I dagarna när debattens vågor går heta om ifall det är viktigt att hämta tidigt på förskolan eller ej, så slår det mig att jag har missat världens tillfälle att framhäva mig själv (och min man) som jättemedvetna, superföräldrar som gör avkall på våra egna behov och viljor för barnens skull.
Eller alltså såhär: vi har aldrig haft två löner. Sonen är snart fem år och vi har inte en gång under hans uppväxt haft två löner, en av oss har alltid varit arbetslös (inte så ofta), föräldraledig (lite oftare) eller studerande (oftast). Till hösten är tanken att maken ska ha ett jobb, men oavsett vilket så kommer jag börja studera igen i två år framöver. Vilket innebär att vi fortfarande inte kommer ha två löner. Ungen kommer börja skolan innan vi ens är i närheten av "normala inkomster" som folk generellt har.
Och här har vi missat att framhäva oss själva som världens mest pretto föräldrar. Vi har ju missat ett guldläge! För visst gör vi såhär till stor del för att vi inte gärna jobbar heltid båda två, eller ens två på 80%. Det verkar så himla krångligt med stress för hämtning och lämning hit och dit. Det ÄR ett val vi har gjort, men vi har varit himla dåliga på att skryta om det. Jag fattar inte riktigt varför, att vara överlägsen, självgod och dryg brukar ju komma naturally för mig.
Från och med nu tänker jag sätta på mig en högdragen min och mässa "ja, vi har minsann valt att prioritera våra barn. Vi vill inte att de ska behöva bli stressade och vi vill att de ska ha en förälder hemma som är närvarande. Visst innebär det bortprioriteringar för oss*, men vad är man för en slags förälder om man inte tänker på barnen först?"
Inte för att jag tycker så (men det fattade ni väl?), utan för att jag visste att jag en dag skulle få revansch för att jag inte gillar att vara föräldraledig och bara var det några månader med varje barn. All den kritik jag fick då kan ju ta och dra iväg någonstans. This is my time to shine!
*(Utlandsresor! Utlandsresor! Jag ger min högra hand för en utlandsresa pronto!)
1 kommentar:
Vi har två inkomster. Som tillsammans blir ungefär en normal inkomst. Inte apropå att prioritera sina barn eller så, utan mest för att klaga.
Skicka en kommentar