Jag vill egentligen inte skriva något inlägg, för jag är så nöjd med bilden här nedanför att jag vill att den ska ligga överst på sidan hela tiden. Så kan jag undvika speglar och gå in på bloggen istället.
Och jag vet ju som sagt att jag inte riktigt ser ut sådär, men vad har hänt med vanligt hyfs? Folk bara "men du ser ju inte ut sådär" och jag svarar att näe, jag vet men... och så fortsätter de med "det är ju inte DU, vad har du GJORT?". Eh, tagit ett kort där jag har hakan i handen? UPPENBARLIGEN?!
Om jag nu rätt tydligt visar att jag är nöjd med något, vadan behovet av att skjuta ner mig? Jag fattar väl också att det blir lite konstigt att vara nöjd med en bild som inte är lik mig, men låt mig få vara det då?
Nu blev jag sur och arg, och det var inte meningen. Jag hade inte ens tänkt blogga om det här, utan om något helt annat. Inte för att jag kommer på vad just nu, men det löser sig nog.
Jo! Igår var jag på improviserad melodifestival med teater Martin Mutter här i Örebro och det var så sjukt bra. Har ni varit på improviserad melodifestival någon gång? Om inte, försök komma iväg om ni har chansen. Alla i publiken fick skriva en låttitel som sedan lades i en stor låda. Artisterna presenterades på scen och fick dra en genre och en låttitel. Sedan satte musiken igång och de skulle improvisera fram en sång, och som de sjöng!
Jag hade ont i kinder och mage efter allt skrattande, och i händer och fötter efter allt klappande och stampande. Det var en sjukt kul upplevelse som jag rekommenderar alla. Jag vet, jag låter som jäkla Pernilla Wahlgren nu, men jag har lite svårt att skriva positivt om något utan att raljera, vara ironisk eller sarkastisk. Det var bra, helt enkelt. Vanvettigt bra!
En fördel med att ha en mamma som är teaterproducent är att jag går på otroligt mycket mer teater än jag hade gjort annars. Det är väl kanske inte konstigt heller, uppväxt på premiärer, genrep och galaföreställningar som jag är. Ibland tänker jag på hur få det faktiskt är som går på teater. Hur alla föreställningar främst befolkas av kvinnor 55+, och så några män. Sällan yngre. Sällan stora gäng. Sällan unga par.
Och varför egentligen? Teater är ju så otroligt mycket mer värt än ett biobesök, och kostar inte mycket mer heller. Kan till och med vara billigare, med studentrabatter etc. Jag vet inte, är det själva formen man är ovan vid? Eller är man inte intresserad? För när jag tänker tillbaka på de pjäser jag sett under året så är det upplevelser som har stannat länge, mycket längre än en film på bio.
Går ni på teater? Om inte, varför inte då?
3 kommentarer:
Inte ofta, faktiskt och jag måste nog säga att det är för att jag tycker att det är... tråkigt... Inte alltid, men ofta. Det finns lysande undantag, förstås, men film tilltalar mig mycket mer.
Åh, varför då? :-) Kan du utveckla?
Ja, går på teater. Senast på opera, Carmen, faktiskt. Å i april blir det Turteaterns scum-manifestet.
När solrosen å jag träffades gick vi på 8 pjäser på en höst. Jag somnade på 5. Jag älskar alltså teater. Men somnar alltid väldigt lätt, även på bio... Synd.
Skicka en kommentar