Två som gör bort sig - hånande deluxe pågår.

Ibland levererar tidningar comedy gold. Sånt comedy gold att det är en jävla SKAM att jag inte är inbokad på nån standup i sommar för helvete vad jag hade kunnat tälja fram skämt av detta material.

Istället får jag håna av mig här på bloggen, för det är så mycket hån som bubblar under ytan att det kommer ge mig en stroke om jag inte får dela med mig.

Vi börjar med den GALET PINSAMMA FAMILJEN som noterat att... wait for it... lösgodisversionen av vissa godisar är större än originalen.

...

...

Ja, det var alltså nyheten? Denna überpräktiga familj har alltså mätt upp godiset, skrivit en beskäftig lapp och ba "är detta bra för folkhälsan eller?".

Är NI bra för folkhälsan eller? Ja okej, ett gott skratt förlänger livet så ni har ju förlängt mitt liv massor för herregud vad jag skrattat åt er. Vad är det som flyger i en när man 1) mäter godisar 2) skriver en lapp om det 3) lägger upp på facebook 4) ställer upp i en tidningsintervju om att man är ANALT FOKUSERAD VID GODISSTORLEKAR?

Ni vet dessa debatter som snurrar runt ibland om vad ens föräldrar postar online och att det är kränkande? Well, jag skulle ju hellre se att min mamma facebookar en bild av mig naken och däckad under nån tonårsfylla än att behöva gå till skolan efter att ens föräldrar outat sig som de mest präktiga, pinsamma människorna någonsin? Ever? NÅNSIN!

"Paret vill betona att de tycker att alla människor har eget ansvar för vad de äter."

Nummer två då. Niclas Wahlgren. Har ni sett att han har "slängt ihop en låt på skoj"? Grattis om ni inte har det eftersom ohmajgadd skämskudden/kräkshinken som behövs? Niclas Wahlgrens claim to fame är... jag vet inte. Jag vet ärligt talat inte varför Wahlgrenfamiljen är så känd. Det är sjukt. Det är som Schulmans. Man sitter där en kväll i tv-soffan och helt plötsligt drabbar alltings meningslöshet en och chipsen faller ur händerna. Varför är de kända? Ingen vet.

I alla fall så har denna ärketöntarnas ärketönt skrivit en pinsam låt. Nu ska vi håna den. Här är texten:

Varje gång jag tänker på dig, då ler jag

Jag har funderat på det är det sättet ditt eller vad det kan vara

Och svaret är nog enklare än vad många kan förstå 

Men är du man så vet du vad jag tänker på

Du har en stjärt som är den vackraste jag någonsin sett förut

Så vältränad och putande, den står ju fan rakt ut

Så många timmars slit som putsat den till perfektion

Inte konstigt jag har erektion

Det är din stjärt som gör mig glad

Din stjärt och jag

Varje gång jag tänker på dig, då ler jag

Du är säkert väldigt snäll och gullig, klok blaha blaha

Men inte fasen bryr jag mig om intelligens och så

Det finns bara en sak som jag tittar på

Du har en stjärt som är den vackraste jag någonsin sett förut

Så vältränad och putande, den står ju fan rakt ut

Så många timmars slit som putsat den till perfektion

Inte konstigt jag har erektion

Det är din stjärt som gör mig glad

Din stjärt och jag

Först vill jag ändå ge Niclas credd för att han använde så svåra ord! Erektion, perfektion, intelligens? Det är faktiskt flera ord som är flerstaviga. En stor applåd till Niclas! Du är väldigt duktig som rimmar "ut" och "förut". Och "så" med "på"? Bra jobbat Niclas! Det gick ju bra det här!

Sen har ju folk blivit lite upprörda på att du säger att alla män fattar att du bara bryr dig om rumpan. Intelligens är inget för dig. Personlighet? Ha! Vem bryr sig? Inte du! Du bryr dig om stjärten. Och alltså, du har ju fått så mycket skit för det här och jag tycker inte riktigt det är rättvist. Du söker ju bara efter nån som passar in i din familj, och då vet ju ALLA att intelligens inte direkt står högst upp på listan av era egenskaper. Eller ens med på listan. 

Och sen att du sjunger "din stjärt och jag" och att det är stjärten som gör dig glad? Det är ju inte särskilt konstigt. Kaka söker maka, och du? Du är ju ett arsle.

"Hej jag heter Niclas och jag tror att nån enda kvinna blir smickrad över att jag säger att min gubbpenis blir hård av hennes rumpa."

Semester och bloggdöd

Det är OHYGGLIGT jobbigt att släpa sig upp på morgonen när resten av familjen redan har gått på semester. Verkligen tortyr. Men nu är det bara en morgon kvar, och på torsdag vaknar jag istället i Grekland. Ja, det är okej att hata mig.

För att inte bloggen ska dö helt under sommaren tar jag gärna emot önskerubriker. Ifall det finns nån kvar som läser här? Ni som gör det i alla fall (you few, you happy few, you band of brothers) ni kan väl göra en oinspirerad stackare en tjänst och lämna rubrikförslag i kommentarsfältet och så skriver jag ett inlägg baserat på den rubriken.

Deal?

Annars kommer det bara bli mobilinlägg med stränder och god mat och såna bloggar är ju pisstråkiga att läsa. Så leverera nu please.

Instagram

Jag måste lämna instagram. Alla är så lyckade.

Själv har jag färgat håret och ser ut som Pippi. Det var inte meningen.
Det är lördag och jag är uttråkad. Då borde jag lägga tid på att blogga och skriva saker som jag tänkte på länge, men jag har ju inget att säga. Är helt tom i skallen under det morotsröda håret.

Mitt bästa sommarlovshack är förresten detta: säg till barnen att så länge de är sams och utomhus får de vara vakna så länge de vill. De får härliga sommarlovskvällar och jag får härliga Netflixkvällar.

Det var väl allt för mig idag.

En av mina stoltare stunder som förälder.

Jag är hemma och vabbar idag. Emmy har klagat på ihållande värk i magen så vi misstänkte typ magsjuka. Efter att ha ställt tusen frågor under dagen konstaterade jag nyss att hon har... sträckt en magmuskel. SÅ VÄRT ATT VABBA FÖR. Inte som att jag har mycket att göra på jobbet eller nåt.

I alla fall så lämnade min man Majken på förskolan i morse och jag sov vidare medan de två stora stannade hemma. När jag vaknade gick jag upp och pysslade (= låg jag kvar i sängen och slösurfade i sängen en timme) och sen var det lunch. Så jag började ropa upp till Noa att han skulle komma och hjälpa till. Och ropade igen. Och igen. Stod vid trappen och skrek ett tag tills Emmy kom och ba "Alltså Noa är inte hemma? Han gick till fritids? Han sa ju det till dig i morse?".

Mamman med koll, that's me!

En dag ska jag skriva en bok om föräldraskap. Den ska vara en föräldrabibel på så sätt att andra ska kunna bläddra i den och känna "ja men SÅHÄR dålig är jag i alla fall inte." Som Anna Wahlgrens bok, men mindre barnmisshandel ungefär.

Podd!

Jag är rätt full. Jag har gråtit precis innan podden spelas in = jag snörvlar hela tiden, FÖRLÅT! Jag pratar ca 90% av tiden så ledsen även för det. Vi tappar bort oss. Vi fnissar. Detta är det konstigaste poddavsnittet någonsin och här får ni den oklippta versionen. Varsågoda!

Vilka vaggvisor sjunger högermänniskor för sina barn?

Igår åkte vi till Stockholm och lyssnade på vägen upp på Kåldolmar och kalsipper. För man vill ju att ens barn ska veta om att de onda kungarna från väst inte är något att ha.

I alla fall så fick den gamla socialistsagan mig att fundera på det här med vaggvisor och barnsånger. Nästan alla sånger jag sjunger för barnen handlar ju om rättvisa, solidaritet, omtänksamhet, vänlighet - det vill säga allt som högern är emot. Hur gör man om man till exempel är kristdemokrat eller moderat och vill sjunga godnattvisor? Går man emot sina principer och sjunger om att alla ska vara snälla?

Jag bestämde mig för att kolla lite på våra vanligaste vaggvisor för att se om de är höger- eller vänsterkompatibla.

1. Vyssan lull, koka kittelen full.
Det kommer tre vandringsmän på vägen.
Den ena han är halt,
den andra han är blind,
och den tredje har trasiga kläder.

Den här kan ju uppenbarligen inte högermänniskor sjunga. Varför kör de inte bil till exempel? Är de såna där... miljömuppar? Är den blinde och den halte verkligen så blinda och halta som de säger när de nu kan gå omkring och vandra? Har nån underrättat försäkringskassan? De kanske är bidragsfuskare? Samt! Trasiga kläder? ALLA har faktiskt råd med fina kläder, det handlar bara om några chipspåsar i månaden. Så det så!

