Vi började dagen med att som vanligt försöka fånga Majkens leende på bild. Vi har försökt i två veckor nu, men precis när kameran åker fram så slutar hon le. 4 veckor sedan hon kom, kan man stoppa tiden lite så att den inte bara försvinner iväg såhär?
Jag hade förhoppningar om att hinna smycka mina blomlådor med dessa söta små penséer, men vi fick lite annat för oss.
Jag tillbringade till exempel rätt mycket tid med att söva Majken i hennes vagn. Tanken var att hon skulle sova, jag skulle jobba och trädgården skulle bli fin. Istället fick jag ägna mycket tid åt att köra vagnen fram och tillbaka och samtidigt försöka spela Angry Birds med bara en hand.
Maken jobbade däremot. Det stora trädet is no more, om man säger så. Nu har vi bara ungefär 3 ton nedsågat träd att kapa, slänga och bränna. Och göra till ved.
Våra pallkragar ser sorgliga ut. Men i sommar kommer de vara fyllda av goda saker igen. I år tänker jag satsa på fler sorter sallad, förra året hade vi bara ruccola.
Jag vet att vissa kallar dem för en delikatess, men för mig är brännässlorna bara ogräs och inget annat. Jag hatar dem med en intensitet ni inte kan ana. Tyvärr har vi ett gäng, så det blir mycket hat här hemma.
Det blåste mycket idag, så jag hade stora problem med att hålla snedbenan på sin plats. Imorgon vet jag bättre och tar med mig ett hårspänne ut för att åtminstone slippa få luggen i ögonen.
Solen kom fram mot slutet av eftermiddagen. Nu skiner den och ger ett vackert kvällssken. Det bådar gott inför imorgon och då behöver vi verkligen fint väder. 3 ton nedsågat träd som ska kapas och brännas och allt vad det nu var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar