"Åh, facebook är så ytligt. Alla bara framställer sitt liv som idylliskt och skryter om hur bra de har det. Facebook är stället där man ljuger för sina vänner om sitt liv. Jag hatar Facebook!"
Jag vet inte jag, men om man nu upplever att de vänner man har är ytliga, lögnaktiga skrytmånsar - vad är det antagligen mest fel på? Vännerna, relationen eller det sociala medium de använder sig av?
Lite som att säga att ens nya tv är så himla värdelös, det är ju inga bra program på den. Men vafan, skaffa kabel-teve, säg upp bekantskapen med dina kassa vänner och sluta dissa något som bara är en kanal för det du egentligen stör dig på.
3 kommentarer:
Ja! Ingen, jag säger INGEN av mina dryga 100 Facebook-vänner, som består av alltifrån mellanstadiebekanta och jobbkontakter till nära vänner, "skryter" om hur bra de har det.
En del är mer detaljerade än andra, en del är mer benägna att berätta om champagneluncher än om kräkande barn, andra tvärtom (ELLEN!!! Jag är professionell läsare, tror du inte att jag snappar upp innehåll även om det är dunkelt formulerat?), men det är fan ingen som försöker framställa sig i någon mer fördelaktig dager.
Byt vänner, säger jag till dem som klagar. Fast jag är rätt övertygad om att de som klagar faktiskt inte använder Facebook på "riktigt", utan bara slökollar någon gång då och då.
fast jag kan känna lite såhär, att jag kan störa mig på vad vissa skriver, ibland, inte på just skryt, men tex "åh är så himla arg och besviken just nu" så frågar frolk varför "inget jag tar här". det stör mig så jääääkla mycket, men det betyder ju inte att jag stör mig på hela människan i allmänhet och att jag inte vill vara vän med den. Nog kan man väl få störa sig lite utan att behöva stänga ner hela sidan
jag blir lite fundersam på om det är jag eller de som har konstiga vänner... eller, jag vet ju att jag bara har bra vänner :) men om det är så folk "ska" bete sej på fb så är det uppenbarligen fel på mina. det rapporteras om både sorg och glädjeämnen, irritationer, sjukdomar, mysstunder och firanden. jag gillar.
inte fasen skriver man bara om den vanliga grå vardagen jämt, ibland vill man hotta upp det lite och minnas de fina stunderna och då överväger ju de inläggen. då kanske det kan verka som om det bara blir skryt, ifall man inte är inne så ofta och ser alla andra inlägg också?
jag stör mej mer på de som spammar med kedjestatusar eller bara skriver saker i stil med "ååh vad jag älskar min familj", alt går med i alla självklara "vi som..."-grupper (valfri självklar löjlig grej typ "hatar barnmisshandel" eller "avskyr djurplågeri" eller "älskar vår familj" well DUUUUH!).
hmm jag ska nog rensa bort lite i min egen lista. till mitt försvar är det oftast personer jag inte själv sökt upp utan såna som frågat mig och nästan alltid gamla högstadie- eller gymnasieklasskompisar. hur kommer det sig att det alltid är så??
Skicka en kommentar