Jag har en liten livskris här hemma. Eller inte livskris, det är för stort ord. En liten ålderskris. Eller bara en släng av tristess.
Jag får lite panik när jag tänker på att jag bara blir äldre och fulare och tråkigare och ska det inte blir roligare än såhär? Missförstå mig rätt: jag tycker att jag har ett synnerligen perfekt liv för det mesta. Kunde vara lite mer glamour och lite mindre kräksjukor, men på det stora hela.
Ändå har jag på sistone känt att jag liksom inte orkar. Jag orkar inte med vardagsbekymmer och att lägga alla pengar på funktionskläder till barnen och jag orkar inte att ena bilens växellåda har brakat sönder och jag orkar inte att inte få vara en tonåring igen och få bli full varje helg, hångla med främlingar och ha triviala men ack så dramatiska kärleksbekymmer.
Så jag har gått omkring i något slags surhetsmoln de senaste dagarna. Över att jag åldras. Helt normalt, sunt och vettigt. Men det är kanske så man måste göra när man inser att småbarnslivet kanske inte är så mycket party?
Och jag hade börjat komma över det, jag lovar. Jag tänkte till och med börja twittra om annat än Logan och hångel. Men tja. Igår kväll upptäckte vi att vår varmvattenberedare läcker vatten och att vi måste byta en packning alternativt hela beredaren.
Så nu går jag och youtubar Logan + Veronica och så får ni stå ut med lite pubertala vibbar härifrån ett tag. Okej?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar