Såna här helger när det är strålande sol ute och instaflödet fylls av utflykter i skog och mark eller till härliga sjöar eller vidsträckta fält, då får jag panik. För jag ligger hemma sjuk i soffan. Eller så är jag ensam med tre barn och trött. Eller så är något barn sjukt. Det känns som att jag tillbringar 90% av min lediga tid med barnen hemma och är gnällig och jag VET att jag inte kan skylla på nån annan än mig själv, men ändå.
Jag blir ledsen. Jag vill också ha varit iväg på härlig helgutflykt, men jag tar mig inte för det ensam med tre barn, jag gör det bara inte. Och visst, idag är vi båda två lediga samtidigt men då är jag sjuk. Och så är det alltid nåt som ska fixas. Eller nån grej som nåt barn ska på. Och så har helgen gått utan att något vettigt har gjorts och jag känner att jaha, nu är det måndag igen och det enda jag har gjort är sett klart sista säsongen av the office.
Jag vill inte riktigt ha det såhär, men även om jag hade varit frisk finns det liksom noll ork till att dra ihop något mer än att... vara. Då är det bättre att bo i hus. Lediga dagar när det är fint väder och man inte orkar göra något aktivt, då är en trädgård att köra ut barnen i bra att ha. Å andra sidan spelar det ju mindre roll, eftersom alla mina ungar ändå varit ute stor del av dagen idag. Det är jag som suttit fast inne.
Och jag är ju sjuk. Så nej, jag är inte logisk. men jag tycker synd om mig själv. Och har söndagsångest deluxe. Eller livsångest. Eller vardagsångest. Mycket ångest nu är det.
Ute skiner solen. Jaha, det var ju kul för den.
söndag 27 september 2015
lördag 26 september 2015
Rollerdisco baby!
Idag är jag hemma sjuk ensam med två barn. Mina bihålor exploderar snart. Jag får titta på bilder från igår och tycka synd om mig själv under en filt hela dagen.
Sidenote: varför är det alltid fint väder när jag är ensam sjuk hemma med barnen? Strålande jävla sol idag. Såklart.
torsdag 24 september 2015
Vad är "clean eating"?
Okej så Katrin Zytomierska var på TV och hävde ur sig lite skit mot tjocka, om man med lite skit menar att hon var bat shit crazy. Jaja, vad mer är nytt under solen?
I alla fall så stötte jag i det här sammanhanget på uttrycket "clean eating" och funderade väl lite på vad det kan vara? Tvättar man morötterna extra noga innan man äter dem? Kokar pastan i destillerat källvatten? Silar grädden innan man gör sås? HUR TVÄTTAR MAN MAT?
Så jag googlade. Nähä, man ska inte göra maten ren som i "inte smutsig" utan man ska äta ren mat som i "vi som följer detta är ätstörda". Skönt med en förklaring.
Första träffen jag fick var Katrin Z men eftersom jag inte vill ge henne några klick (alltså nej, jag gillar henne inte men å andra sidan har hon legat med både Alex Schulman och Bingo Rimér så jag antar att hon har fått lida för en livstid) så tog jag nästa träff på listan.
"Vad är clean eating"?
Här är ett exakt citat:
"Till att börja med så vill jag vara tydlig med att ”clean eating” inte är någon diet, utan snarare en filosofi och en livsstil. Inga näringsämnesgrupper är förbjudna, men man eftersträvar att äta livsmedel i sin ”renaste” form. Det vill säga att du exempelvis väljer en färsk majskolv framför en tallrik cornflakes, eller en färsk tomat framför ketchup."
När jag läste detta fick jag göra en paus för skratt i ca tio minuter. Jag skojar inte. Jag fick tårar i ögonen. Varför? För att jag såg framför mig en tallrik fil... med en majskolv. I vilken värld är en majskolv ersättningsvara för cornflakes? Eller vice versa? Hur tror dessa människor att vi som ägnar oss åt "dirty eating" äter? Slänger på lite cornflakes på grillen, för majskolvar är ju så avancerade? En god capresesallad = lite basilika, mozzarella och... ketchup? Mmm... jag vet vad min nästa lunch blir.
Nästa citat: "Jag har tidigare haft ett ganska ångestfyllt och förvirrat förhållande till vad jag skulle stoppa i min mun (inte så konstigt med tanke på alla motstridiga råd vi bombarderas med dagligen)."
Alltså jag vet inte. Det är 2015. Jag tror att det är rätt okej att gilla både och? Morötter eller gurkor SÅVÄL som hallongrottor? Avlångt och hårt eller vått och mjukt. Vi gillar olika. Du behöver inte välja.
Och så detta: "Jag upplever också att det är väldigt lätt att hålla vikten när man äter ”clean” då du inte behöver tampas med något sug efter socker, fett och salt."
