Fattarnte

Det här debattinlägget är lite luddigt tycker jag. Eller?

Om jag har förstått det rätt så bör föräldrar tänka på vad de lägger ut för bilder och information om sina barn på sin blogg, eftersom det kan vara kränkande för barnet. Jo, jag är med så långt och jag kan också tycka att det är olämpligt med alltför utlämnande bilder på barn. Eller alltför detaljerade beskrivningar av barnen, särskilt när de börjat surfa på nätet själva. Eller rättare sagt: när deras kompisar börjat surfa själva. Så långt är jag med och fattar. Pedofilskräck, barns integritet, check!

Men sen.

"På arbetsmarknaden blir det allt vanligare att arbetgivare kollar upp arbetssökande med hjälp av nätet. Skillnaden mellan dagens arbetsgivare och bloggbarnens framtida, är att de arbetsgivarna inte bara kommer hitta festbilder på Facebook och ett CV på Linkedin. Där kommer också finnas drösvis av pinsamma bilder, filmer och texter från barndomen."

Alltså, jag vet inte men kan ni tänka er att en chef sitter och säger att "näe du Charlie! Här ser jag att du var väldigt skrikig vid tre månaders ålder. Dessutom hade du inget bordsskick när du var ett halvår. Jag tycker inte att du passar in i vår företagskultur"?

Jag är helt på det klara med att om någon arbetsgivare googlar mig och hittar min blogg och kanske representerar ett företag som är lite mer åt höger än vad jag är, då kanske de tycker att jag inte passar där. Och de skulle de ju ha rätt i också, för den delen. Men tror vi verkligen att det är så farligt med barndomsskildringar att det kommer förstöra karriären för dessa barn? Nja.

Skulle mina barn hitta min blogg när de är stora och bli sura över att jag ibland har citerat roliga saker de säger, eller ibland uttryckt lite funderingar kring föräldraskapet - ja, då blir jag nog rätt besviken på vilka småaktiga barn jag har fått. (Så om ni hittar det här, framtida älskade barn - var inte småaktiga, ok?)

Sen att föräldrabloggar för det mesta är sjukt makalöst absurt tråkiga och inte läsvärda för fem öre, det är en annan historia.