Jag har hittat världens bästa blogg. Hos superba Anna-Klara fanns länken till denna lilla pärla i bloggdjungeln som jag tidigare inte har upptäckt.
Min nya favoritblogg har allt det jag vill att min blogg ska ha: ett fint formspråk, små fina inlägg, anekdoter, humor. Lättsamt, djupt, fint, roligt - aldrig krystat och jobbigt, aldrig pretentiöst, bara bra. Blogginnehavaren är allt det jag vill vara: snyggt blond, journalist, författare (och hennes bok heter som en Säkert-låt, bara det liksom!).
Jag brukar vara så jäkla snål med att länka, för jag tänker att folk på något sätt har en viss kvot bloggar som de läser, och om jag tipsar om en bra blogg så kanske de stryker mig från sin lista. Men om ni gör det i det här fallet så är det ok. Jag förstår, det vore nästan märkligt om ni inte lämnar mig.
Onekligen heter bloggen. Vi kanske ses i kommentarsfälten där om inte annat?
5 kommentarer:
*tippexar över "Hos superba" + resten som står efter mitt namn* *kråter plod*
Meh! Du skulle ju lätt kunna vara bästa bästa ever, men du uppdaterar ju så sällan att jag hinner bli ilsken på dig mellan varven för att du inte delar med dig av din true geniousness. Så!
(När får jag någe beröm från dig då va va va?)
Haha! Jag såg bara "världens bästa" och mitt namn. Blev uppspelt. Jag vet inte ens om jag skojar nu!
Ja, beröm får jag bli bättre med, helt klart. Vill så ofta kommentera och sen känns kommentaren liksom ovärdig. Du är vis. Och kul.
Jag är också kass på att kommentera hos andra. Det blir så ofta bara "jaha, vad får någon ut av att jag skriver det här då?" Kommentera du, jag blir så glad då. Särskilt när det är du.
Men gud, man kan ju tro att jag sitter här och dricker vin och blir sentimental. Får skylla på ostbågarna eller nåt.
Jag tuggar en Refresher, är på riktigt sentimental! Sniff.
Skicka en kommentar