Ok, låt mig se om jag fattar det rätt. Om jag börjar äta hackad tomat istället för ketchup på mina köttbullar, då kommer jag radera mina kroppsliga funktioner helt? Så himla fascinerande. Alltså jag är ledsen, men att vilja ha socker fett och salt kallas att vara MÄNSKLIG, vi är liksom gjorda för sånt. Det är klart att man kan bli hjärntvättad och tro att bark är lika gott som chips, men det är fan inte NATURLIGT. Nu tycker jag ju personligen att "naturligt" är fullkomligt ointressant, men dessa muppar brukar ju alltid hävda att naturligt är bäst och därför så hånglar de upp en rå potatis snarare än får en orgasm av chips. Det är deras val. Men jag som faktiskt ger rimlig energi till min hjärna kan ju upplysa om att gå igenom livet osugen på socker, fett och salt är 1) väldigt tråkigt för allt gått är ju fett och salt eller sött? och 2) inte alls särskilt naturligt.
Jaja, lite mer riktlinjer här då:
"Men vill man äta ”clean” är det några saker man bör äta mindre av; mat som är processad, raffinerade produkter som vetemjöl och socker, hel- och halvfabrikat, tillsatser, kemiska smakförstärkare och färgämnen. När det gäller tillsatser finns det en enkel tumregel man kan använda – om du inte kan uttala orden som står på ingredienslistan ska du inte äta det heller."
Så mycket att peta i här. Var ska jag börja? Okej såhär då:
Vetemjöl och socker ska undvikas så mycket man kan. Okej. Det är ju vitt och farligare än kokain men JÄVLIGT mycket tråkigare att snorta (tror jag, jag har aldrig provat, mest pga tillgänglighetsbrist så om ni vet nån som...). Man får inte ens en sockerkick eftersom det är en myt. Vad händer då? Jo man dör. Å andra sidan gör vi ju alla det till sist och de som undviker mjöl och socker kanske lever två år längre, men fy fan vad värdelöst att leva dessa två år om man ska äta ångkokt broccoli på vägen dit? Alltså seriöst, varför denna besatthet av att bli så gammal som möjligt? Jag lever ju hellre till 85 än till 95 om jag slipper späka mig med morotsstavar och umgås med folk som tycker att "clean eating" är ett rimligt begrepp. Fatta när man sitter där på ålderdomshemmet och massa aspigga 90-åringar springer omkring i korridorerna och yrar om hur jävla gott det är med rå blomkål? Ättestupa har väl aldrig känts mer välkommet.
I ALLA FALL: tillsatser kan man ju jaga om man saknar en rimlig hobby. Det finns alla möjliga saker att sysselsätta sig med om man tycker att livet är tomt. Jag skulle personligen kanske föreslå onani istället, men alla gör vad de vill med sina gurkor. (Insert skämt om dirty vs. cleana livsmedel här.)
Men alltså, alla tillsatser är liksom inte av ondo. Konserveringsmedel är till exempel rätt smidigt, men nu har folk börjat hata på alla tillsatser och vad får vi av det? Jävligt mögligt bröd. Många tillsatser finns dessutom i naturen, men liksom lilla Linné gav blommor latinska namn har många ämnen andra namn än typ "krossade löss" och så får folk panik och ba "TILLSATSER ALERT ALERT!" fast egentligen får de i sig samma sak bara de pussar sina förskolebarns blonda hjässor.
Jag gillar även detta: "Om du inte kan uttala orden som står på ingredienslistan ska du inte äta det heller". BRA regel där. Saker som är lätta att uttala: arsenik. Inte så svårt va? Bly? Svinlätt! Saker som är svårare att uttala: askorbinsyra. (Nu tycker jag det kanske inte är svårt, men jag har ju å andra sidan gett min hjärna energi till att utvecklas, jag vet inte hur det funkar om man ägnar sig åt att äta matvete dagarna i ända). Askorbinsyra är svårare än bly. Askorbinsyra är c-vitamin, men hey, vem bryr sig om detaljer?
Alltså jag orkar inte. Det är så dumt så dumt. Och det här är det roliga: dessa människor klappar sig på ryggen och tycker att de är så himla DUKTIGA och SMARTA som har löst livets stora gåta: hur kan man krångla till det episka fuckup som är livet så att man inte bara måste uthärda det, utan även uthärda det utan chips och godis?
Och liksom ja, det är trendigt att tänka på vad man äter. Men man menar ju inte att TÄNKA på vad man äter, man menar att reglera och kontrollera vad man äter. För jag tänker på vad jag äter hela tiden. Jag tänker på att imorgon till lunch ska jag nog äta rökt makrill. Det är jäkligt gott. Pizza är också gott, det kanske det blir på lördag. Smaskigt. Titta vad jag tänker på det.
Men det är ju inte det man menar. Man menar att vara besatt och se sin kropp som ett projekt. Ett projekt som vinns av att vara smalast och leva längst. Vilket återigen för mig till frågan: varför? Men vad vet jag. Jag visste ju inte ens vad clean eating var. Vilket jag, såhär i efterhand, helst inte hade vetat. Jag blir så ledsen av att tänka på barnen till dessa föräldrar som får växa upp med en majskolv till fredagsmyset istället för popcorn. En kokosnöt med ekologisk kakao på istället för en chokladboll till fikat. Vindruvor i godispåsen.
Frukt är inte godis, dumjävlar. Fast å andra sidan lär de ju inte äta frukt heller. Fruktos (fruktsocker) är ju faktiskt en tillsats i många livsmedel, och tillsatser ska man ju undvika som pesten.
Nu ska jag dricka cola zero. Det enda "rena" i den produkten är vatten. But I'm a dirty girl...
I alla fall så stötte jag i det här sammanhanget på uttrycket "clean eating" och funderade väl lite på vad det kan vara? Tvättar man morötterna extra noga innan man äter dem? Kokar pastan i destillerat källvatten? Silar grädden innan man gör sås? HUR TVÄTTAR MAN MAT?
Så jag googlade. Nähä, man ska inte göra maten ren som i "inte smutsig" utan man ska äta ren mat som i "vi som följer detta är ätstörda". Skönt med en förklaring.
Första träffen jag fick var Katrin Z men eftersom jag inte vill ge henne några klick (alltså nej, jag gillar henne inte men å andra sidan har hon legat med både Alex Schulman och Bingo Rimér så jag antar att hon har fått lida för en livstid) så tog jag nästa träff på listan.
"Vad är clean eating"?
Här är ett exakt citat:
"Till att börja med så vill jag vara tydlig med att ”clean eating” inte är någon diet, utan snarare en filosofi och en livsstil. Inga näringsämnesgrupper är förbjudna, men man eftersträvar att äta livsmedel i sin ”renaste” form. Det vill säga att du exempelvis väljer en färsk majskolv framför en tallrik cornflakes, eller en färsk tomat framför ketchup."
När jag läste detta fick jag göra en paus för skratt i ca tio minuter. Jag skojar inte. Jag fick tårar i ögonen. Varför? För att jag såg framför mig en tallrik fil... med en majskolv. I vilken värld är en majskolv ersättningsvara för cornflakes? Eller vice versa? Hur tror dessa människor att vi som ägnar oss åt "dirty eating" äter? Slänger på lite cornflakes på grillen, för majskolvar är ju så avancerade? En god capresesallad = lite basilika, mozzarella och... ketchup? Mmm... jag vet vad min nästa lunch blir.
Nästa citat: "Jag har tidigare haft ett ganska ångestfyllt och förvirrat förhållande till vad jag skulle stoppa i min mun (inte så konstigt med tanke på alla motstridiga råd vi bombarderas med dagligen)."
Alltså jag vet inte. Det är 2015. Jag tror att det är rätt okej att gilla både och? Morötter eller gurkor SÅVÄL som hallongrottor? Avlångt och hårt eller vått och mjukt. Vi gillar olika. Du behöver inte välja.
Och så detta: "Jag upplever också att det är väldigt lätt att hålla vikten när man äter ”clean” då du inte behöver tampas med något sug efter socker, fett och salt."
Ok, låt mig se om jag fattar det rätt. Om jag börjar äta hackad tomat istället för ketchup på mina köttbullar, då kommer jag radera mina kroppsliga funktioner helt? Så himla fascinerande. Alltså jag är ledsen, men att vilja ha socker fett och salt kallas att vara MÄNSKLIG, vi är liksom gjorda för sånt. Det är klart att man kan bli hjärntvättad och tro att bark är lika gott som chips, men det är fan inte NATURLIGT. Nu tycker jag ju personligen att "naturligt" är fullkomligt ointressant, men dessa muppar brukar ju alltid hävda att naturligt är bäst och därför så hånglar de upp en rå potatis snarare än får en orgasm av chips. Det är deras val. Men jag som faktiskt ger rimlig energi till min hjärna kan ju upplysa om att gå igenom livet osugen på socker, fett och salt är 1) väldigt tråkigt för allt gått är ju fett och salt eller sött? och 2) inte alls särskilt naturligt.
Jaja, lite mer riktlinjer här då:
"Men vill man äta ”clean” är det några saker man bör äta mindre av; mat som är processad, raffinerade produkter som vetemjöl och socker, hel- och halvfabrikat, tillsatser, kemiska smakförstärkare och färgämnen. När det gäller tillsatser finns det en enkel tumregel man kan använda – om du inte kan uttala orden som står på ingredienslistan ska du inte äta det heller."
Så mycket att peta i här. Var ska jag börja? Okej såhär då:
Vetemjöl och socker ska undvikas så mycket man kan. Okej. Det är ju vitt och farligare än kokain men JÄVLIGT mycket tråkigare att snorta (tror jag, jag har aldrig provat, mest pga tillgänglighetsbrist så om ni vet nån som...). Man får inte ens en sockerkick eftersom det är en myt. Vad händer då? Jo man dör. Å andra sidan gör vi ju alla det till sist och de som undviker mjöl och socker kanske lever två år längre, men fy fan vad värdelöst att leva dessa två år om man ska äta ångkokt broccoli på vägen dit? Alltså seriöst, varför denna besatthet av att bli så gammal som möjligt? Jag lever ju hellre till 85 än till 95 om jag slipper späka mig med morotsstavar och umgås med folk som tycker att "clean eating" är ett rimligt begrepp. Fatta när man sitter där på ålderdomshemmet och massa aspigga 90-åringar springer omkring i korridorerna och yrar om hur jävla gott det är med rå blomkål? Ättestupa har väl aldrig känts mer välkommet.
I ALLA FALL: tillsatser kan man ju jaga om man saknar en rimlig hobby. Det finns alla möjliga saker att sysselsätta sig med om man tycker att livet är tomt. Jag skulle personligen kanske föreslå onani istället, men alla gör vad de vill med sina gurkor. (Insert skämt om dirty vs. cleana livsmedel här.)
Men alltså, alla tillsatser är liksom inte av ondo. Konserveringsmedel är till exempel rätt smidigt, men nu har folk börjat hata på alla tillsatser och vad får vi av det? Jävligt mögligt bröd. Många tillsatser finns dessutom i naturen, men liksom lilla Linné gav blommor latinska namn har många ämnen andra namn än typ "krossade löss" och så får folk panik och ba "TILLSATSER ALERT ALERT!" fast egentligen får de i sig samma sak bara de pussar sina förskolebarns blonda hjässor.
Jag gillar även detta: "Om du inte kan uttala orden som står på ingredienslistan ska du inte äta det heller". BRA regel där. Saker som är lätta att uttala: arsenik. Inte så svårt va? Bly? Svinlätt! Saker som är svårare att uttala: askorbinsyra. (Nu tycker jag det kanske inte är svårt, men jag har ju å andra sidan gett min hjärna energi till att utvecklas, jag vet inte hur det funkar om man ägnar sig åt att äta matvete dagarna i ända). Askorbinsyra är svårare än bly. Askorbinsyra är c-vitamin, men hey, vem bryr sig om detaljer?
Alltså jag orkar inte. Det är så dumt så dumt. Och det här är det roliga: dessa människor klappar sig på ryggen och tycker att de är så himla DUKTIGA och SMARTA som har löst livets stora gåta: hur kan man krångla till det episka fuckup som är livet så att man inte bara måste uthärda det, utan även uthärda det utan chips och godis?
Och liksom ja, det är trendigt att tänka på vad man äter. Men man menar ju inte att TÄNKA på vad man äter, man menar att reglera och kontrollera vad man äter. För jag tänker på vad jag äter hela tiden. Jag tänker på att imorgon till lunch ska jag nog äta rökt makrill. Det är jäkligt gott. Pizza är också gott, det kanske det blir på lördag. Smaskigt. Titta vad jag tänker på det.
Men det är ju inte det man menar. Man menar att vara besatt och se sin kropp som ett projekt. Ett projekt som vinns av att vara smalast och leva längst. Vilket återigen för mig till frågan: varför? Men vad vet jag. Jag visste ju inte ens vad clean eating var. Vilket jag, såhär i efterhand, helst inte hade vetat. Jag blir så ledsen av att tänka på barnen till dessa föräldrar som får växa upp med en majskolv till fredagsmyset istället för popcorn. En kokosnöt med ekologisk kakao på istället för en chokladboll till fikat. Vindruvor i godispåsen.
Frukt är inte godis, dumjävlar. Fast å andra sidan lär de ju inte äta frukt heller. Fruktos (fruktsocker) är ju faktiskt en tillsats i många livsmedel, och tillsatser ska man ju undvika som pesten.
Nu ska jag dricka cola zero. Det enda "rena" i den produkten är vatten. But I'm a dirty girl...
måndag 21 september 2015
Vem vare som kom på denna urbota idioti?
När man är jättejättetrött och bara vill lägga sig ner och gråta och sen står inför tisdag till torsdag ensam med barnen och deras aktiviteter och mina aktiviteter och jag fattar inte varför vi lever i kärnfamiljer. Jag fattar inte varför man vurmar för det så mycket?
DET ÄR JU IDIOTISKT!
Ba nej, nu ska ni bo 4-5 personer i ett hem och slita er utbrända med handling, matlagning, skjutsning och så vidare. Samtidigt ska familjen två hus bort göra likadant, och nästa familj. Och så ska släkten vara utspridd och vänner bo ensamma även om de inte vill vara ensamma och så ska det saknas vuxna i en familj och saknas barn i nästa familj. Så ska vi ha det. Några blir deprimerade av ensamhet och andra deprimerade för att de aldrig får en stund ensamma. Detta ska vi värna. Såhär är det NATURLIGT ATT LEVA för när vi bodde i grottor så satt ju alla ensamma i varsin grotta och så samordnade man aldrig att ta barnen till forsen för veckans fiskelektion. Var familj för sig. Det fattar ni väl att det är naturliga och äkta och rätta. Låt föräldrar gå på knäna för all del, men fucka inte med kärnfamiljen. Våga inte!
Sen så vågar folk påstå att det är för att folk lämnar kärnfamiljsnormen som gör att många är ensamma? Ba "folk skiljer sig så lätt nu för tiden, klart att man blir ensam". Eh nä? Om man slutar isolera sig i små små öar av föräldrar och barn och kanske nån mormor som hälsar på så skulle ju fler inkluderas. Mindre ensamheter, i olika konstellationer.
Ifall jag lever som jag lär? Eh nej. Jag orkar knappt gå ur sängen på morgonen. Jag har inte tid eller ork att utmana rådande samhällsnormer. Men eftersom jag har en någorlunda fungerande hjärna trots bomull pga stress och trötthet så kan jag ju se att det här är helt stört. Stört, I tell you!
DET ÄR JU IDIOTISKT!
Ba nej, nu ska ni bo 4-5 personer i ett hem och slita er utbrända med handling, matlagning, skjutsning och så vidare. Samtidigt ska familjen två hus bort göra likadant, och nästa familj. Och så ska släkten vara utspridd och vänner bo ensamma även om de inte vill vara ensamma och så ska det saknas vuxna i en familj och saknas barn i nästa familj. Så ska vi ha det. Några blir deprimerade av ensamhet och andra deprimerade för att de aldrig får en stund ensamma. Detta ska vi värna. Såhär är det NATURLIGT ATT LEVA för när vi bodde i grottor så satt ju alla ensamma i varsin grotta och så samordnade man aldrig att ta barnen till forsen för veckans fiskelektion. Var familj för sig. Det fattar ni väl att det är naturliga och äkta och rätta. Låt föräldrar gå på knäna för all del, men fucka inte med kärnfamiljen. Våga inte!
Sen så vågar folk påstå att det är för att folk lämnar kärnfamiljsnormen som gör att många är ensamma? Ba "folk skiljer sig så lätt nu för tiden, klart att man blir ensam". Eh nä? Om man slutar isolera sig i små små öar av föräldrar och barn och kanske nån mormor som hälsar på så skulle ju fler inkluderas. Mindre ensamheter, i olika konstellationer.
Ifall jag lever som jag lär? Eh nej. Jag orkar knappt gå ur sängen på morgonen. Jag har inte tid eller ork att utmana rådande samhällsnormer. Men eftersom jag har en någorlunda fungerande hjärna trots bomull pga stress och trötthet så kan jag ju se att det här är helt stört. Stört, I tell you!
torsdag 17 september 2015
Högt och lågt.
Igår kväll var jag ledsen eftersom jag ÅTERIGEN missade träningen. Halsont. Jag kommer inte kunna spela några matcher i vårt seriespel, den saken är klar. De träningar jag kommer till kan jag knappt vara med på pga benhinnor och om benen skulle kännas okej så är jag sjuk.
Så jag tyckte synd om mig själv. Hade haft en jättedålig dag hela dagen och ville bara tröstäta lite godis och se på serier. Så jag instagrammade en bild där jag klagade av mig lite och avslutade med att jag inte ens har råd med godis förrän barnbidraget kommer.
Och. Då. Swishade. En. Tjej. Mig. Pengar.
Pling! sa det i telefonen och så fanns det en hundring på kontot med uppmaningen "köp godis". Vem gör så? Så himla fint! Jag började storgråta där i badkaret (ja, kanske lite extra känslig when krasslig) och sen fick min man gå och köpa polly och cola till mig. Och sen såg jag Paradise Hotel och allt kändes helt okej för en stund.
Imorgon åker jag till Gbg. En kompis fyller år och jag har lovat att roasta henne men lyckas inte få ihop nåt bra manus. Såatteh... det kanske jag borde ägna lite tid åt. Möjligtvis. Några tips på roliga skämt om en människa ni inte känner? Nähä? Okej då.
Återgår väl till att skriva "skämt" då.
Så jag tyckte synd om mig själv. Hade haft en jättedålig dag hela dagen och ville bara tröstäta lite godis och se på serier. Så jag instagrammade en bild där jag klagade av mig lite och avslutade med att jag inte ens har råd med godis förrän barnbidraget kommer.
Och. Då. Swishade. En. Tjej. Mig. Pengar.
Pling! sa det i telefonen och så fanns det en hundring på kontot med uppmaningen "köp godis". Vem gör så? Så himla fint! Jag började storgråta där i badkaret (ja, kanske lite extra känslig when krasslig) och sen fick min man gå och köpa polly och cola till mig. Och sen såg jag Paradise Hotel och allt kändes helt okej för en stund.
Imorgon åker jag till Gbg. En kompis fyller år och jag har lovat att roasta henne men lyckas inte få ihop nåt bra manus. Såatteh... det kanske jag borde ägna lite tid åt. Möjligtvis. Några tips på roliga skämt om en människa ni inte känner? Nähä? Okej då.
Återgår väl till att skriva "skämt" då.
måndag 14 september 2015
Vad önskar du att du hade vetat om att få barn? (Önskerubrik)
Åh, jag är inte sån att jag tror att man måste göra si eller så för att man har fått barn. Vissa krånglar till det så förskräckligt och jag ser verkligen inte poängen med det. "Vi kan inte lämna hemmet för att Fifi måste sova klockan 18." Okej, gör så ni men skyll inte på barnet sen när ni fått ett tråkigt liv. Det är bara ert eget fel.
Men här är väl några grejer då:
- Man behöver inte barnsäkra en bråkdel så mycket som folk säger. Barn har i alla tider överlevt utan skumgummi på bordshörnen och hjälmar när de lär sig gå. Skärp er. Ni vet inte bättre än evolutionen och har mänskligheten levt såhär länge tror jag att vi klarar oss ett tag till. (Obs! Ska inte blandas ihop med typ "när jag var liten hade vi inte ens säkerhetsbälte och vi överlevde ju" för att eh... de som inte överlevde är ju inte här och kan vittna om annat, dumjävlar.)
- Man. Behöver. Inte. Amma. Det är inte en stor grej. Vill du så gör det, vill du inte så gör det inte. Ersättning är ett fullgott alternativ. Amning är en ENORM källa till ångest och problem första tiden med bebis. Känns det jobbigt? Skit i det. Det är inte svårare än så!
- Man behöver inte umgås med andra föräldrar. Ju snabbare du inser det desto bättre. Visst, får din bästis barn samtidigt som du? Good for you. Men tro inte att det är bra för barnet att du börjar umgås med nån från föräldragruppen som tror på "lite lätt aga". Barn klarar sig utan jämnåriga kompisar innan de börjar förskolan och efter det får de leka av sig de timmar de är där. Barn klarar sig sämre ifall deras föräldrar hamnar på psyket för att de måste umgås med den enorma begåvningsreserv som är Andra Föräldrar.
- Ditt barn är inte ditt liv. "Jo men..." nej. "Fast alltså..." nej. "Men jag tycker..." nej. Om du helt plötsligt inser att dina barn är ditt liv så får du göra om och göra rätt. De kanske är anledningent till att du fortfarande är vid liv - så kan det vara. De kanske är anledningen att du tar dig upp ur sängen på morgonen - så kan det också vara under en period. Även föräldrar har rätt att må dåligt och hantera detta på bästa sätt de kan. Vad som man inte har rätt till är att som välmående vuxen person låta sitt liv kretsa runt ett oskyldigt barn som inte har bett om att bli mammas (för det är sällan pappas) enda syfte och mening med livet. Det är ohyggligt oförskämt att utsätta era barn för den pressen. Sluta genast!
- Ta med barnet ut, livet blir enklare då. Japp, det är skitjobbigt att dra med en kolikbebis hem till den där kompisen som vill ses, men har du ett barn med ont i magen kan det vara skönt att få ta en kopp kaffe och låta en utvilad människa bära barnet som har ont i magen. Får du inte sova och tror att du ska ta fel spårvagn så fort du lämnar hemmet så kanske det får vara värt det för att få se vuxna människor ett tag och inse att nej, du har inte blivit galen - det ÄR så att ditt liv just nu är skitsvårt och alla andra runt omkring dig har det lättare. Konstatera det, köp choklad, ta rätt spårvagn hem. Och så vidare. Inget blir bättre av att man isolerar sig. Och har man varit iväg på en middag en kväll TROTS att det kändes oöverstigligt svårt så kan man med gott samvete sen stanna i sängen hela dagen efteråt. För bebisar vill inte gå till en lekpark. Njut av denna lilla stund i livet för kommande år kommer du stå och gunga ditt barn oftare än du vill veta.
- Du får tycka att ditt barn är fult. Vissa ungar är fula. De är lika underbara för det, bara lite mindre bildsköna. Det finns inget samband mellan din förmåga att älska ditt barn och din förmåga att se att hen inte kommer vinna en skönhetstävling de närmsta åren. Vilket ju bara är bra för skönhetstävlingar för barn är nåt för psykopater. Du får också tycka att ditt barn är gnälligt. Eller bortskämt. Eller fruktansvärt dåligt på fotboll. Eller något av en översittare. Let's face it: barn är sina egna människor. De är inte små tomma behållare där vi trycker in de värderingar och personligheter vi vill att de ska ha. De är sina egna. Och vi behöver inte tycka att allt med dem är det gulligaste som finns, det är okej. Vi älskar dem ändå. Det är föräldraskap.
- Glöm allt du alltid tänkt och sagt om mutor. Mutor är din vän. Tv/ipad är din vän. Muta på. Stöter du på en förälder som har barn och fortfarande fördömer mutor, vänd hen ryggen. Såna quislingar har vi inget till övers för. Mutor däremot. Mmm... mutor.
- Vi är alla fruktansvärt kassa och kommer orsaka att våra barn kommer behöva terapi. Utgå ifrån det och se det som en bonus om du slipper betala terapin, då blir ditt liv lättare.
Okej, nu blev det här mer "det här tycker jag att du ska veta om att få barn", mer än vad jag önskar att jag hade vetat. Ja ja, det får duga det också.
Men här är väl några grejer då:
- Man behöver inte barnsäkra en bråkdel så mycket som folk säger. Barn har i alla tider överlevt utan skumgummi på bordshörnen och hjälmar när de lär sig gå. Skärp er. Ni vet inte bättre än evolutionen och har mänskligheten levt såhär länge tror jag att vi klarar oss ett tag till. (Obs! Ska inte blandas ihop med typ "när jag var liten hade vi inte ens säkerhetsbälte och vi överlevde ju" för att eh... de som inte överlevde är ju inte här och kan vittna om annat, dumjävlar.)
- Man. Behöver. Inte. Amma. Det är inte en stor grej. Vill du så gör det, vill du inte så gör det inte. Ersättning är ett fullgott alternativ. Amning är en ENORM källa till ångest och problem första tiden med bebis. Känns det jobbigt? Skit i det. Det är inte svårare än så!
- Man behöver inte umgås med andra föräldrar. Ju snabbare du inser det desto bättre. Visst, får din bästis barn samtidigt som du? Good for you. Men tro inte att det är bra för barnet att du börjar umgås med nån från föräldragruppen som tror på "lite lätt aga". Barn klarar sig utan jämnåriga kompisar innan de börjar förskolan och efter det får de leka av sig de timmar de är där. Barn klarar sig sämre ifall deras föräldrar hamnar på psyket för att de måste umgås med den enorma begåvningsreserv som är Andra Föräldrar.
- Ditt barn är inte ditt liv. "Jo men..." nej. "Fast alltså..." nej. "Men jag tycker..." nej. Om du helt plötsligt inser att dina barn är ditt liv så får du göra om och göra rätt. De kanske är anledningent till att du fortfarande är vid liv - så kan det vara. De kanske är anledningen att du tar dig upp ur sängen på morgonen - så kan det också vara under en period. Även föräldrar har rätt att må dåligt och hantera detta på bästa sätt de kan. Vad som man inte har rätt till är att som välmående vuxen person låta sitt liv kretsa runt ett oskyldigt barn som inte har bett om att bli mammas (för det är sällan pappas) enda syfte och mening med livet. Det är ohyggligt oförskämt att utsätta era barn för den pressen. Sluta genast!
- Ta med barnet ut, livet blir enklare då. Japp, det är skitjobbigt att dra med en kolikbebis hem till den där kompisen som vill ses, men har du ett barn med ont i magen kan det vara skönt att få ta en kopp kaffe och låta en utvilad människa bära barnet som har ont i magen. Får du inte sova och tror att du ska ta fel spårvagn så fort du lämnar hemmet så kanske det får vara värt det för att få se vuxna människor ett tag och inse att nej, du har inte blivit galen - det ÄR så att ditt liv just nu är skitsvårt och alla andra runt omkring dig har det lättare. Konstatera det, köp choklad, ta rätt spårvagn hem. Och så vidare. Inget blir bättre av att man isolerar sig. Och har man varit iväg på en middag en kväll TROTS att det kändes oöverstigligt svårt så kan man med gott samvete sen stanna i sängen hela dagen efteråt. För bebisar vill inte gå till en lekpark. Njut av denna lilla stund i livet för kommande år kommer du stå och gunga ditt barn oftare än du vill veta.
- Du får tycka att ditt barn är fult. Vissa ungar är fula. De är lika underbara för det, bara lite mindre bildsköna. Det finns inget samband mellan din förmåga att älska ditt barn och din förmåga att se att hen inte kommer vinna en skönhetstävling de närmsta åren. Vilket ju bara är bra för skönhetstävlingar för barn är nåt för psykopater. Du får också tycka att ditt barn är gnälligt. Eller bortskämt. Eller fruktansvärt dåligt på fotboll. Eller något av en översittare. Let's face it: barn är sina egna människor. De är inte små tomma behållare där vi trycker in de värderingar och personligheter vi vill att de ska ha. De är sina egna. Och vi behöver inte tycka att allt med dem är det gulligaste som finns, det är okej. Vi älskar dem ändå. Det är föräldraskap.
- Glöm allt du alltid tänkt och sagt om mutor. Mutor är din vän. Tv/ipad är din vän. Muta på. Stöter du på en förälder som har barn och fortfarande fördömer mutor, vänd hen ryggen. Såna quislingar har vi inget till övers för. Mutor däremot. Mmm... mutor.
- Vi är alla fruktansvärt kassa och kommer orsaka att våra barn kommer behöva terapi. Utgå ifrån det och se det som en bonus om du slipper betala terapin, då blir ditt liv lättare.
Okej, nu blev det här mer "det här tycker jag att du ska veta om att få barn", mer än vad jag önskar att jag hade vetat. Ja ja, det får duga det också.
torsdag 10 september 2015
En torsdagskväll
Största barnet sitter och spelar nåt Fifa på ipaden bredvid mig. Mellanbarnet ligger i andra soffan och lyssnar på ABBA. "Åh vad jag vill se dem på riktigt nån gång, vad tråkigt att det inte går!" Men Dancing queen var inte bäst, utan Mamma Mia. Tydligen.
I ena örat upprörda diskussioner om vilken spelare som är bäst och varför det inte blir mål. I andra örat tuggummituggande och frågor om vilken Katy Perry-låt jag tycker är bäst.
Jag spelar ett nostalgispel och svär högt och länge när jag dör. Barnen skrattar åt mig. "Visst tänkte du säga det som finns mellan benen fast det fula ordet?". Ja.
Nu pratar vi om att i "Take a chance on me" låter bakgrundstakten som introt till Bröderna Lejonhjärta.
Vi har det fint ibland också.
I ena örat upprörda diskussioner om vilken spelare som är bäst och varför det inte blir mål. I andra örat tuggummituggande och frågor om vilken Katy Perry-låt jag tycker är bäst.
Jag spelar ett nostalgispel och svär högt och länge när jag dör. Barnen skrattar åt mig. "Visst tänkte du säga det som finns mellan benen fast det fula ordet?". Ja.
Nu pratar vi om att i "Take a chance on me" låter bakgrundstakten som introt till Bröderna Lejonhjärta.
Vi har det fint ibland också.
måndag 7 september 2015
Tv-serietips!
Okej, så jag har äntligen upptäckt geniserien Rita som finns på Netflix.