2. När trollmor har lagt de elva små trollen
och bundit fast dem i svansen
då sjunger hon sakta för elva små trollen
de vackraste ord hon känner

Oj oj oj ändå. 11 barn? Det osar ju bidragsberoende, lat morsa som inte bidrar till samhället här. Visserligen lite plus för auktoritär uppfostran med inslag av fasthållande, men det räcker ändå inte när vi har att göra med en sån samhällsparasit. Ingen trollmor för alliansen!

3. Vargen ylar i nattens skog,
han vill men kan inte sova.
Hungern river hans vargabuk,
och det är kallt i hans stova.
Du varg, du varg, kom inte hit,
ungen min får du aldrig.

Jomen titta här! Nu har vi något. Ilska mot varg? Det låter väl ändå lite höger?
Nehej. Nästa vers förstör. Titta bara:

Vargen ylar i nattens skog,
ylar av hunger och klagan.
Men jag ska ge'n en grisasvans,
sånt passar i vargamagar.
Du varg, du varg, kom inte hit,
ungen min får du aldrig.

GE vargen en grisasvans? Tänk om vargen är en del av en organiserad tiggarliga? Om man GER vargen mat kommer den ju aldrig lära sig att jaga sina stekta sparvar själv, eller vad kungen nu sa. Skärpning. Det som började så bra. No more Lovis vaggvisa för högerspöken.

4. Barn är ett folk och de bor i ett främmande land, detta land är ett regn och en pöl
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland och de glider så fint utan köl
Där går en flicka som samlar på stenar, hon har en miljon
Kungen av träd sitter stilla bland grenar i trädkungens tron
Där går en pojke som skrattar åt snö
Där går en flicka som gjorde en ö av femton kuddar
Där går en pojke och allting blir glass som han snuddar
Alla är barn och de tillhör det gåtfulla folket

Åh stackars alla Björklundfans (finns det några??) som hör den här. De ryser av illamående och obehag. Det är ingen struktur! Barn som skrattar åt snö, vilken flumskola! Och åh, stackars moderater när de ser sån bortkastad talang: här har nån samlat ihop en miljon (bra början ändå) och så är det STENAR? Inte i kronor! Inte i värdepapper? Inte ens i champagne?! Traumatiserande ändå.

6. Bä, bä, vita lamm, har du någon ull?
Ja, ja, kära barn, jag har säcken full.
Helgdagsrock åt far och söndagskjol åt mor
och två par strumpor åt lille, lille bror.

Men nu hörrni. NU! Här har vi den. Den ultimata vaggvisan för högermänniskor. Den har allt! Ett företagsamt barn (entreprenöööör) som frågar ett litet lamm om dess ull. Ett lamm som gärna delar med sig av sin råvara utan att känna sig exploaterad utan bara är glad att kunna hjälpa till. Detta är företagande i sitt esse! Och kläderna sen! Kläderna! Inte nog med att familjen är en kärnfamilj, de klär sig även könsstereotypt som man bör. Söndagskjol och rock! Åh... där kom en kristdemokrat.

Grattis alla barn till högermänniskor. Här har ni er vaggsång. Synd att det är ca den sämsta av alla barnlåtar, men å andra sidan är det där med "kreativitet" inte riktigt högermänniskors grej. *paus för tio minuters fnissattack åt när högern gör "satir"*

Vi andra kan sjunga "jag är ett litet ylle..." i kör.

Sommarens terror

Det värsta med sommaren (förutom värmen) är den här galna känslan av att man är misslyckad och missar något* så fort man inte är ute och carpar och njuter osv osv.

Just nu vet jag till exempel att ca alla mina vänner är ute och dricker vin och njuuter av att snart ha semester och de har det så himla fint och bra och här ligger jag på soffan med misstänkt lätt hjärnskakning och ett stort sår på benet.

Vad som hänt? Well jag fick FEELING och skulle typ "carpa sommaren". Så jag hämtade de stora barnen och cyklade mot förskolan och hade som sagt feeling och lyssnade på musik och var typ "lycklig" och... krockade med en annan cyklist som jag inte såg komma alls. Hon klarade sig bra, jag flög en bra bit och landade på min högra sida. Ont i en arm, sönderskrapat ben och som sagt möjligtvis en lätt hjärnskakning.

Sen ville jag ju ÄNDÅ utnyttja sommarens första dagar så efter att jag gråtande hade plåstrat om mig på förskolan så köpte vi glass och jag låg på en filt och gnällde medan barnen hade vattenkrig i parken. Och det var mysigt. Det är inte det. Det är mest att nu sitter jag här och har som plan för kvällen att 1) tycka synd om mig själv 2) äta godis och 3) se på Pretty little liars. Och det är så himla lite carpande och njutande att jag skäms.

