Nej, jag tror väl inte heller att någon ettåring tycker att det är superkul att vara på förskolan 10 timmar om dagen, 5 dagar i veckan, 48 veckor om året. Det tror jag inte. Så om vi vill fortsätta med en skuldbeläggning och extremt polariserad debatt så kan vi ju låtsas att det hela handlar enbart om rödgråtna små snoriga ettåringar som står i ett hörn och gråter efter mamma. Men så är det ju inte.
Jag började hos dagmamma tidigt och gick där när min mamma var ledig med min lillasyster. Jag älskade min dagmamma. Jag älskade mitt dagis jag gick på sen. Jag älskade att vara där. Om någon hade sagt till mig att min mamma skulle sluta jobba, eller jobba mindre, för att jag skulle "slippa" vara där hade jag nog stått som ett frågetecken. Varför då?
Jag älskade också att vi hade båt när jag blev större. Jag älskade våra somrar i skärgården. Jag älskade också att vi åkte utomlands varje sommar. Jag älskade bilsemester i Europa och båtluff i Grekland. Jag älskade att rida på ridskola och att sedan ha egen häst. Jag älskade vårt hus på landet och att få spela teater och ta pianolektioner. Jag älskade allt det. Om någon hade kommit och sagt till mig att jag skulle kunna få ha 10 veckors sommarlov ihop med båda föräldrarna, eller mamma hemma på eftermiddagarna istället för att vara ensam hemma med min lillasyster eller leka med kompisar hade jag nog stått som ett frågetecken. Varför då? Och om någon hade förklarat att det hade blivit på bekostnad av allt det jag älskade hade jag nog bara skrattat åt dem. På riktigt, varför då?!
Jag är så trött på det eviga tjatet om att barn behöver sina föräldrar. Klart att de gör det, men det måste ju nyanseras lite. Ett barn mår inte automatiskt bättre av att gå hem klockan 15 från förskolan till en förälder som är uttråkad och oroar sig över pengar eller som varje dag går till samma trista lekpark och sitter av tiden. Ett barn blir inte automatiskt en välmående vuxen bara för att hen tillbringade max 30 h/ vecka på förskolan under sin uppväxt. En tonåring som aldrig gick på fritids för att mamma väntade hemma är inte automatiskt en lycklig tonåring. Och, ett barn mår aldrig bra av att vara i centrum för sina föräldrar hela tiden. Ett barn mår inte bra av att vara anledningen till uppoffringar och undantryckande av önskningar.
Ibland behöver vi tänka lite på kvalitet och inte bara kvantitet, helt enkelt. Och på vad barnen egentligen vill. Inte bara vad de förmodas vilja, vad de "ska" vilja, enligt vuxenvärldens fina ideal.
9 kommentarer:
Min son började på dagis när han var 1 år och 2 månader och älskade det från första stund. Han är fortfarande ett dagisbarn, på helgerna frågar han när vi ska gå till dagis.
Alla barn är olika, grannens son avskyr dagis, vill bara vara hemma med mamma.
Tycker det ska vara fler timmar i veckan för föräldralediga, istället för 15 timmar, 20 eller 25 timmar. Det är för barnens skull.
Du är så klok, så klok. Min 3½-åring fullkomligt avgudar förskolan, och har gjort det sen han började vid 15 månaders ålder. Nu när min man är föräldraledig surar han ihop för att han bara får gå 15 h/vecka. Han skulle ju helst bo på förskolan om han fick. Och han mår faktiskt inte bra av att vara hemma.
Varken jag eller maken har någonsin haft dåligt samvete för att vi jobbat heltid och haft honom på förskolan. Det är ju liksom så världen funkar. Mamma och pappa jobbar, barnen är på förskolan. Själv är jag ju så lastgammal att jag gick halvdagar på lekis när jag var 5-6 år. Jag saknar den typen av barnomsorg, jag älskade lekis.
WORD! Det senaste jag hörde i den här frågan var folk som hyr in barnflickor som hämtar på dagis för att de stackars barnen inte ska behöva vara där så långa dagar...Alltså ALLVARLIGT! Det är ju som att dagis skulle vara nåt slags arbetsläger där man ska tillbringa så lite tid som det bara går, annars är man Sveriges sämsta förälder. Ingen ifrågasätter ju direkt vad det blir för "livskvalitet" under resten av dygnet så länge man inte utsätter sin avkomma för dödssynden Långa Dagar På Dagis. Suck!
Dagis är fantastiskt, iaf vårt. Skulle utan dåligt samvete kunna ha ungarna heltid där. MEN sen kommer det stora MENET det skulle nog inte vi som familj reda ut, fattar verkligen inte hur folk får ihop det när de jobbar heltid båda? Nu har vi löst det så att vi jobbar mindre varannan termin, jag och maken, det är ju så mycket annat man ska hinna med förutom att jobba också?! Allt dagligt tråkigt med tvätt och sånt och sedan vill man (vi) ju hinna med att göra lite roliga saker och ägna oss åt våra intressen också...vi har "tur" som bor i en billig håla så vi kan jobba lite mindre och ändå ha råd att åka på semester och sådär. Nu kanske det blev lite OT märker jag eftersom min poäng visst blev att småbarnsföräldrar inte borde behöva vara heltid på jobbet istället för att småbarn inte borde vara heltid på förskolan :)
Vet du, Ellen, det är nog första gången jag ser dig skriva "dagis".
Tack hörrni för fina och kloka ord!
presens - för att de som gillar vårdnadsbidraget säger "dagis" för att nedvärdera, och jag gick på just ett dagis. Annars säger jag förskola. :-)
Ja, förekomsterna inne i texten var jag med på. Det var rubriken jag reagerade på.
Fast för barn är det faktiskt kvantitetstid som är viktigt, inte kvalitetstid.
johanna - jag var ett barn och höll inte med dig. Så...
Skicka en kommentar