Ja, den är dansk men ge den en chans. Den är nämligen vansinnigt rolig, skarp, smart och bra. Och visst, huvudkaraktären blir ibland liiite för endimensionell men i övrigt finns det väldigt lite att klaga på. Den har till och med bra barnskådisar. När hände det senast va? Inte i nån av de serier jag ser i vanliga fall kan jag ju konstatera (looking att YOU Lily i Modern Family).
Men det allra allra bästa är att den utspelar sig i en skola, och att man får se lärarnas kamp mot de absolut VANSINNIGA föräldrarna. Som pappan som säger att socker är värre än heroin inför barnets klasskompisar. Föräldrar som vill dela ut eget läromaterial. Och man vet, man VET, att dessa finns i verkligheten.
Andra föräldrar är det absolut värsta med att ha barn. När man måste stå ut med deras neuroser. Med deras knäppa idéer. Med att de låter sina barn göra vansinniga saker eller hämmar sina ungar så att det går ut över mina.
Alla som har varit på ett föräldramöte känner igen de där jobbiga föräldrarna i Rita. Alla kan skratta åt deras patetiska tro på att lärarna är där för att göra just DERAS barn till en glimmande enhörning. Och kan man inte relatera så är man antagligen den svinjobbiga föräldern och borde rannsaka sig själv.
Rita alltså. Se! Om jag inte var sist i världen på den serien då...
Ja, den är dansk men ge den en chans. Den är nämligen vansinnigt rolig, skarp, smart och bra. Och visst, huvudkaraktären blir ibland liiite för endimensionell men i övrigt finns det väldigt lite att klaga på. Den har till och med bra barnskådisar. När hände det senast va? Inte i nån av de serier jag ser i vanliga fall kan jag ju konstatera (looking att YOU Lily i Modern Family).
Men det allra allra bästa är att den utspelar sig i en skola, och att man får se lärarnas kamp mot de absolut VANSINNIGA föräldrarna. Som pappan som säger att socker är värre än heroin inför barnets klasskompisar. Föräldrar som vill dela ut eget läromaterial. Och man vet, man VET, att dessa finns i verkligheten.
Andra föräldrar är det absolut värsta med att ha barn. När man måste stå ut med deras neuroser. Med deras knäppa idéer. Med att de låter sina barn göra vansinniga saker eller hämmar sina ungar så att det går ut över mina.
Alla som har varit på ett föräldramöte känner igen de där jobbiga föräldrarna i Rita. Alla kan skratta åt deras patetiska tro på att lärarna är där för att göra just DERAS barn till en glimmande enhörning. Och kan man inte relatera så är man antagligen den svinjobbiga föräldern och borde rannsaka sig själv.
Rita alltså. Se! Om jag inte var sist i världen på den serien då...
tisdag 1 september 2015
Strejk
Jag tror inte att jag kan göra det igen. En hel vinter till av att inte kunna ta mig till och från förskolan utan att dö.
Såhär: på vintern går det inte att cykla pga isiga cykelvägar som knappt går att gå på. De är svinjobbiga att köra vagn på eftersom det är slirigt och halkigt och snövallar överallt. Och så visst, ungen är 4.5 år, men att hon ska gå själv finns inte på kartan eftersom hon både är lat och envis och jag inte har två timmar på mig varje morgon.
Och jag tror inte jag orkar det. Idag sjönk jag ihop på golvet i hallen på förskolan och grät när jag tråcklade på henne regnkläderna. Och visst, jag är sjuk, men det var också första höstdagen. Jag vet ju att jag har x månader av snö/slask/is framför mig. Flera månader av ren och skär ångest varje morgon för att det är så JÄVLA JOBBIGT att lämna barn. Det är inte okej. Det är för mycket.
Och ja, i jämförelse med Syrien är det ett extremt i-landsproblem blaha blaha men jag fattar verkligen inte hur det ska gå. Hur ska det funka? Hur ska jag orka?
Folk som har barn på bilavstånd och bil i garage fattar inte hur ENORMT lätt de har det. Vill jag bara påpeka. Två år till, sen får hon gå med sina syskon. Jag kan inte vänta. Jag kan inte vänta.
Såhär: på vintern går det inte att cykla pga isiga cykelvägar som knappt går att gå på. De är svinjobbiga att köra vagn på eftersom det är slirigt och halkigt och snövallar överallt. Och så visst, ungen är 4.5 år, men att hon ska gå själv finns inte på kartan eftersom hon både är lat och envis och jag inte har två timmar på mig varje morgon.
Och jag tror inte jag orkar det. Idag sjönk jag ihop på golvet i hallen på förskolan och grät när jag tråcklade på henne regnkläderna. Och visst, jag är sjuk, men det var också första höstdagen. Jag vet ju att jag har x månader av snö/slask/is framför mig. Flera månader av ren och skär ångest varje morgon för att det är så JÄVLA JOBBIGT att lämna barn. Det är inte okej. Det är för mycket.
Och ja, i jämförelse med Syrien är det ett extremt i-landsproblem blaha blaha men jag fattar verkligen inte hur det ska gå. Hur ska det funka? Hur ska jag orka?
Folk som har barn på bilavstånd och bil i garage fattar inte hur ENORMT lätt de har det. Vill jag bara påpeka. Två år till, sen får hon gå med sina syskon. Jag kan inte vänta. Jag kan inte vänta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)