För på sommaren ska man njuta.
Well call me a rebel då. I alla fall idag.

*(Fomo är det bästa uttryck jag vet. Fear of missing out heter det. Jag lider av konstant fomo. Det är jobbigt.)

En lista

På saker jag vill/borde göra men inte mäktar med:

- Sorter tre kilo tvätt
- Städa hela lägenheten
- Vattna blommor
- Köpa nya blommor
- Göra klart tallriksväggen
- Fixa till balkongen så att den inte ser ut som en sibirisk fängelsecell
- Läsa de böcker jag påbörjat
- Läsa för barnen
- Rensa ur kyl och frys
- Möblera om i Majkens rum
- Panta
- Måla blocketköpta stolarna
- Slipa och måla matsalsbordet
- Måla köksväggen
- Fixa förvaring i hallen
- Träna
- Ta Noa till frisören
- Planera midsommar
- Planera Greklandsresan
- Blogga mer
- Tumblra mer
- Hälsa på mormor
- Rensa ur garderoberna på urväxta kläder
- Köpa sommarskor till mig själv

Och så tusen saker till av typen "laga mat, handla mat, lägga barn, jobba".
Jag behöver semester typ igår.

Min. Värsta. Mardröm.

Okej så idag är det nån slags personalfest. Eller enligt inbjudan (som jag skrev i och för sig): mingelbuffé med drop-in från klockan 18.

Jag kan inte hantera sånt här. Do not compute. Ingen skugga ska falla på mitt jobb eller mina kollegor, de är alla normala trevliga människor osv. Det är jag. Jag hånglar hellre med en brännmanet än utsätter mig för saker som "mingel".

För det första: Drop-in från 18? När ska jag vara där? Om jag är där 18 så kommer ingen annan komma förrän klockan 20 och jag får driva runt ensam med en tallrik och när alla andra kommer är jag färdig och klar att gå hem. Men är jag där till 19-20, då kan ni ju ge er fan på att alla andra var där klockan 18, så när jag kommer sitter folk redan och har det trevligt och så får jag försöka nästla mig in i samtalet och det funkar ju aldrig.

För det andra: mingel? MINGEL?! Jag älskar uppstyrda event á la Magdalena Ribbing. Bordsplacering till exempel? Drömmen ju! Uppstyrt och ordnat och jag vet min plats. Mingel är helvetet på jorden. Då ska man gå runt där och försöka ha trevliga samtal men det slutar ju alltid med att jag står ensam utanför en grupp människor som pratar med varandra och så låtsas jag vara en del av samtalet ett tag. Fnissar lite. Tills det blir mer och mer uppenbart att jag inte är en del av konversationen. Och så står jag där osäker på om jag ska gå vidare till en annan grupp. Ibland gör jag det. Så upprepar sig allt där. Till sist tar jag fram mobilen och står och pratar med folk på nätet istället. (På internetz tror vissa att jag är cool. Det är för att jag skriver roliga saker till dem när alla andra omkring mig lyckas umgås som normala människor gör.)

För det tredje: Jobbfest? Plus "samarbetspartners"? Vad är nivån för detta? Hur klär man sig? Will there be alkohol (snälla snälla). Jag kan inte fråga nån eftersom jag är ny på jobbet och knappt känner folk PLUS att det är ju sjukt pinsamt att ställa frågor som vanliga människor liksom inte bryr sig om. Man kan inte vara nya tjejen på jobbet som ba "eh... vilken nivå ska du lägga dig på ikväll med smink och hår då?".

För det fjärde: mingel?? MINGEL?? Hur blir man en sån där socialt kompetent människa som inte tycker att såna här grejer är de värsta som finns? Min mamma typ, hon äger på såna här event. Hur kunde hon få en panelhöna som jag till sin dotter?

Nä men kul det kommer bli ikväll. Kul att vara avslappnad. Kul att vara jag!

Nytt podavsnitt!

Vissa dagar är värdelösa. Sådär "gråta på jobbet, skälla på alla man träffar, inte hinna äta lunch, vilja krypa ihop till en boll"-värdelösa. Då är det skönt att man kan åka och ta ett glas vin med sin bästis efter jobbet, bli full (eftersom man inte ätit nåt) och sen spela in pod med nämnda bästis. Så det var vad jag gjorde ikväll!

Efter poddandet åt jag langos och nu ska jag se säsongspremiären av Pretty Little Liars. Kvällen blev lite bättre än dagen, om man säger så.

Poden då, hur blev den? Well... pratig, flamsig, ostrukturerad och hatisk. Låter rätt bra tycker jag.