söndag 19 augusti 2012

Om att spricka av stolthet.

Ja men förlåt om jag blir överdrivet stolt nu, men när Noa gör en makalös insats som målvakt i en match blir jag larvigt stolt. Särskilt när domaren påpekar flera gånger under matchen att laget har en supermålvakt, det andra lagets tränare säger att han är matchens spelare, föräldrar överöser honom med beröm och hans tränare knappt kan tro sina ögon.

Nog för att jag alltid är stolt över mina barn (gud vad jag ljuger nu, ibland skäms jag) men när det faktiskt beror på något de är riktigt bra på. När de har talang. Då blir jag extra stolt. Och måste skryta.

Så förlåt för det här inlägget, men jag fungerar som så att jag vill berätta för så många som möjligt när jag är riktigt stolt. Och ni är ju ändå en del av mitt liv.

Så nu vet ni. Min son är ett underbarn som målvakt. Varsågoda för informationen!


Inga kommentarer: