärna tipsa om. Helst inte Asos-appen dock, då blir jag ruinerad. (Plus att jag har den redan så...)
Tack på förhand!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)