Alltså, såhär: jag är inte den som inte tycker att man som barnfamilj ska ta hänsyn. Jag hyschar på mina barn och säger åt dem att vara artiga och all that, men ibland känner jag att näe. De får fan låta och busa.
Som idag när vi var på bibblan och sen gick en våning upp till cafét med lekhörna som finns där. Ungarna, alla tre, hade makalöst roligt. De två större hittade vänner och röjde runt medan jag satt och såg på medan Majken hånglade upp en liten pojke som blev lite rädd för hennes pussattack. I alla fall så sprang de stora barnen omkring. De lekte spion med något annat barn, och vid något tillfälle kom de bort ända bort till änden av lekhörnan. Då dyker en ung man upp och skäller ut mamman som råkar stå precis där hennes och mina barn är. Han gormar om att han minsann försöker jobba och att barnen låter, och det här är FAKTISKT ETT BIBLIOTEK! Mamman påpekar att vi ju inte är på bibblan, utan på cafét med en lekhörna för barn. Mannen pekar upprört en halvmeter åt vänster och bara "DÄR JA! INTE HÄR!". Nej men vad fan. Det låter ju lika mycket en halvmeter in? Han avslutade med att det var VÄLDIGT DÅLIG STIL och ungarna tittade förskräckt på varandra och Emmy sa till mig att "det är ju faktiskt inte bibliotek här uppe".
Och det var det ju inte. Så jag sa helt enkelt att vi skiter i honom och så fick de fortsätta leka och jag och den andra mamman gjorde lite miner åt varandra som sa att fuck him.
För som sagt. Jag är helt för att lära barnen att visa hänsyn och tänka på andra. Men om man sätter sig tre meter ifrån en lekhörna på ett café, och sedan otrevligt och högljutt kommer och klagar på att barnen som leker låter, då förtjänar man ingen hänsyn. Respekt goes both ways och allt sånt.
1 kommentar:
Men what!?? Jag hade INTE kunnat vara tyst. Hoppas han pluggade till en tenta han sen körde på. *skäms lite för att jag tänker så elakt*
Skicka en kommentar